Vid närmare eftertanke...
... så består ju mitt liv av så mycket mer än civila beväpnade män, försvunna söner, matlagning och inredning av hus.
Dock pågår just nu en intensiv dogfight utanför, låter förhoppningsvis värre än vad det är men det gör att jag förlorar fokus lite. Men det betyder också att det inte är några människor utanför, vilket är väldigt bra just ikväll.
Min 60-åriga kollega har kommit tillbaka från en sex veckor lång semester och det är en fröjd. Hon bara tutar och kör med min maktgalna manliga kollega, så nu, ja det var han "psst" ade ut mig nu ieftermiddags, ja så nu tror jag att han tycker jag är väldigt snäll i jämförelse. Dock kan det vara ett bedrägligt lugn, så jag har inte slappnat av än.
Och jag kan meddela att det ska byggas lite fred här. Jo, jag tror det serrni, att vi nog ska kunna ta några steg. Ja, jag hade ett så vanvettigt inspirerande möte igår med en lokal kvinna som, när hon är på humör samt accepterar ens närvaro, är ett rent nöje att prata med. Kanske beror min glädje över att jag kom på en så himla bra idé och hon gick igång på alla cylindrar hon med. (jag fick mitt ego boostat)
Jo, ja vet, det är andra gången jag skriver ikväll men jag har liksom inget annat att göra. Jo, jag skulle kunna skriva månadsrapporten men har inte lust och framför allt inte jobbat upp tillräckligt med ångest än.
Booom, nu skickade de iväg en bomb ut i ödemarken*... WOw, igen skaller och buller. och igen booom...
Är det här mer av en krigsblogg än personliga betraktelser i världen?
* det är inte ödemarken, det är utanför regeringskontrollerade områden och de bor massor med civila där samt tyvärr väpnade grupper, men mycket tyder på att bomberna skjuts från höften och som ett exempel kan jag berätta att de prickade inte mindre än sex kor härom veckan...
Dock pågår just nu en intensiv dogfight utanför, låter förhoppningsvis värre än vad det är men det gör att jag förlorar fokus lite. Men det betyder också att det inte är några människor utanför, vilket är väldigt bra just ikväll.
Min 60-åriga kollega har kommit tillbaka från en sex veckor lång semester och det är en fröjd. Hon bara tutar och kör med min maktgalna manliga kollega, så nu, ja det var han "psst" ade ut mig nu ieftermiddags, ja så nu tror jag att han tycker jag är väldigt snäll i jämförelse. Dock kan det vara ett bedrägligt lugn, så jag har inte slappnat av än.
Och jag kan meddela att det ska byggas lite fred här. Jo, jag tror det serrni, att vi nog ska kunna ta några steg. Ja, jag hade ett så vanvettigt inspirerande möte igår med en lokal kvinna som, när hon är på humör samt accepterar ens närvaro, är ett rent nöje att prata med. Kanske beror min glädje över att jag kom på en så himla bra idé och hon gick igång på alla cylindrar hon med. (jag fick mitt ego boostat)
Jo, ja vet, det är andra gången jag skriver ikväll men jag har liksom inget annat att göra. Jo, jag skulle kunna skriva månadsrapporten men har inte lust och framför allt inte jobbat upp tillräckligt med ångest än.
Booom, nu skickade de iväg en bomb ut i ödemarken*... WOw, igen skaller och buller. och igen booom...
Är det här mer av en krigsblogg än personliga betraktelser i världen?
* det är inte ödemarken, det är utanför regeringskontrollerade områden och de bor massor med civila där samt tyvärr väpnade grupper, men mycket tyder på att bomberna skjuts från höften och som ett exempel kan jag berätta att de prickade inte mindre än sex kor härom veckan...
Kommentarer
Trackback