Lolita Lola
Dunder och muller hela natten, huset skakade och och tidigt på morgonkvisten började lilla Lola gnälla så jag klev upp ut sängen och släppte ut henne, men det visade sig att hoon var hungrig, så jag gav henne lite mjölk istället. Sen gick jag och lade mig igen för att njuta av ytterligare fyrtio minuters sömn.... Ökat muller och konsigt baboum ljud störde morgonfriden.... Klev upp en kvart för sent, fick hoppa frukosten, packade väskor och hoppade upp bakpå moppen med lilla Lola i famnen. Sen åkte vi alla tre glatt till kontoret. Eftersom strömmen gått kunde vi inte printa de brev vi planerat utan hoppade istället in i landcruisern och körde söderut. Dagen var smäckfylld av följeslageri, internflyktingmöten samt övervakande av grundläggande civila rättigheter hos polisen. Två minuter utanför stan började bilkön. Vi hoppade ur, gick länge, pratade med folk och fick reda på att det skett en självmordsattack mot ett arméläger söderut... Gick lite till och snicksnackade med en svettig soldat som jag tvingade fram ett estimat på hur länge vägen skulle vara stängd... Halvbra svar men vi bestämde för att styra kosan tillbaka mot kontoret. Vi vidareförmedlade information vi fått till alla de vi passerat tidigare... Majoriteten reste med bussar och bussarna hade inga planer på att fördlytta sig, så de som åkt med bussen fick gå tillbaka till stan... Vi hade bara plats för oss.... Kändes lite fisförnämt....
Tog två timmars lunch idag, allt blev ju inställt ändå som var planerat... Låg länge på kakelgolvet i storarummet under takfläkten med lilla Lola på magen. Hon var mycket intresserad/fashinerad av mina ögon men värmen gjrde att även hon snart valde kakelgolvet men säkrade tryggheten med att ha nosen in i min armhåla. Hon och jag träffades för första gången för en vecka sedan, hon kommer lite söderifrån men hängde runt ett hus där vi ibland har möten... Det var kärlek vid första ögonkastet. Men inte förräns den gamle mannen kom efter och räckte henne mot mig när jag satt i bilen tog jag det slutgiltiga beslutet - jag kan och klarar av att bli ansvarig för ett litet liv - specifikt för just lilla Lola, eller Lolita om man vill vara lite mer bestämd mot henne.
Hon är pytteliten, guld och vit och lite brunsvart med stora mörka ögon och ännu större öron. Jättespinkig men just nu rejäl ölmage pga extem stor aptit... Gillar att äta kyckligben och lämnar INGET efter sig. Jag antar att jag aldrig skulle ge en svensk hund ett kyckligben men Lola är en streethund och frågar inte innan hon sätter tänderna i sina fyndigehter....
Oroa er inte för mig, vi har det bra här. OM läget förändras till det sämre för oss specifikt här så tvekar jag inte en sekund att lämna detta ställe.
Tog två timmars lunch idag, allt blev ju inställt ändå som var planerat... Låg länge på kakelgolvet i storarummet under takfläkten med lilla Lola på magen. Hon var mycket intresserad/fashinerad av mina ögon men värmen gjrde att även hon snart valde kakelgolvet men säkrade tryggheten med att ha nosen in i min armhåla. Hon och jag träffades för första gången för en vecka sedan, hon kommer lite söderifrån men hängde runt ett hus där vi ibland har möten... Det var kärlek vid första ögonkastet. Men inte förräns den gamle mannen kom efter och räckte henne mot mig när jag satt i bilen tog jag det slutgiltiga beslutet - jag kan och klarar av att bli ansvarig för ett litet liv - specifikt för just lilla Lola, eller Lolita om man vill vara lite mer bestämd mot henne.
Hon är pytteliten, guld och vit och lite brunsvart med stora mörka ögon och ännu större öron. Jättespinkig men just nu rejäl ölmage pga extem stor aptit... Gillar att äta kyckligben och lämnar INGET efter sig. Jag antar att jag aldrig skulle ge en svensk hund ett kyckligben men Lola är en streethund och frågar inte innan hon sätter tänderna i sina fyndigehter....
Oroa er inte för mig, vi har det bra här. OM läget förändras till det sämre för oss specifikt här så tvekar jag inte en sekund att lämna detta ställe.
Kommentarer
Postat av: Maria
Skönt att du har det bra! Jag har också varit orolig eftersom de hade bombat flygplatsen och det inte gick att nå dig på mobilen. Det låter ändå som du lyckas njuta va livet trots alla bomber och granater och det känns förtröstansfullt! Skickar ett mail också.
1000 Kramar Maria
Trackback