Den stora hjälte dagen
Du som läst min blogg ihärdigt den senaste tiden har säkert anat att den senaste tiden varit tuff för mig. Dock har jag nu börjat ana ljuset och känner att saker och ting börjar börjar lätta för mig personligen. Vad gäller verkligheten omkring mig är det en hel annan femma men låt oss nu tala om mig.
Jag har varit sååååå totalt utan inspriation och energi. Varje dag har jag längtat efter att äntligen få gå hem och laga lite god mat och sen ta en dusch och sen sova gott. Mitt team har den senaste tiden varit fem personer som inte pratat med varandra om andra saker än de som gäller jobb och eventuellt kritiserat kollegorna för något som inte gjorts… eller någon tyckt att det någon annan gjort eller sagt varit fel (läs min stora kollega Konungen om mig). Sen har jag spenderat kvällarna med att lyssna på min kollega Lucia och hennes frustrationer angående jobbet samt besvikelser över att hon jobbar här…
Som ett enda stort kreshendo (- hur stavas det?) så har vi två nu varit PMSiga precis samtidigt där jag varit självömkande och överkänslig och hon extra argsint samt haft noll tolerans… Hmmm bra kombination. Så torsdag kväll spenderade vi på var sitt håll utan att prata (dock i samförstånd) sen åkte hon till grannstaden över helgen. Det har varit otroligt skönt att vara själv och nu känner jag mig som en ny människa.
Några av anledningarna till att hela teamet gått ner sig är med stor sannorlighet att det varit övermycket elände här. Vi har ju haft tusen (typ) familjer här som rapporterat om tusen fruktansvärda händelser i deras liv. Ja, jag har ju skrivit om det förut… Sen att vi under läng tid inte sovit ordentligt pga de nattliga och morgonatliga bombningarna under så lång tid. Sen är mina kollegor skitdåliga på att ta ledigt!!!! Jag är det enda som verkligen tar fyra dagar ledigt en gång i månaden! Ja, min kollega Lucia tar också ledigt men resten är hopplösa, inte undra på att de blir vresiga och stressade...
Dock, denna helg har två av tre notoriskt överarbetade kollegor tagit ledigt... Alltid något.
WOW - Blev precis nästan påflugen av en gigantisk insekt! Jag skulle vilja säga att det är en tordyvel men jag har aldrig riktigt sett en, så jag gissar bara. Den är i längd som ett pekfinger och tjock och bred, flyger dåligt, med baken nedåt liksom. Jag blev skiträdd och hann precis kasta mig undan (den flyger som sagt inte så snabbt) och smackade till den med sopkvasten så den flög som en puck över golvet, smackade in i väggen och sen blev liggande på rygg, helt hjälplös. Hm. Jag kommer nog dock låta den ligga där tills jag går in igen, då kan den flyga runt här bäst den vill. Imorgon (läs idag) är det den stora Hjälte dagen här (kolla tamilnet.com) och jag är mycket nyfiken på hur den kommer att bli - bara den som lever får se.
Jag har varit sååååå totalt utan inspriation och energi. Varje dag har jag längtat efter att äntligen få gå hem och laga lite god mat och sen ta en dusch och sen sova gott. Mitt team har den senaste tiden varit fem personer som inte pratat med varandra om andra saker än de som gäller jobb och eventuellt kritiserat kollegorna för något som inte gjorts… eller någon tyckt att det någon annan gjort eller sagt varit fel (läs min stora kollega Konungen om mig). Sen har jag spenderat kvällarna med att lyssna på min kollega Lucia och hennes frustrationer angående jobbet samt besvikelser över att hon jobbar här…
Som ett enda stort kreshendo (- hur stavas det?) så har vi två nu varit PMSiga precis samtidigt där jag varit självömkande och överkänslig och hon extra argsint samt haft noll tolerans… Hmmm bra kombination. Så torsdag kväll spenderade vi på var sitt håll utan att prata (dock i samförstånd) sen åkte hon till grannstaden över helgen. Det har varit otroligt skönt att vara själv och nu känner jag mig som en ny människa.
Några av anledningarna till att hela teamet gått ner sig är med stor sannorlighet att det varit övermycket elände här. Vi har ju haft tusen (typ) familjer här som rapporterat om tusen fruktansvärda händelser i deras liv. Ja, jag har ju skrivit om det förut… Sen att vi under läng tid inte sovit ordentligt pga de nattliga och morgonatliga bombningarna under så lång tid. Sen är mina kollegor skitdåliga på att ta ledigt!!!! Jag är det enda som verkligen tar fyra dagar ledigt en gång i månaden! Ja, min kollega Lucia tar också ledigt men resten är hopplösa, inte undra på att de blir vresiga och stressade...
Dock, denna helg har två av tre notoriskt överarbetade kollegor tagit ledigt... Alltid något.
WOW - Blev precis nästan påflugen av en gigantisk insekt! Jag skulle vilja säga att det är en tordyvel men jag har aldrig riktigt sett en, så jag gissar bara. Den är i längd som ett pekfinger och tjock och bred, flyger dåligt, med baken nedåt liksom. Jag blev skiträdd och hann precis kasta mig undan (den flyger som sagt inte så snabbt) och smackade till den med sopkvasten så den flög som en puck över golvet, smackade in i väggen och sen blev liggande på rygg, helt hjälplös. Hm. Jag kommer nog dock låta den ligga där tills jag går in igen, då kan den flyga runt här bäst den vill. Imorgon (läs idag) är det den stora Hjälte dagen här (kolla tamilnet.com) och jag är mycket nyfiken på hur den kommer att bli - bara den som lever får se.
Kommentarer
Trackback