Tre flickor i en Ford Falcon 90

Det ar sondagkkvall och jag sitter med tva australiensiska tjejjer och pratar om livet och karleken. Jag har ju varit en trott och oentusiastisk turist hittills men oj vad trevligt det har varit att resa med Nat och Demi till sodraste Oz!

igar var vi vid den sydligaste spetsen av Australien och jag tankte att nu ar jag bra langt fran kara gamla Svedala.... Det ar en naturreservat som heter Wilsons Promitory som ar helt otroligt vackert och storslaget.

Vi bor i en gammal skten bungalow som har alla faciliteter man kna behova omen som ser ut som en klassisk trailer typ byggnad. Det finns espressomaskin, mickro och dator med ADSL uppkoppling... och en fungerande stereo! Samt stora skon sangar!

Jag har ett mycket intressant resesallksap och vi har otroligt trevligt ihop, aven om jag traffat dem har sa har det vekrligen kliCkat och vi trivs bra ihop! Om jag ska beskriva dem lite kort sa ar det en mullig vanstervriden freds & utvecklingstjej som ar politiskt lesbisk samt en vanstervriden freds & utvecklings men mer cynisk Abouriginie tjej - bada ar toppen!

Vi har nu puttrat omkring i den gamla automatforden och sett otroliga vyer samt besokt olika flottiga vagkrogar.  Jag har sett kangurur, Wombats och Wallabies... Wombats ar bland det gulligaste jag sett!



Familjeutflykt!

Jag ar definitivt forkyld. Darfor har jag sovit en massa och varit ganska energilos.

Idag har jag varit pa familjeutflykt! Pappa John korde den vita Toyotan och tvillingparet samt min kompis plus jag var glada medresenarer. Det var overlaggningar tidigt huruvida vi skulle ha tid att sightseea under utflykten. Malet var Blue Mountains och anledningen var att deras farfar bodde dar. 

Tom, lillebrorsan, lirkade skickligt med den latt trumpne fadern och slutligen var det bestamt - vi hade tid att aka och kolla pa de tre systrarna och ata lyxlunch.

Nar vi kom fram till berget var det  nastan komiskt tjock dimma. Man kunde inte ens ana bergen eller den sagda vidunderlilga utsikten... Men vi gick iallafall den tio minuter langa promenaden for att kolla in systrarna oh precis nar vi kom fram oppnade sig molntacket... De tre systrarna ar tre enorma stenstoder som enligt myten ar alltsa tre dottrar som blev forvandlade till sten av sin far (for att skydda dem fran den onda ormen).

Sa jag har gjort lite turistgrejjer iallafall. Fattar inte men jag tycker verkligen det ar halvkul att turista pa det har sattet. Igar var vi pa stan hela dagen, jag fick folja med och halsa pa en av Aletias trevliga kompisar som fatt barn och flyttat in i ett nytt hus. Var femte minut flog det over en jumbojet pa lag hojd, sa man inte horde vad man sa...

Jag bor i Aletias foraldrahem, i vardagsrummet i en baddsoffa som ar komiskt lik mina foraldrars och som ar allt annat an bekvam men ooh, vad jag tycker om att sova i den baddsoffan...

Ja, av nagon anledning ar jag en oentusiastisk turist i en land som jag ar extremt ointresserad av. Jag kanner mig trott. MEN jag pratade lite med en kvinna som bor i reservaten i norr och jag tror att nasta gang (om det blir en nasta gang) sa ska jag se till att ha mer tid och fyra ganger sa stor resebudget och resa till de norra, ostra och centrala delarna av den har kontinenten.

Imorrn aker jag tillbaka till Melbourne. Pa kvallen ska jag traffa en svensk tjej som jag aldrig traffat forut men det kanns anda bra att ha nagot att gora och nagon att traffa... Sen pa lordag ska jag aka med tre andra tjejjer som jag traffat via Oxfam till ett strandhus over helgen - DET ser jag verkligen fram emot! Maste nog kopa en till bok.

Nu ska jag strax krypa ner i den harligt obekvama baddsoffan!

Pass & Biljett?

Idag kom jag till Sydney.

Imorse glomde jag kvar min biljett och mitt pass i en lada i det rum jag hyrde... Jag insag inte detta forrans jag var ute pa flygplatsen. Men som tur var kunde jag,  genom att lagga till en massa pengar, boka om min biljett och aka anda. Men som sagt, det kostade...

Dock sag jag en kandis direkt nar jag kom ut ur planet. Nick Cave -  han sag valdigt Cool ut.

Jag vet inte om jag gillar att vara turist - det ar ju jattejobbigt.... och dyrt.

Men nu idag har jag sett operan, sydney beach samt varit hogt uppe i ett torn och kollat utsikten. Nu befinner jag mig i ett australiensiskt hem, sitter uppkopplad vid matbordet och lyssnar pa Svensk radio. Resten av familjen har gatt och lagt sig.

Och jag ska ju tillbaka till Melbourne pa fredag, sa da ska jag plocka upp mitt pass och min biljett tillbaka till Ceylon.

Hmmmm...

Pollenstinna Melbourne...

Inte hade jag raknat med att jag skulle aka hit och bli ruper allergisk! Det ar ju var har och pollen bara susar runt. Jag har drabvbats av nagot som kanns som en forkylning men tror attt det ar en australiensk version av Hosnuva.

Nu ar konferensen slut och jag med. Men jag ska ju ha semester nu, sa jag har ju inte tid att ligga pa latsidan. Ska lyxa och bo kvar p[ det har hotellet tills imorrn bitti men sen blir det knapert och inga utsvavningar....  men hoppas att kunna kinesa hos bekanta lite!

Nu ska jag saga hejda till mina fins lokala partners fran indien och bangladesh!

Tjing!

Fast i singapore!?!!

Har nu rest i en evighet och sovit av och till okontrollerat for jag ar sa himla trott! Nu befinner jag mig i Singapore och det var pa haret att jag kom vidare... Jag visste inte att jag behovde ett visum for att komma in i Autralien! Men som tur var finns det en hemsida som man kan kopa och fixa visum direkt... Pust!

Stod framfor ett svenskt par, i 50-ars aldern. Mannen var oerhort pratglad och talade hogt till sin lilla fru. Han ville dricka sprit, sa han. Hon sa att han inte borde dricka stark sprit for han hade tagit varktabeltter osv... de kom overens o att han fick dricka ol. Kandes oerhort Svensk pa nagot vis. Som tur var forstar inte sa manga svenska...

Men det finns gratis internet, sa jag passar nu pa att dela med mig av min trotthet men ocksa oerhorda lattnad . jag komer til Melbourne inom kort. Dar ska jag sooooova.

Nu ska jag vaxla pengar.

Jag i härliga Söndags!

Jag i Söndags!
Ett av de vackrare foton som tagits av mig!

Svart måndag...

Jag undrar om det går i cykler, för jag tror att jag var nära att säga upp mig ungefär vid samma tid förra året... Måndagen, gårdagen, var inte någon rolig dag att vara anställd för den här oranisationen. Gårdagen var inte heller en dag då jag var stolt över mitt eget uppträdande heller. Klassiskt - jag var arg och besviken på min chef i huvudstaden men skällde ut personalchefen istället, han råkade ringa och fråga hur saker och ting var.

Så grej efter grej hände igår, jag talar om organisationen men också kollegor, så i slutet på dagen var jag så arg och frustrerad att jag inte kunde fokusera. Men som tur är har jag en del kloka kollegor som sade åt mig att gå hem, fundera, sova på saken och agera listigt och spela med i reglerna. Så jag åkte hem och planerade, funderade och strategitänkte. OCH fokuserade på att kommunicera med ickevåldsprinciper stenhårt. Så nu idag vaknade jag upp och kände mig på bättre humör och känner att jag har bättre mod.

Vad det handlade om? Många grejjer. MEN bland annat vill högsta chefen att jag flyttar ut ur mitt hus. OK, ingen konstig grej med det, vi bor nära en väpnad grupp. MEN det är sättet, en ojuste  (oproffessonell)process och med en otroligt provocerande John Wayne stil för att komma från högsta chefen för en organisation som säger sig jobba enligt ickevålds principer osv,osv. PUST! 

Men jag har funnit lugn och hittat strategier som nog kan fixa en bra lösning!

Katten ska föda kattungar vilken minut som helst.  Spännande! Jag undrar var hon ska föda, för Lola kommer ju sniffa upp de där kattungarna och sluka dem med hull och hår... Tyvärr är hon ju lite närmare den vilda versionen av hundarten än tex vår lilla gulliga Tilda... Hon är en riktigt duktig jakthund, faktiskt.

OK, nog om detta - Upp Till (ickevålds) Kamp!!!!

Det blev en dag på stranden

Det blev en dag på stranden
Ja, jag sitter nu med en knivskrarp bonnbränna och känner mig skönt urlakad efter en dag på standen. Tillsammans med 50 ungdomar har jag, Lola och några kollegor agerat internationel närvaro på stranden här där jag bor. Det var sannerligen härligt att se glädjen hos ungdomarna när det badat, kastat sand och lekt runt hela dagen. Det var ett bra tag sen dessa ungdomar var ute på vift, kan man väl säga... Men vi var inte de enda på stranden denna soliga söndag, det var fullt av familjer, tuffa killar på motorcykel, lite poliser och en och annan fyllis.
Efter ett par timmar i solen satte vi oss blekskinnade ner i skuggan och betraktade myllret. För mig var det stort för jag har aldrig sett så många människor glida omrking och socialisera förut i det här området. Det var otroligt intressant att se hur en fyllis vackladed runt och druttade på ändan, blev uppdragen av människor omkring och sen druttade i vattnet och såvidare. Det var några ungdomar (inte "våra") som snodde en fiskebåt men kapsesjade ganska snabbt och fick slokörade dra den tllbaka upp och motta bannor från andra... Min kära vovve genomgick ett trauma då ett motorcykelgäng kastade sand och lyckade träffa henne med en sten, så hon kom hoppande på tre ben till mig och lämnade mig inte på resten av dagen... Stackars Lola.

Det spelades volleyoll, strandfotboll samt gjordes sanskulpturer för fullt. Att stå och se dessa ungdomar, och speciellt sådana jag själv träffat innan, rädda, några mörbultade och panikslagna - nu leendes och lite så där coolt strandhängiga - då rör det sig något inom mig. Sen att prata med de ledare som tagit hit dem och deras engagemang är också otroligt inspirerande!

Jag och Lola blev omringade av motorcykelgänget men jag har tagit till en strategi för hur jag ska bemöta dessa machokillar och testade nu om det funkade. De var runt sju stycken, enligt dem själva extremt coola och de liksom attackerade mig med frågor och var lite aggrerssivt nyfikna. Förr skulle jag ropat på en manlig kollega och undvikit dem men nu identifierade jag "ledaren" och svaraded hurtigt på varje fråga, kollade dem i ögonen (mycket effektfullt) när jag pratade, ställde frågor tillbaka och samtidigt använde all min pondus. Det gjorde att de uppträdde helt ok och var respektfulla  tillbaka, de klappade Lola och jag berättade att hon kom från samma ställe som dem.

Nu är det lite rapportskrivande och sen en lat söndagskväll. Känns rätt trist men jag är trött.

Sovmorgon...

Sov som en prinsessa imorse men vaknade av att vår lilla chaufför stod i sovrumsdörrsöppningen och tjoade... Klockan var 8.30 och det var dags att köra ut bilen ut ur garaget... Vi bestämde snabbt att jag skulle fixa det själv, när jag så att säga vaknat...

Kom till kontoret strax efter nio och det var fullt av kvinnor och barn båda innanför och utanför... Bådar aldrig gott... Kände att nu har skiten träffat fläkten - igen. Och det kanske den har, för nu är det en ny drive men tvångrekrytering som kört igång. Vi har haft fall de senaste dagarna med allt från 15-åringar upp till gifta män med barn som tagits... Vem som är ansvarig blir allt svårare att säga, för, som sagt, de där grupperna har interna splittringar och omkonstallationer så nu gäller det att veta specifikt vilket av alla små "kontor" man ska gå till och fråga efter familjemedlemmen...

I lördags stack jag ner till staden en timme söderut för jag verkligen bara mäste träffa andra människor! På söndagen åkte vi till stranden och promenerade i över en timme, precis vid strandbrynet med stoora vågor mullranded över benen - härligt! Men jag tror att en av mina kollegor var lite rädd för de massiva vattenmassorna, vilket jag tror han gjorde rätt i för jag fick sedan höra att det drunknat flera männisor på just den här stranden pga de starka undervattenströmmarna... Men hääärligt var det i allafall.

Har precis börjat kolla första säsongen av Spanarna på Hillstreet! Wow, vilken skön serie samtidigt som jag får otroligt starka nostalgivibbar från min egen barndom. Spanarna på hillstreet var en höjdpunkt i TV utbudet för hela familjen, det kommer jag så väl ihåg.

" .. and remember - Be careful out there"...