Ute på Böljan den Blå!
Väl ute på havet gungade det rätt rejält! Jag höll i mig allt vad jag orkade. Båten kändes plötsligt väldigt liten i de stora vågorna...
Mina föräldrar kom ju på celebert besök nu i helgen och i söndag åkte vi ut på en fisketur med min lokala kollega som är fd fiskare. Men vi kom inte så långt för det var fullmåne och regnperiod. vilket innebär mycket hög sjö... min mor var inte helt bekväm ute i ett böljande blå (mer brunaktig) hav i en relativt liten fiskebåt med låg reling - och lite att hålla i sig i.
Ut & åka fiskebåt!
Mamma kliver upp i fiskebåten som gör det lättare att sen kliva över i den fiskebåt vi ska åka i - den vita till vänster på fotot!
Vad är det jag gör egentligen?
Ja, lite kött på benen. Igår var hjältarnas dag och det innebär att tamilska tigrarna hedrar alla som dött i frihetskampen, det är den mest spända dagen på året och man kan säga att de flesta rör sig så lite som möjligt under denna dag - säkerhetspådraget är gigansiskt. Deras ledare håller ett tal klockan åtta minuter över 18 - och hela nationen lyssnar - enda gången man får höra hans röst... Men i år blev det inget radiotal sänt fråm den tamilska radiostationen då det tio minuter innan de skulle sända talet bombades av regeringens styrkor och alla på radiostationen omkom... Snacka om att regeringen muckar med tigrarna och att eldupphörsavtalet är stendött...
Här i öst är det spännande på ett helt annat sätt. Nu har ju kriget, med bombningar och truppverksmahet, det har ju flyttat till norra delen av ön. Här är det avhopparnas grupp från tigrarna som försöker etablera sig som ett seriöst och folkkärt politiskt parti efter att föregående år fungerat som värsta gerilla armén och damsugit byarna på unga starka pojkar...
Sen är det spänningar inom muslimska (ska ses som enskild etnisk grupp) gruppen och tendenser av väpnade grupper där... Det är dynamiken mellan tamiler och muslimer som mitt team fokuserar på. Där jag bor är halva stan tamilsk och andra halvan muslimsk med en huvudgata som delar stan. Vårt kontor ligger på huvudatan och bär fortfarande spår av den etniska "riot" som utbröt 2002 - bara gatuplanet är återuppbyggt...
Vi, min organisation, försöker skapa utrymme för lokala aktörer att idga fredsbyggande. Låter ju flummigt som bara den... Men eftersom det historiskt har inneburit för fredsaktivister/folk som sticker ut hakan att de hamnat på en lista och sedan försvunnit eller blvit eliminerade, så har vi olika strategier för att följeslå eller utåt facilitera initativ och processer vilket gör det möjligt för lokala initativ... Vi stödjer tex en lokal grupp att bryta enskilda familjers isolering och rädsla som förljer av att någon av deras familjemedlemmar har blivit kidnappade av en av de väpnade grupperna att komma samman och träffas och prata men också stödja dear initaitv att adressera övergreppen. en långsam och svår process som kräver fingetoppskänsla från samtliga...
Intressant som bara den!
Och jag är program ansvarig för mitt team och har fullt upp med att balansera så att alla parter accepterar vår närvaro och att se till att vi inte "do no harm" samt förblir opartiska i vår verksamhet.
Som grädde på moset är regeringen nu extremt kritiska till vår verksamhet och vi riskerar nu att bli utslängda från landet - mitt visum går ut på fredag och det vet ej sjutton om det blir förnyat...
Japp, det blev en liten uppsats så här på morgonkvisten...
Fågel, fisk eller mitt i mellan?
Lola kom inte och hälsade när jag kom hem från jobbet utan jag hörde hennes uppspelta gläfs från baksidan av huset och gick genast dit... tänkte att hon kanske fått tag på en av Bruttas kattungar - ve och fasa. Men hon stog uppspelt och gjorde små anfall mot en död råtta... Så jag bar in henne i huset och, ja, skulle ta bort råttan - som inte var riktigt död visade sig ju sen inom kort. Men grannpojken kom snällt med en lång skyffel och ja, räddade situationen...
Nu har Lola och Brutta en kattfight under bordet.
Idag har jag suttit under vårt stora mangoträd och haft möten och diverse telefonsamtal nästan hela dagen... Jag tror jag har berättat om det här mangoträdet förut - det är en ganska riskfylld aktivitet att placera sig under detta träd (men det ger en underbar skugga) då det bebolkas av tusen kråkor och inte bara fågelskit kommer släpps ner utan fisk huvuden, och andra djurdelar kommer ner dinsandes... Men idag klarade sig samtliga besökare inklusive jag helt utan att bli träffade av något. Men när jag sen satt ensam under träden kom ett gigantisk fågelhuvud (syp kalkonstorlek) och sploffade ner i sanden bara någon meter ifrån mig...
Det är oroliga tider jag jobbar under nu. Under två minuter idag tänkte jag att vi var tvungna att evakuera pga en stundande uppror från lokalbefolkingen... men det visade sig inte vara så farligt och att de religiösa ledarna lugnade ner männen i en by 30 minuter söder om oss och således tror vi att faran är över för nu... De väpnade grupperna har noll koll och deras struktur verkar ha fallit samman... Det är interna stridigheter om makten och typ 400 medlemmar flydde vår grannstad förra veckan - vart? Ja, det blir väl hitåt eller söderut...
Förra fredagen åkte jag till Batti och gick på fredagsbaren men det var helt enkelt skittråkigt folk och trött stämning så jag åkte hem tidigt... Hmmm. Det sociala livet är inte lysande vilket känns trist.
Laddade ner Amy Winehouse och tackar Gud för det - det känns otroligt, ja, urbant och rockigt att lyssna på henne här- där allt är så out of touch från allt vad västvärld och dess kultur betyder. Jazz - hjälper mig upp om morgonen och mjukar upp på kvällen... Weeping Willows senaste kickar igång de romantiska vibbarna och hjälper mig att känna mig olycklig och nostalgisk på ett sånt där härligt sätt...
Nya tider och tag?
Brutta har fått två små kattungar som ser ut att må prima, de är nu två veckor gamla och har precis öppnat ögonen. Lola och Brutta verkar ha en mycket spänt förhållande dessa dagar, vet inte om Lola tycker att Brutta ägnar för lite tid med henne... De fräser och bråkar så fort deras vägar möts - dock blandat med passionerade slickar från Lola...
Det är spänt läge här igen, mellan de två etnika grupper som bor här. Kommer antagligen vara den lokala versionen av strejt på måndag dvs alla affärer kommer vara stängda och inte en själ kommer vara ute på gatorna... Det har försvunnit en man samt en stor pengasumma... Detta har fått de två etniska grupperna att slå på "krigs" trummorna. Idag, när jag är så trött, känns detta jättejobbigt och svårt att bemöta. Naturligtvis har vi redan försökt facilitera och stödja de inblandade familjerna men det har inte lett framåt till någon positiv lösning...
ssen händer det ju en massa grejjer som gör att det nu småputtrar av spänningar över lag... Vad göra?
Jag får bo kvar i huset! Två dagar efter att vår förre direktor slutade kom det officiella beslutet att vi får bo kvar. Vi ska dock bygga till badrummets väggar så att det kan fungera som skyddsrum/bunker. Min kollega Gabriella har kollat in hur en politisk grupp har gjort detta och ska plantera blommor och växter, så att det ser lite trevligt ut på utsidan... Jag stödjer detta.
Vi har fått en ny direktor som verkar vara en toppenkille! Lite över 50 och med massor av fälterfarenhet. Senast jobbade han i Palestina, så vi har redan pratat och jämfört våra erfarenheter därifrån.
Och om ni inte visste det förut så har jag värdens härligaste syskonbarn. Spenderade två dagar med dem nu och vi hade det så otroligt trevligt ihop. De är sådana sköna personer. olika men toppen, var och en. Jag ska ju inte åka hem över jul, eftersom jag inte ha råd... Men igår fick jag reda på att min kollegas bror plötsligt gick bort och fick en kris. Känns lite väl långt att inte åka hem förräns i maj nästa år...