Den stora hjälte dagen
Du som läst min blogg ihärdigt den senaste tiden har säkert anat att den senaste tiden varit tuff för mig. Dock har jag nu börjat ana ljuset och känner att saker och ting börjar börjar lätta för mig personligen. Vad gäller verkligheten omkring mig är det en hel annan femma men låt oss nu tala om mig.
Jag har varit sååååå totalt utan inspriation och energi. Varje dag har jag längtat efter att äntligen få gå hem och laga lite god mat och sen ta en dusch och sen sova gott. Mitt team har den senaste tiden varit fem personer som inte pratat med varandra om andra saker än de som gäller jobb och eventuellt kritiserat kollegorna för något som inte gjorts… eller någon tyckt att det någon annan gjort eller sagt varit fel (läs min stora kollega Konungen om mig). Sen har jag spenderat kvällarna med att lyssna på min kollega Lucia och hennes frustrationer angående jobbet samt besvikelser över att hon jobbar här…
Som ett enda stort kreshendo (- hur stavas det?) så har vi två nu varit PMSiga precis samtidigt där jag varit självömkande och överkänslig och hon extra argsint samt haft noll tolerans… Hmmm bra kombination. Så torsdag kväll spenderade vi på var sitt håll utan att prata (dock i samförstånd) sen åkte hon till grannstaden över helgen. Det har varit otroligt skönt att vara själv och nu känner jag mig som en ny människa.
Några av anledningarna till att hela teamet gått ner sig är med stor sannorlighet att det varit övermycket elände här. Vi har ju haft tusen (typ) familjer här som rapporterat om tusen fruktansvärda händelser i deras liv. Ja, jag har ju skrivit om det förut… Sen att vi under läng tid inte sovit ordentligt pga de nattliga och morgonatliga bombningarna under så lång tid. Sen är mina kollegor skitdåliga på att ta ledigt!!!! Jag är det enda som verkligen tar fyra dagar ledigt en gång i månaden! Ja, min kollega Lucia tar också ledigt men resten är hopplösa, inte undra på att de blir vresiga och stressade...
Dock, denna helg har två av tre notoriskt överarbetade kollegor tagit ledigt... Alltid något.
WOW - Blev precis nästan påflugen av en gigantisk insekt! Jag skulle vilja säga att det är en tordyvel men jag har aldrig riktigt sett en, så jag gissar bara. Den är i längd som ett pekfinger och tjock och bred, flyger dåligt, med baken nedåt liksom. Jag blev skiträdd och hann precis kasta mig undan (den flyger som sagt inte så snabbt) och smackade till den med sopkvasten så den flög som en puck över golvet, smackade in i väggen och sen blev liggande på rygg, helt hjälplös. Hm. Jag kommer nog dock låta den ligga där tills jag går in igen, då kan den flyga runt här bäst den vill. Imorgon (läs idag) är det den stora Hjälte dagen här (kolla tamilnet.com) och jag är mycket nyfiken på hur den kommer att bli - bara den som lever får se.
Jag har varit sååååå totalt utan inspriation och energi. Varje dag har jag längtat efter att äntligen få gå hem och laga lite god mat och sen ta en dusch och sen sova gott. Mitt team har den senaste tiden varit fem personer som inte pratat med varandra om andra saker än de som gäller jobb och eventuellt kritiserat kollegorna för något som inte gjorts… eller någon tyckt att det någon annan gjort eller sagt varit fel (läs min stora kollega Konungen om mig). Sen har jag spenderat kvällarna med att lyssna på min kollega Lucia och hennes frustrationer angående jobbet samt besvikelser över att hon jobbar här…
Som ett enda stort kreshendo (- hur stavas det?) så har vi två nu varit PMSiga precis samtidigt där jag varit självömkande och överkänslig och hon extra argsint samt haft noll tolerans… Hmmm bra kombination. Så torsdag kväll spenderade vi på var sitt håll utan att prata (dock i samförstånd) sen åkte hon till grannstaden över helgen. Det har varit otroligt skönt att vara själv och nu känner jag mig som en ny människa.
Några av anledningarna till att hela teamet gått ner sig är med stor sannorlighet att det varit övermycket elände här. Vi har ju haft tusen (typ) familjer här som rapporterat om tusen fruktansvärda händelser i deras liv. Ja, jag har ju skrivit om det förut… Sen att vi under läng tid inte sovit ordentligt pga de nattliga och morgonatliga bombningarna under så lång tid. Sen är mina kollegor skitdåliga på att ta ledigt!!!! Jag är det enda som verkligen tar fyra dagar ledigt en gång i månaden! Ja, min kollega Lucia tar också ledigt men resten är hopplösa, inte undra på att de blir vresiga och stressade...
Dock, denna helg har två av tre notoriskt överarbetade kollegor tagit ledigt... Alltid något.
WOW - Blev precis nästan påflugen av en gigantisk insekt! Jag skulle vilja säga att det är en tordyvel men jag har aldrig riktigt sett en, så jag gissar bara. Den är i längd som ett pekfinger och tjock och bred, flyger dåligt, med baken nedåt liksom. Jag blev skiträdd och hann precis kasta mig undan (den flyger som sagt inte så snabbt) och smackade till den med sopkvasten så den flög som en puck över golvet, smackade in i väggen och sen blev liggande på rygg, helt hjälplös. Hm. Jag kommer nog dock låta den ligga där tills jag går in igen, då kan den flyga runt här bäst den vill. Imorgon (läs idag) är det den stora Hjälte dagen här (kolla tamilnet.com) och jag är mycket nyfiken på hur den kommer att bli - bara den som lever får se.
Lugnt och ingen DVD
Ska strax singla hemat och "assistera" en lokal anstalld att satta upp krokar i taken for vara myggnat, men tankte skriva ett kort inlagg forst...
Har funnit kallan till allt mogel i mitt rum! Jag kopte ju en handgjord sang samt en garderob till mitt rum. Nar jag tog bort min fuktskadade madrass markte jag av en slump att sjalva sangbotten kandes fuktig. Sen mindes jag mina scout lager och det lilla jag larde mig om tra dar... eller om det kanske var pa traslojden.... Iallafall sa var det stora kcistar pa sangens bottenplankor och de var mycket fuktiga - traet var inte torrt nar de byggde sangen... Sen kollade jag i garderoben - likadant dar - alla plankor med kvistar var fuktiga.... Sa nu har jag flyttat till gastrummet samt kopt en splitter ny madrass.
Att flytta en mobel gjord av tra har ar som att forsoka flytta ett berg - de vager ton!
Mobilnatet borjade funka klockan fem i gar eftermiddag - kandes som julafton - skitkul att kunna skicka SMS igen! OCH ringa och bli uppringd...
Det har varit otroligt lugn har i tva dagar men eftersom mandag ar en stor dag sa sager jag inget mer annat an att det har varit mycket skont att det varit lugnt.
Har funnit kallan till allt mogel i mitt rum! Jag kopte ju en handgjord sang samt en garderob till mitt rum. Nar jag tog bort min fuktskadade madrass markte jag av en slump att sjalva sangbotten kandes fuktig. Sen mindes jag mina scout lager och det lilla jag larde mig om tra dar... eller om det kanske var pa traslojden.... Iallafall sa var det stora kcistar pa sangens bottenplankor och de var mycket fuktiga - traet var inte torrt nar de byggde sangen... Sen kollade jag i garderoben - likadant dar - alla plankor med kvistar var fuktiga.... Sa nu har jag flyttat till gastrummet samt kopt en splitter ny madrass.
Att flytta en mobel gjord av tra har ar som att forsoka flytta ett berg - de vager ton!
Mobilnatet borjade funka klockan fem i gar eftermiddag - kandes som julafton - skitkul att kunna skicka SMS igen! OCH ringa och bli uppringd...
Det har varit otroligt lugn har i tva dagar men eftersom mandag ar en stor dag sa sager jag inget mer annat an att det har varit mycket skont att det varit lugnt.
Det var battre forr...
Det har varit battre tider har.
Varje dag pratar jag med familjer som lamnar kontoret gratande, for just nu kan vi inte gora nagot for att hjalpa dem. Situationen ar dalig.
Jag fick igar kommentaren att jag gatt ner i vikt, vet inte om det ar sant men kanske lite. Det ar nog framst pga av att jag inte har tid att ata sa mycket som jag brukar... Situationen ar dalig....
Min kollega Lucia sager att vi haller pa och bli gamla, for vi gar och lagger oss sa tidigt - mellan nio och tio ar laggdags... Ibland vill jag sova redan klockan sju pa kvallen... Hmmm. Situationen ar dalig.
Min madrass haller pa och moglar.... Men jag ska anda kopa en ny... Men mitt gamla favorit skarp (mitt coola cowboy balte) ar helt tackt av mogel, sa jag var imorse tvungen att slanga det. Situationen ar dalig.
Om tre veckor aker jag till Sverige, oj vad skont det ska bli att aterse gamla svedala, att kunna vara ute efter klockan sex pa kvallen, att kunna ata sushi, dricka ett glas vin, ata lussebullar och kolla pa Svensk Television.
Jag tror jag kommer ta igen de kilon jag tappat har ratt sa snabbt under jul och nyar!
Regn- samt inredningsperioden har startat!
... vilket innebar att det faktiskt ar ganska svalt och skont har! Men det ar fuktigt och saker och ting vill inte riktigt torka. Nu forstar jag varfor folk stryker sina klader - enda sattet att fa dem torra! Igarkvall slangde/brande jag mina forsta par byxor som moglat.
Ar pa dunder daligt humor idag - jag ar konstant irriterad pa mina kollegor...hmm. det tar att jobba i ett team. Men jag ar atminstone medveten om att jag ar irriterad, sa jag forsoker undvika alla eventuella friktioner idag.
Ja, det har varit en otroligt valdsam och orolig tid men framfor allt sa har det var sa intensivt, bade jobbmasigt och kanslomassigt. Darfor var det sa otroligt skont att aka till huvudstan och vila upp mig hos brodern och familjen dar! Min fot ar mycket battre och idag ar sista dagen for min ganska sa bastanta medicinering...
Fick min nya sang samt garderob igar - de vager ett ton... Massivt tra... trivs kanon i nya huset, ar som varsta hemmafrun och planerar och inreder, shoppade massor i stan, allt i matchande farger... Hmmm.
Ar pa dunder daligt humor idag - jag ar konstant irriterad pa mina kollegor...hmm. det tar att jobba i ett team. Men jag ar atminstone medveten om att jag ar irriterad, sa jag forsoker undvika alla eventuella friktioner idag.
Ja, det har varit en otroligt valdsam och orolig tid men framfor allt sa har det var sa intensivt, bade jobbmasigt och kanslomassigt. Darfor var det sa otroligt skont att aka till huvudstan och vila upp mig hos brodern och familjen dar! Min fot ar mycket battre och idag ar sista dagen for min ganska sa bastanta medicinering...
Fick min nya sang samt garderob igar - de vager ett ton... Massivt tra... trivs kanon i nya huset, ar som varsta hemmafrun och planerar och inreder, shoppade massor i stan, allt i matchande farger... Hmmm.
Infekterat
Kort och konsist.
Jag har ett sar som blivit infekterat och efter att ha besokt sjukhuset igar sa har det blivit riktigt daligt (dom ar galna och helt inkompetenta, dom vet inte alls hurman ska behandla ett varigt sar...) Jag skrek av smarta och chock, for skoterska som "rengjorde" mitt sar, snarare karvade bort allt var med sjalva instrumentet, som jag inte alls var overtygad om var rengjort... Sa nu har min fot svullnat orovackande och jag tror jag maste aka till huvudstaden med den - aker INTE tillbaka till samma sjukhus.
Min kollega har drabbats av nagon mystisk infektion/influensa, sa hon ar totalt sangliggande. Har varit pa sjukhus med henne tva ganger men inget svar... Sa hon och jag kanske maste aka till huvudstaden tillsammans.
Flyktingar sitter under varat trad och vantar varje morgon. Eller flyktingar och flyktingar, de akte till stan i helgen for att shoppa och nu kan de inte komma tillbaka till omrade de bor i. Mobilerna funkar annu inte, vilket gor allt mer komplicerat. Sitter varje dag med familjer som "forlorat" soner, jag lyssnar och de grater. Det bombas varje kvall, natt och tidig morgon. Jag kanner mig nedslagen och trott.
Japp, allt talar for att jag behover en lang helg i huvudstaden med allt vad det innebar. DOCK har vi flyttat in i nya huset och det ar som en enda stor drom - haaaarligt!
Jag har ett sar som blivit infekterat och efter att ha besokt sjukhuset igar sa har det blivit riktigt daligt (dom ar galna och helt inkompetenta, dom vet inte alls hurman ska behandla ett varigt sar...) Jag skrek av smarta och chock, for skoterska som "rengjorde" mitt sar, snarare karvade bort allt var med sjalva instrumentet, som jag inte alls var overtygad om var rengjort... Sa nu har min fot svullnat orovackande och jag tror jag maste aka till huvudstaden med den - aker INTE tillbaka till samma sjukhus.
Min kollega har drabbats av nagon mystisk infektion/influensa, sa hon ar totalt sangliggande. Har varit pa sjukhus med henne tva ganger men inget svar... Sa hon och jag kanske maste aka till huvudstaden tillsammans.
Flyktingar sitter under varat trad och vantar varje morgon. Eller flyktingar och flyktingar, de akte till stan i helgen for att shoppa och nu kan de inte komma tillbaka till omrade de bor i. Mobilerna funkar annu inte, vilket gor allt mer komplicerat. Sitter varje dag med familjer som "forlorat" soner, jag lyssnar och de grater. Det bombas varje kvall, natt och tidig morgon. Jag kanner mig nedslagen och trott.
Japp, allt talar for att jag behover en lang helg i huvudstaden med allt vad det innebar. DOCK har vi flyttat in i nya huset och det ar som en enda stor drom - haaaarligt!
Hindupräst+kossa+ eld+blommor+oljor
... och du har alla ingredienser till en religiös invigning/dop av ett nytt hus. Jag har precis kommit tillbaka från vårat hus, som idag blev invigt. Det tog ca 4 timmar och var otroligt dramatiskt. Jag höll på att dö av rökförgiftning, kräkas av all konstig mat och höll på att somna sittande pga all väntan... Dock var jag den enda internationella och hade total uppmärksamhet hela tiden. Efter att ha suttit och väntat på en plaststol i mer än en timme reste jag mig upp med en präktig svettring på hela rumpan... Det tyckte samtliga var jätteroligt... Jaja, det bjuder jag på...
Mest intressant var den avslutande delen som inkluderade kossan. Ägarna gick genom huset med ett vitt lakan över sig, kom ut genom dörren och vid ingången stod en kossa och väntade. Prästen skvätte olika grejjer på kossan och på husägarna, måla grejjer i pannan på kossan samt gav samtliga inblandade något att äta. Slutligen speglade sig husägarna så att de såg både sig själva och kossan i spegeln. Sen fick kossan en stooor hög med kanelriskaka och banan. Den såg ut att strortrivas.
Men den inledande riten är att koka kokosmjölk inomhus i bönerummet, det var här jag blev rökförgiftad. Det tog ca 15 minuter för mjölken att koka och de sista fem minuterna stod samtliga och led, med knallröda ögon och tårar som sprutade ut ur ögonen. Hela rummet var rökfyllt. Men javisst det är super exotiskt och jag var total fashinerad av prästen - han hade hocky frilla, coolt skägg samt skit snygg sarong med super fräsig knytning (inkluderat hans klädbyte mellan sermonierna!).
Rex kom förbi och försökte sno kaka, jag tror han lyckades.
Jag är helt slut.
Mest intressant var den avslutande delen som inkluderade kossan. Ägarna gick genom huset med ett vitt lakan över sig, kom ut genom dörren och vid ingången stod en kossa och väntade. Prästen skvätte olika grejjer på kossan och på husägarna, måla grejjer i pannan på kossan samt gav samtliga inblandade något att äta. Slutligen speglade sig husägarna så att de såg både sig själva och kossan i spegeln. Sen fick kossan en stooor hög med kanelriskaka och banan. Den såg ut att strortrivas.
Men den inledande riten är att koka kokosmjölk inomhus i bönerummet, det var här jag blev rökförgiftad. Det tog ca 15 minuter för mjölken att koka och de sista fem minuterna stod samtliga och led, med knallröda ögon och tårar som sprutade ut ur ögonen. Hela rummet var rökfyllt. Men javisst det är super exotiskt och jag var total fashinerad av prästen - han hade hocky frilla, coolt skägg samt skit snygg sarong med super fräsig knytning (inkluderat hans klädbyte mellan sermonierna!).
Rex kom förbi och försökte sno kaka, jag tror han lyckades.
Jag är helt slut.
Whats going on?
Vaknade precis när jag egentligen skulle börja arbeta, dvs fem i nio. Kom yrvaket rätt ut i kontoret, kändes konstigt att förflyttas så snabbt från djup sömn till full rulle med klienter och frågor... JO, jag sat upp länge med rapporten men nu är jag över krönet och har bara finlir kvar...
Nu på morgonen har jag suttit med fem familjer som fått sina söner bortrövade under de senaste dagarna. Tänk er den sorg och förtvivlan de uttryckte... En av mödrarna grät så hon svimmade (jag tror det är någon vanligt förekommande för alla visste precis hur man skulle ta hand om det och jag har sett det förr) men jag kände mig stor (ja, jag är ju så mycket längre än dem) och fyrkantig gentemot dessa människor som är så förtvivlade. En pappa växlade mellan att gråta och sen bli skitarg och vilja skjuta hela högen...
OK, Lucia tog fel tåg och hamnade i en helt annan stad... Så hon är på väg hitåt idag, så jag vet ännu inte vad överaskningen är...
Nu på morgonen har jag suttit med fem familjer som fått sina söner bortrövade under de senaste dagarna. Tänk er den sorg och förtvivlan de uttryckte... En av mödrarna grät så hon svimmade (jag tror det är någon vanligt förekommande för alla visste precis hur man skulle ta hand om det och jag har sett det förr) men jag kände mig stor (ja, jag är ju så mycket längre än dem) och fyrkantig gentemot dessa människor som är så förtvivlade. En pappa växlade mellan att gråta och sen bli skitarg och vilja skjuta hela högen...
OK, Lucia tog fel tåg och hamnade i en helt annan stad... Så hon är på väg hitåt idag, så jag vet ännu inte vad överaskningen är...
Rekord i familjetragedier?
Idag har vi nog slagit rekord i antal familjer som kommit för att rapportera att deras söner försvunnit. Det är läskigt, det är fruktansvärt och det är oerhört frustrerande. Varje familj upplever en tragedi. De säger samma sak allihop - vi vill bara ha vår son tillbaka.
Hela distriktets mobiltelefonnät är nere sedan tolv... Har en aning om varför men skriver inget om det här....
Mitt i alltihopa skriver jag rapport... Jag har nu ångest samt lätt panik.
Har för många bollar i luften samtidigt. Lucia kommer tillbaka ikväll, pratade med henne tidigare och hon sade att hon har en överaskning till mig - vad kan det vaaara??? Nyfiken som bara den. Har övertalat henne om att bo i kontoret tillsammans med mig, så jag har fixat en säng, fläkt och massor med kuddar till henne.
Dock har jag mina finfina högtalare och min gamla skrutt iPod som spelar skön reggae - en tröst mitt i all misär.
Hela distriktets mobiltelefonnät är nere sedan tolv... Har en aning om varför men skriver inget om det här....
Mitt i alltihopa skriver jag rapport... Jag har nu ångest samt lätt panik.
Har för många bollar i luften samtidigt. Lucia kommer tillbaka ikväll, pratade med henne tidigare och hon sade att hon har en överaskning till mig - vad kan det vaaara??? Nyfiken som bara den. Har övertalat henne om att bo i kontoret tillsammans med mig, så jag har fixat en säng, fläkt och massor med kuddar till henne.
Dock har jag mina finfina högtalare och min gamla skrutt iPod som spelar skön reggae - en tröst mitt i all misär.