Tar bussen för fred!?
Sen har jag mest fotat och pratat (försökt) hakka mig fram på lokala språket, ett försök som dock är mycket uppskattat.
I övrigt har min super duper duktiga lokalanställde, fältofficeren, fixat resten. OCH de som är med på det här projektet, 30 pers, har pratat, delat erfarenheter, frågat frågor till varann och planerat för framtiden. Jag har bara nöjt sett på och det känns lite för bra för att vara sant... De pratar med varann - trots at de kommer från olika "etniska" grupper och deras brutala historia!
Stället vi var på har bara varit kotrollerat av regeringen (dvs militären) i tio månader så de flesta hade inte varit här på flera år! Vi åkte förbi frontlinjen och alla kunde se kulhålen på husens väggar...
Imorrn styr jag kosan samma väg men ska åka hela vägen norrut till det andra distriktet. Det är bara tre timmars färd men jag har aldrig varit där förut... konstigt för vi har två fältkontor där. Men nu ska det bli av! Vi ska ta Landcruisern och susa upp, åka färja och grejjer.
Jag försöker planera min semester hem till Sverige men Maj och Juni ser svåra ut att komma loss... Hm. Jag vill åka hem en sväng, ju!
Surfers Paradise...
Sitter lite småsvettig och väntar på att min nya mobiltelefon ska ladda klart så att jag kan börja ladda ner musik och grejja med den. ÄNLIGEN har jag införskaffat en ny mobil - inget mer hamrande på icke fungerande knappar! Naturligtvis såg jag till att få en Sonyericsson och lade till lite själv så jag har radio och mp3spelare...
För första gången sedan oktober har jar tagit FYRA dagar ledigt i följd... Insåg förra helgen hur trött jag är... Så jag hakade på en kollega som fixat skjuts ner till Arugambay och spenderade påsken på allra bästa tänkbara sätt - sovandes eller ätandes eller badandes eller läsandes... Oh, så trevligt.
Min kollega (som är relativt ny i stan) hade bokat rum och när vi kom fram insåg vi att vi inte kunde bo i den bokade cabanan... Den var för basic... Så vi susade runt i den lilla staden, mitt under hetaste timmarna och försökte hitta ett alternativ... Det var lättare sagt än gjort, för hälften av ställena var stängda - då det har regnat massivt ända till dagen då vi anlände och inga turister har kommit, förräns nu, idag. Tillslut gick vi till Surf & Sun, mitt gamla favvohak där de serverar godaste pizzorna och de mest hugade surfarna vanligtvis hänger och frågade om de hade något trevligt att hyra - och det hade de, så vi stannade där. Ägaren är gift med en svenska, så jag fick prata lite svenska igen! Lånade en bok på svenska också. Vi var väl runt trettio expats där över påsken och det var en stor amerikanska som agerade lägerledare och arrangerade beachvoelyboll, båtturer, äggletning, middagar och trummspelande under fullmånen osv. SÅ det var bara att välja vad som passade oss. Vi valde båttur på lagunen vilket innebar två timmar på en kanotflotte med kikare i handen tittandes på fåglar i solnedgång vilket var väldigt avslappande.
Så jag kände mig superutvilad när jag kom tillbaka till kontoret imorse. Men jag känner redan att det håller på och försvinna... Antar att fyra dagar inte är speciellt länge...
Lola hade under tiden jag var borta grävt en stor och djup grotta i trädgården! Jag hittadeinte henne när jag skulle gå till kontoret imorse men insåg sen att hon var så att säga under marken. Inte så lite imponerad kunde jag konstatera att hon grävt ut en grotta stor nog för henne att ligga i...
Back to Life, Back to Reality...
Kom tillbaka till Vala idag, runt klockan fem... Vilket ju inte är så sent men jag började resa klockan sex imorse... Så jag känner mig lite mör. OCH jag är ensam i stan - endast min lilla Lola som sällskap. Känns lite konstigt för jag lämnade mitt hus och fältkontor fyllt av kollegor och under veckan som gått har de alla lämnat av olika anledningar typ dengue, semester eller tillbaks till sina egna fältkontor... Nu är ju lokalvalen över, så nu ska ju allt återgå till det normala... Vad det nu är...
Men för att råda bot på ensamheten planerar jag att låna en kollega från grannstaden...
Har spenderat en vecka i huvudstaden! Har gått på en veckas säkerhets utbildning för chefer. Riktigt bra och trevligt, måste jag säga. Vi avslutade träningen med att ha en övning, ett rollpel, där vi var en organisation som hamnade i en krissituation - anställda som blev kidnappade och annat otrevligt. Det hela var otroligt rörigt och komplicerat och våran "country director", en skön italiensk arkitekt i 55-årsåldern, blev avskedad under övningen...
Vår organisations gästhus är ju en fasansfullt traumatisk degradering mot vad jag är van vid - brorsans lyxvilla i förorten med full pension och service och toppensällskap osv... Usch, nu måste jag bo mitt i stan och den här gången fick jag ett rum på bottenvåningen som inte blivit städat ordentligt på 50 år... Speciellt badrummet. Varje kväll hade jag fyra stora kackerlackor som sällskap medan jag snabbt som ögat borstade tänderna... De övriga som bodde i huset var fyra kollegor från olika delar av den afrikanska kontinenten - mycket trevligt sällskap, så åtminstone lite skön kvällshäng med dom innan tandborstningen...
Sen har jag gått på diverse möten och försökt etablera mig som organisationens säkerhetsrådgivare. Typ alla andra säkerhetspersoner har ju militärbakgrund... Men jag har hittat EN person som är toppen (inte heller militärbakgrund) och som har supermycket erfarenhet av "mitt" arbetssätt, så jag känner att jag skulle vilja bli som han...
Igår träffade ja en svensk!!!! Jag fick prata svenska för första gången på skitlänge - åh, vad skönt det var men lite konstigt ändå. Var på Gallery café och tog några drinkar med några kompisar från förr, trevligt värre var det!
Men nu är jag tillbaka här och det känns inte alls speciellt kul, jag är trött och som sagt i behov av lite sällskap. Men det är bara att bita i det sura äpplet, gå och sova tidigt (ety jag är trött därav mitt missmod tror jag) och sen köra 100% imorrn!
Kung på vägen!
Klockan sju imorse körde jag ut Landcruisern ur garaget och har sedan dess kört upp en timme norr om stan, plockat upp ett gäng kvinnor för att sedan köra ner i karavan ( två minibussar plus vår bil) ner till stan en timme söderut. Jag och den glade portugesen först som sett till att vi kunnat susa igenom alla (de är många dessa dagar) checkposter och sen tryggt lämnat av dem vid en kyrka. OMkring hundrafemtion föräldrar, religiösa ledare och andra prominenta gäster samlades för att höra de berättelase och poem som dessa föräldrar har skrivit om deras liv och deras barn. Barn som blivit tvångsrekryterade av de väpnade grupperna här.
Det var en fin tillställning och jag hade lyxen att sitta bredvid vår tolk, så jag fick litte summeringar om vad som sades. Boken är utgiven på tre språk, varav ett är engleska, så jag kunde läsa översättningen simultant som det lästes.
Under tiden hann jag också göra ett körtest med en av mina kollegor, kolla att han kan köra på "fel" sidan vägen och hantera tre miljoner cykliser, smala vägar och inga trafikregler... Det gick finfint men han var skitnervös innan... Shit, jag har fått värsta pondusen i min nya position, eller vad?
Sen var det en snabb shopping av olivolja och ok pasta för att sen styra kosan norrut igen. Vilken mastodontdag. Jag känner mig helt slut.
Det är nu två andra internaitonella i stan, som inte har nått som helst att göra med vår organisation. En engelsklärare från amerika som vi kallar Crocodile Dundee, för han har stråhatt... Och är lite lik men cyklar som en gammal dam. Han har bjudit ut min kollega, som jag bor med, på middag/date på måndag... oooh. Jag ska skjutsa henne... Han ville inte att jag skulle komma med men det vill min kollega... Men slutligen har hon gått med på att jag skjutsar dit och hem.
Idag har vi fått reda på/ sett att det är ännu en viting istan. Såg honom cyklandes på huvudgatan tidigt imorse. När vi skjutsade hem ett par kvinnor som bor ute vid stranden såg vi denne långhårige kille i våra kollegors trädgård! Ringde och kollade sen med min kollega och det visade sig att han bor vid ett av sttrand hotellen och kommer från ryssland... Otippat! Känner att jag håller på och jobbar upp värsta småstads fasonerna - blir apnyfiken på nytt folk.... Ringer och kollar...
Det kommer ännu mer folk från andra fältkontor som ska jobba här i öst under två veckor, det ska bli trevligt! Vi kommer ju dominera hela distriktet...