Fågelskådning
Så kan det vara...
Vaknade av att jag fick ett SMS kvart i nio imorse, där en kollega ifrån huvudstan meddelade att en minister blivit dödad I ett bombattentat på en plats jag aldrig hört talats om (vilket på ett sätt var lugnande då vi inte har något kontor där) men att många civila blivit drabbade och många skadade. Det hände vid öppningen av ett stort marathon event, så här i nyårstider... Vem som gjorde det är inte självklart...
Så jag fick masa mig upp och kolla internet och maila ut meddelande till alla i organisationen... Medan jag satt där sömndrucken vid min kollegas dator fick jag en Twix choklad av honom - härlig söndagsfrukost... Sen hoppade vi in I Landcruisern och susade tillbaka hem de 32 km till vår stad där vi har fältkontor och våra respective hus.
Det kommer med stor sanorlikhet vara provinsval här i maj och om lokala distriktvalen gick relativt lugnt till här så kommer det proviniciella valet med stor sannorlikhet att koka... och med stor sannorlikhet koka över på flera ställen på olika sätt. Det som mitt i allt är betryggande för mig är att mitt distrikt troligen kommer vara den minst våldsdrabbade pga de nyligen lokala valen och den grupp som tog en rungande seger här... MEN man vet aldrig...
Lola var idag glad som en fisk över att matte var tillbaks och jag släppte ut henne så att hon kunde hälsa på sin hundkompis längre ner på gatan. Hon var ute en bra stund och plötsligt stod en vovve vid grinden, Lolas kompis, en glad kille i sin bästa ålder och charmig och fin som bara den. Han ville komma in och fick så också och kissade genast på dörren, gick in pation och kissade på Lola sängben. Sen lommade han runt och försökte kissa lite till men då föste jag bestämt men kärleksfull ut honom igen. När man har en tik så glömmer man lätt bort hanhundarnas revirpinkande... Senare kom Lola tillbaka, glad och nöjd... Hon har som sagt gått upp i vikt, blivit bredare om höfterna och skulle ha löpt i slutet av februari och än så länge har hon inte gjort det... Mina grannar sager att hon inte är dräktig men jag tror att hon är det... MEN förhoppningsvis har hon, liksom sin matte, bara varit lat och ätit för mycket och helt enkelt bara lagt på sig lite extra runt maggen...
Jag ser fram emot att min kollega kommer tillbaka från sin semester så att vi kan börja åka ut till stranden varje morgon... Saknar det...
Tar bussen för fred!?
Sen har jag mest fotat och pratat (försökt) hakka mig fram på lokala språket, ett försök som dock är mycket uppskattat.
I övrigt har min super duper duktiga lokalanställde, fältofficeren, fixat resten. OCH de som är med på det här projektet, 30 pers, har pratat, delat erfarenheter, frågat frågor till varann och planerat för framtiden. Jag har bara nöjt sett på och det känns lite för bra för att vara sant... De pratar med varann - trots at de kommer från olika "etniska" grupper och deras brutala historia!
Stället vi var på har bara varit kotrollerat av regeringen (dvs militären) i tio månader så de flesta hade inte varit här på flera år! Vi åkte förbi frontlinjen och alla kunde se kulhålen på husens väggar...
Imorrn styr jag kosan samma väg men ska åka hela vägen norrut till det andra distriktet. Det är bara tre timmars färd men jag har aldrig varit där förut... konstigt för vi har två fältkontor där. Men nu ska det bli av! Vi ska ta Landcruisern och susa upp, åka färja och grejjer.
Jag försöker planera min semester hem till Sverige men Maj och Juni ser svåra ut att komma loss... Hm. Jag vill åka hem en sväng, ju!
Surfers Paradise...
Sitter lite småsvettig och väntar på att min nya mobiltelefon ska ladda klart så att jag kan börja ladda ner musik och grejja med den. ÄNLIGEN har jag införskaffat en ny mobil - inget mer hamrande på icke fungerande knappar! Naturligtvis såg jag till att få en Sonyericsson och lade till lite själv så jag har radio och mp3spelare...
För första gången sedan oktober har jar tagit FYRA dagar ledigt i följd... Insåg förra helgen hur trött jag är... Så jag hakade på en kollega som fixat skjuts ner till Arugambay och spenderade påsken på allra bästa tänkbara sätt - sovandes eller ätandes eller badandes eller läsandes... Oh, så trevligt.
Min kollega (som är relativt ny i stan) hade bokat rum och när vi kom fram insåg vi att vi inte kunde bo i den bokade cabanan... Den var för basic... Så vi susade runt i den lilla staden, mitt under hetaste timmarna och försökte hitta ett alternativ... Det var lättare sagt än gjort, för hälften av ställena var stängda - då det har regnat massivt ända till dagen då vi anlände och inga turister har kommit, förräns nu, idag. Tillslut gick vi till Surf & Sun, mitt gamla favvohak där de serverar godaste pizzorna och de mest hugade surfarna vanligtvis hänger och frågade om de hade något trevligt att hyra - och det hade de, så vi stannade där. Ägaren är gift med en svenska, så jag fick prata lite svenska igen! Lånade en bok på svenska också. Vi var väl runt trettio expats där över påsken och det var en stor amerikanska som agerade lägerledare och arrangerade beachvoelyboll, båtturer, äggletning, middagar och trummspelande under fullmånen osv. SÅ det var bara att välja vad som passade oss. Vi valde båttur på lagunen vilket innebar två timmar på en kanotflotte med kikare i handen tittandes på fåglar i solnedgång vilket var väldigt avslappande.
Så jag kände mig superutvilad när jag kom tillbaka till kontoret imorse. Men jag känner redan att det håller på och försvinna... Antar att fyra dagar inte är speciellt länge...
Lola hade under tiden jag var borta grävt en stor och djup grotta i trädgården! Jag hittadeinte henne när jag skulle gå till kontoret imorse men insåg sen att hon var så att säga under marken. Inte så lite imponerad kunde jag konstatera att hon grävt ut en grotta stor nog för henne att ligga i...
Back to Life, Back to Reality...
Kom tillbaka till Vala idag, runt klockan fem... Vilket ju inte är så sent men jag började resa klockan sex imorse... Så jag känner mig lite mör. OCH jag är ensam i stan - endast min lilla Lola som sällskap. Känns lite konstigt för jag lämnade mitt hus och fältkontor fyllt av kollegor och under veckan som gått har de alla lämnat av olika anledningar typ dengue, semester eller tillbaks till sina egna fältkontor... Nu är ju lokalvalen över, så nu ska ju allt återgå till det normala... Vad det nu är...
Men för att råda bot på ensamheten planerar jag att låna en kollega från grannstaden...
Har spenderat en vecka i huvudstaden! Har gått på en veckas säkerhets utbildning för chefer. Riktigt bra och trevligt, måste jag säga. Vi avslutade träningen med att ha en övning, ett rollpel, där vi var en organisation som hamnade i en krissituation - anställda som blev kidnappade och annat otrevligt. Det hela var otroligt rörigt och komplicerat och våran "country director", en skön italiensk arkitekt i 55-årsåldern, blev avskedad under övningen...
Vår organisations gästhus är ju en fasansfullt traumatisk degradering mot vad jag är van vid - brorsans lyxvilla i förorten med full pension och service och toppensällskap osv... Usch, nu måste jag bo mitt i stan och den här gången fick jag ett rum på bottenvåningen som inte blivit städat ordentligt på 50 år... Speciellt badrummet. Varje kväll hade jag fyra stora kackerlackor som sällskap medan jag snabbt som ögat borstade tänderna... De övriga som bodde i huset var fyra kollegor från olika delar av den afrikanska kontinenten - mycket trevligt sällskap, så åtminstone lite skön kvällshäng med dom innan tandborstningen...
Sen har jag gått på diverse möten och försökt etablera mig som organisationens säkerhetsrådgivare. Typ alla andra säkerhetspersoner har ju militärbakgrund... Men jag har hittat EN person som är toppen (inte heller militärbakgrund) och som har supermycket erfarenhet av "mitt" arbetssätt, så jag känner att jag skulle vilja bli som han...
Igår träffade ja en svensk!!!! Jag fick prata svenska för första gången på skitlänge - åh, vad skönt det var men lite konstigt ändå. Var på Gallery café och tog några drinkar med några kompisar från förr, trevligt värre var det!
Men nu är jag tillbaka här och det känns inte alls speciellt kul, jag är trött och som sagt i behov av lite sällskap. Men det är bara att bita i det sura äpplet, gå och sova tidigt (ety jag är trött därav mitt missmod tror jag) och sen köra 100% imorrn!
Kung på vägen!
Klockan sju imorse körde jag ut Landcruisern ur garaget och har sedan dess kört upp en timme norr om stan, plockat upp ett gäng kvinnor för att sedan köra ner i karavan ( två minibussar plus vår bil) ner till stan en timme söderut. Jag och den glade portugesen först som sett till att vi kunnat susa igenom alla (de är många dessa dagar) checkposter och sen tryggt lämnat av dem vid en kyrka. OMkring hundrafemtion föräldrar, religiösa ledare och andra prominenta gäster samlades för att höra de berättelase och poem som dessa föräldrar har skrivit om deras liv och deras barn. Barn som blivit tvångsrekryterade av de väpnade grupperna här.
Det var en fin tillställning och jag hade lyxen att sitta bredvid vår tolk, så jag fick litte summeringar om vad som sades. Boken är utgiven på tre språk, varav ett är engleska, så jag kunde läsa översättningen simultant som det lästes.
Under tiden hann jag också göra ett körtest med en av mina kollegor, kolla att han kan köra på "fel" sidan vägen och hantera tre miljoner cykliser, smala vägar och inga trafikregler... Det gick finfint men han var skitnervös innan... Shit, jag har fått värsta pondusen i min nya position, eller vad?
Sen var det en snabb shopping av olivolja och ok pasta för att sen styra kosan norrut igen. Vilken mastodontdag. Jag känner mig helt slut.
Det är nu två andra internaitonella i stan, som inte har nått som helst att göra med vår organisation. En engelsklärare från amerika som vi kallar Crocodile Dundee, för han har stråhatt... Och är lite lik men cyklar som en gammal dam. Han har bjudit ut min kollega, som jag bor med, på middag/date på måndag... oooh. Jag ska skjutsa henne... Han ville inte att jag skulle komma med men det vill min kollega... Men slutligen har hon gått med på att jag skjutsar dit och hem.
Idag har vi fått reda på/ sett att det är ännu en viting istan. Såg honom cyklandes på huvudgatan tidigt imorse. När vi skjutsade hem ett par kvinnor som bor ute vid stranden såg vi denne långhårige kille i våra kollegors trädgård! Ringde och kollade sen med min kollega och det visade sig att han bor vid ett av sttrand hotellen och kommer från ryssland... Otippat! Känner att jag håller på och jobbar upp värsta småstads fasonerna - blir apnyfiken på nytt folk.... Ringer och kollar...
Det kommer ännu mer folk från andra fältkontor som ska jobba här i öst under två veckor, det ska bli trevligt! Vi kommer ju dominera hela distriktet...
Under mina vingar...
Var just och handlade 24 öl för tredje gången den här veckan... vet inte var de tar vägen men jag tror vi håller på och skapar oss själva ett rykte här i stan. Vi har fler internationell personal än vanligt - får väl skylla på det...
Har känt mig trött och ofokuserad nu ett tag... Ändå sen jag bestämde mig för att stanna här året ut...Vill ha semester, ta det lugnt och bara lapa sol, ligga i en hammock och läsa osv... Istället är det krigszon och jag kommer från och med lördag ta över säkerhetsansvaret för hela organisationen...
Situationen är lugn på ytan men oj vad det inte är bra i verkligenheten. Jag tror jag säger detta gång på gång och tänker att nu kan inte bli mer rättslöst än det är i skrivande stund - men det kan det! Tjena...
Ja, jag kan inte berätta så mycket om det här... Jag känner mig trygg iallafall...
Lola är på topp men har inte varit utanför dörren på hela dagen då det har regnat... Nu bor det en portuges i vårt hus tillfälligt och han är tydligen en stor djurvän... Lola är totalt lost i honom...
Näe, jag är överlag sliten och bara tanken på vad som komma skall gör att jag känner mig ännnu mer sliten men kan helt enkelt inte skriva så utförligt vad som pågår här... och vad som komma skall...
Men varje dag kneget trivs jag med. Prata med familjer, styra och ställa lite med kollegorna, gå på lite möten och sen köra landcruisern. Vad mer kan man begära?!?
Uppskattad och lätt
Idag är det nationell ledig dag, så det blev en lång promenad med två dopp denna morgon. Min Lola uppför sig lite bättre mot sin matte när det gäller att lyda men tycker fortfarande INTE om lokalbefolkningen.
Jag har väl sällan känt mig så uppskattad som jag gjort den senaste tiden, blivit totalt love bombad... Känner riktigt hur jag tagit åt mig allt vad folk sagt och slutligen fallit till föga och gått med på att stanna året ut... Näe, men det känns helt ok. Lite semester på det och jag tror att jag pallar.
Situationen är lugn men vi har otroligt dålig access till befolkningen just nu. Valkampanjerandet gör att locket är på... Får se vad som händer efter valet.
Shaboooum!
Näsan rinner och jag är mäkta irriterad över att jag tydligen är allergisk mot något - frågan är mot vad? Ja, idag har det smällt av bomber och claymores på flera olika ställen här i landet och här i öst är allt lugnt och fridlfullt för en gångs skull... Eller det är iallafall lugnt i det här distriktet idag.
Det är landets självständighetsdag idag... Inte så mycket att fira här i öst, så att säga.
Vi har fått två nya kollegor hit som ska vara med och övervaka processen i de lokala valen. En av dem bor hos oss nu några dagar och jag höll på och nita honom imorse - han är helt otroooligt enerverande. alltså han är supersnall men han frågar tusen frågor hela tiden, ger sig inte utan frågar igen och igen, han har ingen koll på om man (jag) har lust eller tid eller ork att svara på alla dessa frågor. Han klarar inte av höga ljud, starkt ljus och så vidare - en mycket känslig kille. Idag fick jag reda på att han ska vara stationerad i grannstaden från imorgon - hurra! Jobbig kombo - timid OCH enerverande...
Vi hade partaj på vårat tak i lördags - suuupertrevligt! Vi sjöng för full hals och toppade med att alla sjunga med i "we are the world" - gud så klyshigt och härligt! Jag och min kollega Steff hade vårt andra uppträdande i där och fick bra bemötande... Kallar oss än så länge för Band Aid - med det är ju upptaget redan men lite kul osv.
Själv ser jag ut som en salami i ansikten, fast vit med röda större och mindre prickar. Hej AKNE - det börjar bli varmare igen.
Osynliga myggor...
Idag har vi varit pa stranden i hela eftermiddagen - harligt! Visade var paradisstrand for tva vanner som vagade sig hit fran grannstaden... MEN de var tvungna att aka tillbaka innan morkret da deras sakerhets policy ej tillater dem att vara har efter morkrets inbrott...
Vi hade det iallafall jattetrevligt och de var inte sa mycket folk och de som var dar holl sig undan eftersom min kara vovve inte tycker om lokala manniskor... Hon ar rent ut sagt aggressiv mot dem... Det rimmar illa med min image, att ha varsta ilskna rasse vovven... Till hennes forsvar ar att hon tidigareblivit illa behandlad av lokala pojkar pa stranden...
Det ar tuffa tider har nu men som sagt, jag har det bra men det ar varre for lokalbefolkningen... Hade ett mote med hela personalstyrkan i fredags och jag fragade mina lokala anstallda hur deras sakerhets situation var da en svarade att " tiden har inte kommit an"... Det kommer ju bli lokalval har i mars, det kommer bara att bli varre och varre - far se hur vi kan hantera det. Med oss internationella ar det ok men det ar mycket varre for var lokala personal.
I gar kunde jag konstatera att min alskade iPod har gatt sonder... far se om den gar att fixa... NU ar jag agare till en trasig dator OCH iPod - hurra!
Stundande valtider!
Idag ar det nationell helgdag, sa inga lokalanstallda pa ar kontoret. men var nya stjarn faltofficer kom forbi anda och gav mig en almanacka och sen stannade och hangde lite. Trevligt.
I helgen har det spelats gitarr och sjungits helt vanvettigt mycket. Jag och en kollega fran grannstaden har ju startat ett band. Askul! Jag har dock spelat for mycket gitarr sa mina handleder varker... inte bra, sa jag har ransonerat mitt spelande till tva sanger per dag den har veckan. Det ar KUL att spela gitarr!
Men situationen fortsatter vara otroligt dymaisk och spanstig... Hela tiden nya grejjer som vi maste ta hansyn till. Men jag anar ocksa en trotthet hos mig nu, efter sa mycket ambivalens inom organsiationen. Men jag har inte givit upp an utan kampar pa.
Jag kommer inte kunna aka hem pa semester i februari och det kanns trist som bara den. Men eftersom jag vet att mitt kontrakt slutar i april, sa kanns det inte lika blodigt.
Kohuvuden i tempel!
Jag och min kollega vaknade tidigt och sag att solen sken - strandpromenad, tankte vi. Sa vi avnjot en timme pa stranden och insag inte att det var strejk forrans vi kom tillbaka hem... Sa jag fick parkera bilen i garaget lite snabbt och snyggt...
Nu sitter jag framfor min kollegas tjusiga mastodont HP och skriver en lagesrapport och har det ganska bra har i hemmet. Det ar en tvadelad kansla att trivas men anda vara ordentligt oroad over situationen. Jag har fatt klara order om att sakerhet ar hogsta prioritet for all personal, sa jag ar som en general mot mina kollegor nar det galler sakerhets protokollen... DOCK fick vi bannor utan mina grannar imorse for att vi var ute och gick 22.30 igar - vi foljde en kollega halvags hem, forbi den vapnade gruppens kontor efter att vi atit middag tillsammans. Vi pratade ganska hogt pa engelska och lyste med vara ficklampor och var solklart internationella men tydligen ska vi inte gora om det igen... aj aj.
Nu nar jag skrivit klart rapporten tror jag att jag maste vila lite i soffan - och kolla ett avsnitt av vita husets 6e sasong. Aaah, det ar helt klart anstrangande att jobba ute pa falt...
Pa Onsdag ar det Dagen D - vad kommer handa da?
det ar mandag och inte en enda kotte har kommit till kontoret for att rapportera nagot alls. Jag har skickat ut mina kollegor pa falt och kvar ar jag med bara massa trakiga grejjer att hugga tanderna i... Sa jag tog en timmes lunch hemma i huset for en gangs skull, lajjade lite med Lola, spelade lite gitarr, tranade lite riff och sanna grejjer. Borde ta lunch rast varje dag - det ar ju jatte skont!
Men omgivningen bubblar och jag hoppas sa in i bomben att de lokala valen inte kommer handa. Shit, det dodas ju folk varje dag nu... Vapnade grupper hotar och uppviglar jarnet. Forsoker fa gifta man att ta upp vapen nu ocksa... Allt tyder pa ett stort SHABOOOM i norr inom kort och ett stegivs okat skrammel och poff har i ost... Pa onsdag ar vapenvilan officiellt over - vad kommer handa da?
Idag har det igen varit hartal har i distriktet men utanfor kontoret har det varit full kommers anda, business fore politik den har gangen. Det ar stor helg imorgon och folk strommar in fran hela norra distriktet for att shoppa! Det ar helt galet mycket folk och alla ar helt hetsiga. Jag vandrade ut for att kopa lunch tidigare men gav upp och gick tillbaka till kontoret - det var bara fooor mycket folk, motorcyklar som tuuuutade, kossor overallt och bussar som kom och gick tre millimeter fran mig.
Har haft ledigt i helgen (jag tor det ar darfor jag ar sa slo idag) och akte igarmorse till min van Suranganis hem for att visa mitt deltagande i deras brors dod (jag skrev om det forra bloggen). Han blev skjuten i huvudet... Otroligt deprimerande och jag kanner mig lite, ja, hopplos infor situationen.
Men jag ska inte klaga alls egentligen for jag har det bra annars. Har lite dramatik i privatlivet pa ett positivt satt och aven nya musikprojekt pa gang! Har hittat tva sangerskor och ska nu etablera mig som gitarrist - vi ska spela pa en fredagsbar. Nu galler det att ova in latar!
Back to Black...
Blev ju intervuad i radion idag och gjorde väl inte en alltför imponerande insats... Det går inte att uttala sig när jag jobbar här för en organisation som jobbar med fred och MR... och vi har stora problem att få regeringens gillande och tillstånd att stanna kvar.
Vapenvilan är över och valen kommer snart, det som verkar öka här (och som jag hävdar har mer med valet att göra än det abrutna vapenvilan) är elimineringar av lokala politiker och oppositionsaktörer... Vi får dagligen rapporter om kroppar som hittats, lokala profiler om mördats, lokala väpnade ledare som dödats osv, osv...
Idag ska vi dock försöka oss på ett litet firande av min vovve Lola - hon fyller 1 år idag! Hon ska få sin favvomat, vilket är Kotu Rooti, en otroligt kryddig wok med kycklingbitar i. Sen kommer hon nog ligga däst resten av kvällen.
I Colombo fick jag problem med ryggen och nacken var som en fiolsträng och jag ångrade på vägen tilbaka hit att jag inte investerade i en rejäl massage på nått av lyxspaerna... Döm om min förvåning när Gabriella berättade att grannarna hade en nyazeelänsk volontär på besök som var massös! Följande morgon kom hon förbi och frågade mig och jag ville ha en omgång massage - jag var stum av lycka. Så igårkväll fick jag indisk huvudmassage och även nacke och rygg. Under tiden passade Lola på att både bajsa OCH kissa i min säng...
Men summa summarum är det en sorgens dag. Surangani har nu mistat inte bara sin far och en bror utan nu också sin äldste bror pga den här konflikten.
Vad händer nu då?
CFA överenskommelsen är nu finito och jag vill inte ens fundera på vad det kommer ha för effekt på situationen... Vi fick reda på idag att den väpnade gruppens ledarskap nu är ändrad i hela distriktet och det är nya ansikten som patrullerar gatorna... Såg själv en gäng tidigare ikväll, de hade en uniform som såg suspekt ut - djupgrön i ett material som såg ut som en blandning mellan silke och regnställ, lite glittrigt.
Hmmm. Körandes hem tidigare ikväll så såg två barn i baksätet på en bil som log som solar med sina automatvapen stickandes upp ur knät...
Annars så har jag upptäckt att Lola har nio bröstvårtor - lite konstigt kan jag tycka, det borde vara jämt antal.
Tillbaka till Sverige, eller vad?
Temat på nyårsfesten var tango, så vi skrudade om från våra SL vänliga kläder till dramatisk rött och svart! Jag hade fått låna en topp av Gabriella som gjorde att jag kände mig mycket avklädd här i SL... Men ooh, vad fina vi alla var när vi stuvade in oss i bilen och for på nyårsfest! Det var en mycket trevlig och förhållandevis lugn nyårsfest där alla internationella som var kvar i distriktet samlades och vi var nog nära 20 personer allt som allt. Naturligtvis hade vi tjogvis med fyrverkerier och jag kan säga att med tanke på de personer som var med och smällde smällare och fyrade iväg raketer, så var allt säkerhetstänkande som bortblåst... Men wow cilket fyrverkeri jag var med om ståendes vid den vackra lagunen.
Första dagen på 2008 känns rätt bra. Har precis kommit hem från långluch hos vår "caretaker", en kollega som gör thé och sopar golven och underhåller vår fina trädgård och annat smått och gott. Men min kollega King somnade snudd på vid matbordet för han var så trött efter nyårsfirandet... Så dagens lunch blev betydligt lugnare än den ja och Gabriella hade på juldagen... Vår jullunch utvecklades till värsta dagsfesten, med internationell och lokal personal som en enda stor glad familj. Tyvärr ramlade vår nye kollega av cykeln på väg hem från festen så vi fick skjutsa honom till det lokala sjukhuset och han fick sy åtta stygn vänster om ögat...
Nu gäller det att hålla sig vaken några timmar till, sen ser jag fram emot att äntligen få sova!
Vad som händer imorrn och de följande dagarna kommer bli intressant, då hela organisationen är i gungning, båda ekonomiskt och operationellt... Så vill det sig riktigt illa så kommer jag hem till sverige inom kort... Ska på möte i Colombo i övermorrn och kommer då få veta mer exakt hur illa det är.
Punka!
Jag fick, när däcket var utbytt även en lektion i hur jag ställer in Landcruisern på 4 hjulsdrift - det kan behövas då det är en rejäl utmaning att komma fram nu när många vägar är under vatten och vägarna är leriga och dana.
Det har regnar nonstop i över ett dygn och följden är att halva distriktet är under vatten... Vårt hus läcker lite här och där och jag vaknade igårmorse av att vatten droppade ner i mitt ansikte... Så grannen och hans pojk hjälpte till att breda ut en presening över mitt tak men det hjälpte inte, så jag har nu flyttat sängen...
Dock, julafton som det är idag så har vi dagen till ära regnuppehåll -trevligt!
Hundfajt!
Medan jag och vår Srilankesiska vän som bor här tillfälligt var och kollade katterna på baksidan av huset så hörde vi att en kamp på liv och död startade på andra sidan huset - ljudet kom från Lola...
Jag sprang dit och såg Lola och en anna ung hundhona drabba samman med huggtänderna framme... Oklokt nog försökte jag gå emellan men det vet ju de flesta att det ska man inte göra då man lätt kan bli biten... Jag hade tur och blev inte det... Men dessa två hundar var omöliga att få isär och jag såg att de attackerade varann på döda eller dödas allvar. Mina grannar, återigen, blev de räddande änglarna där modern fyllde en hink med vatten och kastade över hundarna. Jag såg en lucka i huggtagen och drog Lola ur striden medan den andra hunden flydde fältet.
Lola var helt uppgasad av adrenalin och pumpade kampvilja och var inte kontaktbar de närmaste minuterna... Men sen lugnade hon ner sig och jag kunde konstatera att hon hade massor av köttsår... En på vardera sidan om halsen, ett på frambenet, ett huggsår i ögat, och flera ytligare sår över hela huvudet. Blöt och olycklig lät hon mig rengöra såren och är nu en ledbruten vovve. Hon kräktes precis på min säng, men jag tror det var den italienska julkorvens fel.
Jag såg sen att den andra hunden kan inte stödja på sitt framben... Vi vet inte riktigt hur den här hunden kom in i vår trädgård men jag tror hon tryckte (mot bättre vetande) sig igenom ginden mellan oss och grannarna...
Nu hällregnar det och jag har precis kommit på hur jag får svenskt tangentbord på kontorsdatorn (som jag har lånat hem).
Julrummet!
Den har veckan har vi haft langa perioder av stromavbrott! Igar hade jag fatt lana min kollegas gigantiska superdator,pluggat in mina hogtalare, poppet stor mangd popcorn och sag fram emot superfilmfredag visandes filmen 25th Hour... Tva minuter in i filmen gick strommen... Sa det blev film utan surroundljud - helt ok men lite val myggigt... men som tur var hade jag ett MYGGA myggstift nara till hands. Dock, ca 15 minuter innan filmen var slut, tog batteriet i datorn slut... En timme efter att jag gatt och lagt mig kom strommen tillbaka och hela husets lampor gick igang - hade glomt att stanga av dem...
Imorse var strommen tillbaka sa jag sag klart filmen MED surroundljud medan jag at frukost...
Bruttas ena kattunge ar doende men det kommer inte som nagon stor chock eftersom den varit klen och seg anda sedan den foddes. Det var en rorande syn imorse nar jag kom ut i garaget och sag Brutta och den andra kattungen liggande omkring den doende kattungen...
Det lackar mot jul! Ska jobba pa julaftonsmorgonen men sen ta lite julledigt! Har sparat alla juulklappar sa att jag kan oppna dem pa julaftonskvallen, kanske med lite hjalp fran Lola.
Pa juldagen har vi bjudit in hela distriktets personal pa jullunch! Det ska bli trevligt att fa hela NP familjen samlad, internationalla som lokalanstallda.
Eftersom det ar sa lite julstamning har sa ar det svart att fatta att det verkligen AR jul...
Men jag sager anda GOD JUL!
advent i tropikerna...
Min datorskarm har gatt sonder och denna dator, som jag kopte i augusti, kostar mig redan 2000 spann extra...
Mamma lamnade juldekoration samt plasttgran vid sitt besok. Igar akte Elvis julsanger pa och hela huset borjade osa advent och jul. Vi kladde granen, och pyntade hela storarummet med precis allt som mamma tagit med, sa nu ar det jul i stora rummet - nu kallat julrummet. Vi konstaterade att vi nu har ett bonerum och ett julrum. Lola var med i julstoket och och sag till att allt och lite til som blev over tuggades alterativt revs i bitar... Imorse tuggade hon glatt i julljuset... Igar tuggade hon en av jultomtarna... sa nu har han bara halva skagget kvar.
Det ar regnperiod och fastan det sakert ar mer an 25 grader kanns det svalt och allt, precis allt ar fuktigt...
Min kollega har ju precis kommit tillbaka fran semester i Italien, hela hennes bagage var italienska matprodukter - prisa gud! Sa igarkvall at vi olika typer av korvo ch skinska samt en massa goda ostar... Gott!