lalottacontinua

Anda sen jag kom tillbaka till hit (faltkontoret) sa har jag kant mig arg. lite obestamt pa vad men jag har varit och ar argsint - irriterad. Pa allt och alla. Lite grand mer eller mindre konstant. Jag forsoker ju avsta helt fram att roka en enda cigarett nu och det gor att jag tanker pa det nastan hela tiden... Min kollega foreslog igar att det kanske vore bra om jag borjade roka igen... om an i liten skala sa jag coolar ner mig lite ... Hon menar att det ar inhumant att forsoka avsta fran att roka i ett konflikt omrade... Hmmm.

Det bombas hela dagfarna och natterna. Utat, bortat men ljudet kommer ju iallfall - och vibrationerna. Eftersom det ar olika hogt for varje gang (jag vet inte om de flyttar pa mackaparen eller vad de gor men...) sa gar det inte riktigt att vanja sig vid ljudet. Jag tror att nattsomnen blir samre - fastan jag sover sa skont i min sang.

Jag kom tillbaka till faltet tillsammans med en annan kollega som varit pa lika lang semester och vi kanner bada att vi vill styra upp arbetet har. Mina tva kollegor som jobbat har under hela tiden jag varit pa semester har forlorat sakerhets perspektivet lite val mycket (Darav min okade irritation) samt den otroligt kritiska situationen som ar for civilbefolkningen kraver att vi jobbar mer via lokala aktorer mer an att direkt sjalva forsoker hjalpa folk. Har spenderat storre delen av morgonen med att diskutera  med en lokal organisation vad de lokala organsiationerna/aktorerna kan gora och jag tror inte vi kom fram till sa mycket men att vi var rorande overens om att nagot maste goras.

Kollade pa filmrn Blood Diamonds igar och tyckte den var laskig. Kanske speciellt eftersom samma sak hander har men utan diamanter... Vilket kanske ar tur... Varlden ar galen.

Idag ar jag i grannstaden och gar pa en massa moten vilket ar en trevlig omvaxling - behover knyta mer kontakter och sluta sitta och uggla i odemarken... Eller?

Nu har jag varit tillbaka i landet i fyra dagar och min rygg och nacke mår tusen gånger bättre och jag behöver inte längre ta några smärtstillande!

Softar runt i huvudstaden och har det trevligt med syskonbarnen i väntan på att åka österut. Siutationen är sämre än någonsin och nu är det stridigheter mellan de två rebellgrupperna inne i staden där jag är stationerad. Så kanske kan jag inte åka tillbaka just nu... Skulle dock vilja åka dit och hämta lite mer kläder och grejjer - tex mina högtalare...

Idag har det regnat hela morgonen och det är direkt svalt både ute och inne. Hade badmaraton med syskonbarben igår och lyckades tömma stora delar av poolens vatten då faster Lotta roade barnen med att göra "hela havet stormar" dvs jättestora vågor med hjälp av en wakeboard.

Vägde mig imorse och konstaterade chockat att jag gått upp mer än fyra kilo under jul och nyår... Är det möjligt på så kort tid?

Det har varit battre tider har.

Varje dag pratar jag med familjer som lamnar kontoret gratande, for just nu kan vi inte gora nagot for att hjalpa dem. Situationen ar dalig.

Jag fick igar kommentaren att jag gatt ner i vikt, vet inte om det ar sant men kanske lite. Det ar nog framst pga av att jag inte har tid att ata sa mycket som jag brukar... Situationen ar dalig.... 

Min kollega Lucia sager att vi haller pa och bli gamla, for vi gar och lagger oss sa tidigt - mellan nio och tio ar laggdags... Ibland vill jag sova redan klockan sju pa kvallen... Hmmm. Situationen ar dalig.

Min madrass haller pa och moglar.... Men jag ska anda kopa en ny... Men mitt gamla favorit skarp (mitt coola cowboy balte) ar helt tackt av mogel, sa jag var imorse tvungen att slanga det. Situationen ar dalig.

Om tre veckor aker jag till Sverige, oj vad skont det ska bli att aterse gamla svedala, att kunna vara ute efter klockan sex pa kvallen, att kunna ata sushi, dricka ett glas vin, ata lussebullar och kolla pa Svensk Television.

Jag tror jag kommer ta igen de kilon jag tappat har ratt sa snabbt under jul och nyar!

Tog mig precis en liten paus i kontorsarbetet och imundigade inte mindre än två apelsiner. När jag skalat den andra apelsinen började min tumnagel svida och jag insåg genast att jag drabbats av en tidig “jultumme”. Att skala flera apelsiner i rad med fingrarna innebär sveda under tumnageln – och det är ju precis vad som händer runt jul!

Jag åt även en nyinköpt bananbrödsbulle och insåg alltför sent att den innehöll myror...

Ja, ingen känsla av Halloween what so ever häromkring… Vilket inte rör mig i ryggen. Men vad jag verkligen saknar är känslan över Allhegona helgen, att gå över Skogskyrkogården och se myriarder av gravljus, tänka över livets storhet och att vi alla ska dö en dag…

Idag fick jag ett SMS från sverige där en kompis sade att hon saknar mig och jag blev så oproptionerligt jätteglad att någon saknar mig! Jo, jag vet ju att fler saknar mig men idag tror jag att jag behövde höra/läsa det. 

Dagens läsetips blir Vredens Druvor av John Steinbeck. Otroligt intressant och välskriven liten sak – jo jag veeeeet att det är en klassiker men ändå, vilken författare.

Plötsligt hör jag min kollega viska så högt han kan “ Looootta… pst…Loootta… cooome…” utifrån. Jag fattar supersnabbt och studsar ut, där jag ser man efter man gå forbi utanför på huvudgatan, beväpnade men civila. När alla slutligen passerat, ser vi på varandra och pustar -  Nu spatserar de stolt på huvudgatan på eftermiddagen också! Ungefär två minuter senare kommer tre soldater gående i samma riktning.

Senaste veckan har de visat upp sig i fullt dagsljus och ingen av lagens långa arm lyfter ett finger. Inte har de sett eller hört något heller… Befolkningen vet inte vem som lyssnar, vem som pratar och inte heller vem som hör till vem dessutom vet de att om de talar så lyssnar alltid någon som rapporterar vidare till någon som inte borde höra osv. Så vi varken kan eller bör fråga vem de såg, vilka de var osv… Men vad vi gör är att lyssna, prata lite runt omkring och läsa mellan raderna...typ.

Angående mitt nöjesliv så spenderade jag helgen i grannstaden och var på pizza party på fredagen… Det var verkligen trevligt… Det tråkiga med att leva så här är att det hela tiden är folk som slutar, precis när man har lärt känna dem… Samtidigt kommer det ju hela tiden nytt trevligt folk! Själv håller jag på och bygger upp ett rykte som lite av “hjälte” eftersom jag och mitt team är de enda internationella som bor i den här stan och speciellt nu när det är total avsaknad av lag och ordning. Ja, så snart de börjar himla med ögonen eller tystna så kanske det är dags att evakuera, men inte än.

Just nu bor jag på kontoret, i extrarummet men på söndag bär det av till Nya Huset. Har dock inte fått klartecken att beställa möblemang, så än så länge är det inte så mycket att flytta in, så att säga… Men en fin servis har vi iallafall.

Konstigt liv jag lever här, det är så extremt på nått sätt, inte vardagsgrått på nått sätt.