Sista kvällen med gänget!
Ubbe och Katrin går fram och tillbaka och bär saker, alternativt sorterar kläder. Tvättmaskinen går för fullt och lådor står uppradade lite var stans. Det är flyttdags för familjen Sjöström. Är alltså i storstan och hänger kvar till sista stund i detta härliga hus. Men imorrn flyttar jag ut, först av alla. Fick just reda på att jag kan låna en kollegas lägenhet resten av veckan jag är här -skönt.
Är här av flera anledningar men främst för att umgås lite med Sjöströmarna innan de åker hem till Sverige. Men jag ska också gå på en konferens om Aceh fredsprocess och om det går att jämföra de två tsunamidrabbade ländernas olika utveckling, en mot fred och den andra mot krig... Ska bli ett skönt avbrott mot fält tugget - där man bara gör och försöker göra bra för stunden, där. då , typ.
Sen ska jag fira lucia här också, vill ju ha den årliga lussebullen och pepparkakan. Samt se de tre små änlarna lussa - med Julia som Lucia - wow! Jag har redan blivit ombedd att filma lite bättre ön jag gjorde förra årat -vaddå, säger jag... Jaja.
Annars så var jag i stort behov av en paus från mitt lilla fältkontor. Mest pga av min kollega, samma gamla vanliga och få lite tips om hur jag ska göra med denna människa. Och idag har jag pratat med kloka människor och haft positiva möten med dem och andra så jag känner mig vid mycket bättre mod nu!
Det är spänt återigen i öst, och nu internt inom utbrytar gruppen, två indelningar och lokala stridigheter och idag försökte de demonstrera emot varann men jag tror det var så mycket arméstyrkor ute på gatorna att det inte gick att genomföra. Oj oj, vad har framtiden i sitt sköte.
Känner just nu att jag inte kommer lida alltför mycket över att inte komma hem till jul. mamma och pappa var ju på besök, fick en liten plastgran samt julljus plus en massa härlig svensk juldekoration -sen är det ju bara att släppa loss Elvis och vips kommer det bli julmys... Vi har bestämt att vi ska klä julgranen från och med tredje advent, vilket väl är på söndag?!
Är här av flera anledningar men främst för att umgås lite med Sjöströmarna innan de åker hem till Sverige. Men jag ska också gå på en konferens om Aceh fredsprocess och om det går att jämföra de två tsunamidrabbade ländernas olika utveckling, en mot fred och den andra mot krig... Ska bli ett skönt avbrott mot fält tugget - där man bara gör och försöker göra bra för stunden, där. då , typ.
Sen ska jag fira lucia här också, vill ju ha den årliga lussebullen och pepparkakan. Samt se de tre små änlarna lussa - med Julia som Lucia - wow! Jag har redan blivit ombedd att filma lite bättre ön jag gjorde förra årat -vaddå, säger jag... Jaja.
Annars så var jag i stort behov av en paus från mitt lilla fältkontor. Mest pga av min kollega, samma gamla vanliga och få lite tips om hur jag ska göra med denna människa. Och idag har jag pratat med kloka människor och haft positiva möten med dem och andra så jag känner mig vid mycket bättre mod nu!
Det är spänt återigen i öst, och nu internt inom utbrytar gruppen, två indelningar och lokala stridigheter och idag försökte de demonstrera emot varann men jag tror det var så mycket arméstyrkor ute på gatorna att det inte gick att genomföra. Oj oj, vad har framtiden i sitt sköte.
Känner just nu att jag inte kommer lida alltför mycket över att inte komma hem till jul. mamma och pappa var ju på besök, fick en liten plastgran samt julljus plus en massa härlig svensk juldekoration -sen är det ju bara att släppa loss Elvis och vips kommer det bli julmys... Vi har bestämt att vi ska klä julgranen från och med tredje advent, vilket väl är på söndag?!
Ute på Böljan den Blå!
Väl ute på havet gungade det rätt rejält! Jag höll i mig allt vad jag orkade. Båten kändes plötsligt väldigt liten i de stora vågorna...
Mina föräldrar kom ju på celebert besök nu i helgen och i söndag åkte vi ut på en fisketur med min lokala kollega som är fd fiskare. Men vi kom inte så långt för det var fullmåne och regnperiod. vilket innebär mycket hög sjö... min mor var inte helt bekväm ute i ett böljande blå (mer brunaktig) hav i en relativt liten fiskebåt med låg reling - och lite att hålla i sig i.
Ut & åka fiskebåt!
Mamma kliver upp i fiskebåten som gör det lättare att sen kliva över i den fiskebåt vi ska åka i - den vita till vänster på fotot!
Vad är det jag gör egentligen?
Ja, lite kött på benen. Igår var hjältarnas dag och det innebär att tamilska tigrarna hedrar alla som dött i frihetskampen, det är den mest spända dagen på året och man kan säga att de flesta rör sig så lite som möjligt under denna dag - säkerhetspådraget är gigansiskt. Deras ledare håller ett tal klockan åtta minuter över 18 - och hela nationen lyssnar - enda gången man får höra hans röst... Men i år blev det inget radiotal sänt fråm den tamilska radiostationen då det tio minuter innan de skulle sända talet bombades av regeringens styrkor och alla på radiostationen omkom... Snacka om att regeringen muckar med tigrarna och att eldupphörsavtalet är stendött...
Här i öst är det spännande på ett helt annat sätt. Nu har ju kriget, med bombningar och truppverksmahet, det har ju flyttat till norra delen av ön. Här är det avhopparnas grupp från tigrarna som försöker etablera sig som ett seriöst och folkkärt politiskt parti efter att föregående år fungerat som värsta gerilla armén och damsugit byarna på unga starka pojkar...
Sen är det spänningar inom muslimska (ska ses som enskild etnisk grupp) gruppen och tendenser av väpnade grupper där... Det är dynamiken mellan tamiler och muslimer som mitt team fokuserar på. Där jag bor är halva stan tamilsk och andra halvan muslimsk med en huvudgata som delar stan. Vårt kontor ligger på huvudatan och bär fortfarande spår av den etniska "riot" som utbröt 2002 - bara gatuplanet är återuppbyggt...
Vi, min organisation, försöker skapa utrymme för lokala aktörer att idga fredsbyggande. Låter ju flummigt som bara den... Men eftersom det historiskt har inneburit för fredsaktivister/folk som sticker ut hakan att de hamnat på en lista och sedan försvunnit eller blvit eliminerade, så har vi olika strategier för att följeslå eller utåt facilitera initativ och processer vilket gör det möjligt för lokala initativ... Vi stödjer tex en lokal grupp att bryta enskilda familjers isolering och rädsla som förljer av att någon av deras familjemedlemmar har blivit kidnappade av en av de väpnade grupperna att komma samman och träffas och prata men också stödja dear initaitv att adressera övergreppen. en långsam och svår process som kräver fingetoppskänsla från samtliga...
Intressant som bara den!
Och jag är program ansvarig för mitt team och har fullt upp med att balansera så att alla parter accepterar vår närvaro och att se till att vi inte "do no harm" samt förblir opartiska i vår verksamhet.
Som grädde på moset är regeringen nu extremt kritiska till vår verksamhet och vi riskerar nu att bli utslängda från landet - mitt visum går ut på fredag och det vet ej sjutton om det blir förnyat...
Japp, det blev en liten uppsats så här på morgonkvisten...
Fågel, fisk eller mitt i mellan?
Jag skulle precis plocka upp den döda råttan när den plötsligt tittade på mig och skrek till. Jag höll på att få en hjärtattack, vacklade därifrån och insåg att jag var tvungen att hämta hjälp fråm mina grannar...
Lola kom inte och hälsade när jag kom hem från jobbet utan jag hörde hennes uppspelta gläfs från baksidan av huset och gick genast dit... tänkte att hon kanske fått tag på en av Bruttas kattungar - ve och fasa. Men hon stog uppspelt och gjorde små anfall mot en död råtta... Så jag bar in henne i huset och, ja, skulle ta bort råttan - som inte var riktigt död visade sig ju sen inom kort. Men grannpojken kom snällt med en lång skyffel och ja, räddade situationen...
Nu har Lola och Brutta en kattfight under bordet.
Idag har jag suttit under vårt stora mangoträd och haft möten och diverse telefonsamtal nästan hela dagen... Jag tror jag har berättat om det här mangoträdet förut - det är en ganska riskfylld aktivitet att placera sig under detta träd (men det ger en underbar skugga) då det bebolkas av tusen kråkor och inte bara fågelskit kommer släpps ner utan fisk huvuden, och andra djurdelar kommer ner dinsandes... Men idag klarade sig samtliga besökare inklusive jag helt utan att bli träffade av något. Men när jag sen satt ensam under träden kom ett gigantisk fågelhuvud (syp kalkonstorlek) och sploffade ner i sanden bara någon meter ifrån mig...
Det är oroliga tider jag jobbar under nu. Under två minuter idag tänkte jag att vi var tvungna att evakuera pga en stundande uppror från lokalbefolkingen... men det visade sig inte vara så farligt och att de religiösa ledarna lugnade ner männen i en by 30 minuter söder om oss och således tror vi att faran är över för nu... De väpnade grupperna har noll koll och deras struktur verkar ha fallit samman... Det är interna stridigheter om makten och typ 400 medlemmar flydde vår grannstad förra veckan - vart? Ja, det blir väl hitåt eller söderut...
Förra fredagen åkte jag till Batti och gick på fredagsbaren men det var helt enkelt skittråkigt folk och trött stämning så jag åkte hem tidigt... Hmmm. Det sociala livet är inte lysande vilket känns trist.
Laddade ner Amy Winehouse och tackar Gud för det - det känns otroligt, ja, urbant och rockigt att lyssna på henne här- där allt är så out of touch från allt vad västvärld och dess kultur betyder. Jazz - hjälper mig upp om morgonen och mjukar upp på kvällen... Weeping Willows senaste kickar igång de romantiska vibbarna och hjälper mig att känna mig olycklig och nostalgisk på ett sånt där härligt sätt...
Lola kom inte och hälsade när jag kom hem från jobbet utan jag hörde hennes uppspelta gläfs från baksidan av huset och gick genast dit... tänkte att hon kanske fått tag på en av Bruttas kattungar - ve och fasa. Men hon stog uppspelt och gjorde små anfall mot en död råtta... Så jag bar in henne i huset och, ja, skulle ta bort råttan - som inte var riktigt död visade sig ju sen inom kort. Men grannpojken kom snällt med en lång skyffel och ja, räddade situationen...
Nu har Lola och Brutta en kattfight under bordet.
Idag har jag suttit under vårt stora mangoträd och haft möten och diverse telefonsamtal nästan hela dagen... Jag tror jag har berättat om det här mangoträdet förut - det är en ganska riskfylld aktivitet att placera sig under detta träd (men det ger en underbar skugga) då det bebolkas av tusen kråkor och inte bara fågelskit kommer släpps ner utan fisk huvuden, och andra djurdelar kommer ner dinsandes... Men idag klarade sig samtliga besökare inklusive jag helt utan att bli träffade av något. Men när jag sen satt ensam under träden kom ett gigantisk fågelhuvud (syp kalkonstorlek) och sploffade ner i sanden bara någon meter ifrån mig...
Det är oroliga tider jag jobbar under nu. Under två minuter idag tänkte jag att vi var tvungna att evakuera pga en stundande uppror från lokalbefolkingen... men det visade sig inte vara så farligt och att de religiösa ledarna lugnade ner männen i en by 30 minuter söder om oss och således tror vi att faran är över för nu... De väpnade grupperna har noll koll och deras struktur verkar ha fallit samman... Det är interna stridigheter om makten och typ 400 medlemmar flydde vår grannstad förra veckan - vart? Ja, det blir väl hitåt eller söderut...
Förra fredagen åkte jag till Batti och gick på fredagsbaren men det var helt enkelt skittråkigt folk och trött stämning så jag åkte hem tidigt... Hmmm. Det sociala livet är inte lysande vilket känns trist.
Laddade ner Amy Winehouse och tackar Gud för det - det känns otroligt, ja, urbant och rockigt att lyssna på henne här- där allt är så out of touch från allt vad västvärld och dess kultur betyder. Jazz - hjälper mig upp om morgonen och mjukar upp på kvällen... Weeping Willows senaste kickar igång de romantiska vibbarna och hjälper mig att känna mig olycklig och nostalgisk på ett sånt där härligt sätt...
Nya tider och tag?
Nu är jag tillbaka i mitt hem, det känns otroligt bra. Men efter gårdagens tio timmars resa över ön, med hetta, damm och konstig mat, så har jag idag legat raklång i sängen med huvudvärk och galen mage... Har dock legat sked med Lola som är mycket glad över att matte är tillbaka.
Brutta har fått två små kattungar som ser ut att må prima, de är nu två veckor gamla och har precis öppnat ögonen. Lola och Brutta verkar ha en mycket spänt förhållande dessa dagar, vet inte om Lola tycker att Brutta ägnar för lite tid med henne... De fräser och bråkar så fort deras vägar möts - dock blandat med passionerade slickar från Lola...
Det är spänt läge här igen, mellan de två etnika grupper som bor här. Kommer antagligen vara den lokala versionen av strejt på måndag dvs alla affärer kommer vara stängda och inte en själ kommer vara ute på gatorna... Det har försvunnit en man samt en stor pengasumma... Detta har fått de två etniska grupperna att slå på "krigs" trummorna. Idag, när jag är så trött, känns detta jättejobbigt och svårt att bemöta. Naturligtvis har vi redan försökt facilitera och stödja de inblandade familjerna men det har inte lett framåt till någon positiv lösning...
ssen händer det ju en massa grejjer som gör att det nu småputtrar av spänningar över lag... Vad göra?
Jag får bo kvar i huset! Två dagar efter att vår förre direktor slutade kom det officiella beslutet att vi får bo kvar. Vi ska dock bygga till badrummets väggar så att det kan fungera som skyddsrum/bunker. Min kollega Gabriella har kollat in hur en politisk grupp har gjort detta och ska plantera blommor och växter, så att det ser lite trevligt ut på utsidan... Jag stödjer detta.
Vi har fått en ny direktor som verkar vara en toppenkille! Lite över 50 och med massor av fälterfarenhet. Senast jobbade han i Palestina, så vi har redan pratat och jämfört våra erfarenheter därifrån.
Och om ni inte visste det förut så har jag värdens härligaste syskonbarn. Spenderade två dagar med dem nu och vi hade det så otroligt trevligt ihop. De är sådana sköna personer. olika men toppen, var och en. Jag ska ju inte åka hem över jul, eftersom jag inte ha råd... Men igår fick jag reda på att min kollegas bror plötsligt gick bort och fick en kris. Känns lite väl långt att inte åka hem förräns i maj nästa år...
Brutta har fått två små kattungar som ser ut att må prima, de är nu två veckor gamla och har precis öppnat ögonen. Lola och Brutta verkar ha en mycket spänt förhållande dessa dagar, vet inte om Lola tycker att Brutta ägnar för lite tid med henne... De fräser och bråkar så fort deras vägar möts - dock blandat med passionerade slickar från Lola...
Det är spänt läge här igen, mellan de två etnika grupper som bor här. Kommer antagligen vara den lokala versionen av strejt på måndag dvs alla affärer kommer vara stängda och inte en själ kommer vara ute på gatorna... Det har försvunnit en man samt en stor pengasumma... Detta har fått de två etniska grupperna att slå på "krigs" trummorna. Idag, när jag är så trött, känns detta jättejobbigt och svårt att bemöta. Naturligtvis har vi redan försökt facilitera och stödja de inblandade familjerna men det har inte lett framåt till någon positiv lösning...
ssen händer det ju en massa grejjer som gör att det nu småputtrar av spänningar över lag... Vad göra?
Jag får bo kvar i huset! Två dagar efter att vår förre direktor slutade kom det officiella beslutet att vi får bo kvar. Vi ska dock bygga till badrummets väggar så att det kan fungera som skyddsrum/bunker. Min kollega Gabriella har kollat in hur en politisk grupp har gjort detta och ska plantera blommor och växter, så att det ser lite trevligt ut på utsidan... Jag stödjer detta.
Vi har fått en ny direktor som verkar vara en toppenkille! Lite över 50 och med massor av fälterfarenhet. Senast jobbade han i Palestina, så vi har redan pratat och jämfört våra erfarenheter därifrån.
Och om ni inte visste det förut så har jag värdens härligaste syskonbarn. Spenderade två dagar med dem nu och vi hade det så otroligt trevligt ihop. De är sådana sköna personer. olika men toppen, var och en. Jag ska ju inte åka hem över jul, eftersom jag inte ha råd... Men igår fick jag reda på att min kollegas bror plötsligt gick bort och fick en kris. Känns lite väl långt att inte åka hem förräns i maj nästa år...
Tre flickor i en Ford Falcon 90
Det ar sondagkkvall och jag sitter med tva australiensiska tjejjer och pratar om livet och karleken. Jag har ju varit en trott och oentusiastisk turist hittills men oj vad trevligt det har varit att resa med Nat och Demi till sodraste Oz!
igar var vi vid den sydligaste spetsen av Australien och jag tankte att nu ar jag bra langt fran kara gamla Svedala.... Det ar en naturreservat som heter Wilsons Promitory som ar helt otroligt vackert och storslaget.
Vi bor i en gammal skten bungalow som har alla faciliteter man kna behova omen som ser ut som en klassisk trailer typ byggnad. Det finns espressomaskin, mickro och dator med ADSL uppkoppling... och en fungerande stereo! Samt stora skon sangar!
Jag har ett mycket intressant resesallksap och vi har otroligt trevligt ihop, aven om jag traffat dem har sa har det vekrligen kliCkat och vi trivs bra ihop! Om jag ska beskriva dem lite kort sa ar det en mullig vanstervriden freds & utvecklingstjej som ar politiskt lesbisk samt en vanstervriden freds & utvecklings men mer cynisk Abouriginie tjej - bada ar toppen!
Vi har nu puttrat omkring i den gamla automatforden och sett otroliga vyer samt besokt olika flottiga vagkrogar. Jag har sett kangurur, Wombats och Wallabies... Wombats ar bland det gulligaste jag sett!
igar var vi vid den sydligaste spetsen av Australien och jag tankte att nu ar jag bra langt fran kara gamla Svedala.... Det ar en naturreservat som heter Wilsons Promitory som ar helt otroligt vackert och storslaget.
Vi bor i en gammal skten bungalow som har alla faciliteter man kna behova omen som ser ut som en klassisk trailer typ byggnad. Det finns espressomaskin, mickro och dator med ADSL uppkoppling... och en fungerande stereo! Samt stora skon sangar!
Jag har ett mycket intressant resesallksap och vi har otroligt trevligt ihop, aven om jag traffat dem har sa har det vekrligen kliCkat och vi trivs bra ihop! Om jag ska beskriva dem lite kort sa ar det en mullig vanstervriden freds & utvecklingstjej som ar politiskt lesbisk samt en vanstervriden freds & utvecklings men mer cynisk Abouriginie tjej - bada ar toppen!
Vi har nu puttrat omkring i den gamla automatforden och sett otroliga vyer samt besokt olika flottiga vagkrogar. Jag har sett kangurur, Wombats och Wallabies... Wombats ar bland det gulligaste jag sett!
Familjeutflykt!
Jag ar definitivt forkyld. Darfor har jag sovit en massa och varit ganska energilos.
Idag har jag varit pa familjeutflykt! Pappa John korde den vita Toyotan och tvillingparet samt min kompis plus jag var glada medresenarer. Det var overlaggningar tidigt huruvida vi skulle ha tid att sightseea under utflykten. Malet var Blue Mountains och anledningen var att deras farfar bodde dar.
Tom, lillebrorsan, lirkade skickligt med den latt trumpne fadern och slutligen var det bestamt - vi hade tid att aka och kolla pa de tre systrarna och ata lyxlunch.
Nar vi kom fram till berget var det nastan komiskt tjock dimma. Man kunde inte ens ana bergen eller den sagda vidunderlilga utsikten... Men vi gick iallafall den tio minuter langa promenaden for att kolla in systrarna oh precis nar vi kom fram oppnade sig molntacket... De tre systrarna ar tre enorma stenstoder som enligt myten ar alltsa tre dottrar som blev forvandlade till sten av sin far (for att skydda dem fran den onda ormen).
Sa jag har gjort lite turistgrejjer iallafall. Fattar inte men jag tycker verkligen det ar halvkul att turista pa det har sattet. Igar var vi pa stan hela dagen, jag fick folja med och halsa pa en av Aletias trevliga kompisar som fatt barn och flyttat in i ett nytt hus. Var femte minut flog det over en jumbojet pa lag hojd, sa man inte horde vad man sa...
Jag bor i Aletias foraldrahem, i vardagsrummet i en baddsoffa som ar komiskt lik mina foraldrars och som ar allt annat an bekvam men ooh, vad jag tycker om att sova i den baddsoffan...
Ja, av nagon anledning ar jag en oentusiastisk turist i en land som jag ar extremt ointresserad av. Jag kanner mig trott. MEN jag pratade lite med en kvinna som bor i reservaten i norr och jag tror att nasta gang (om det blir en nasta gang) sa ska jag se till att ha mer tid och fyra ganger sa stor resebudget och resa till de norra, ostra och centrala delarna av den har kontinenten.
Imorrn aker jag tillbaka till Melbourne. Pa kvallen ska jag traffa en svensk tjej som jag aldrig traffat forut men det kanns anda bra att ha nagot att gora och nagon att traffa... Sen pa lordag ska jag aka med tre andra tjejjer som jag traffat via Oxfam till ett strandhus over helgen - DET ser jag verkligen fram emot! Maste nog kopa en till bok.
Nu ska jag strax krypa ner i den harligt obekvama baddsoffan!
Idag har jag varit pa familjeutflykt! Pappa John korde den vita Toyotan och tvillingparet samt min kompis plus jag var glada medresenarer. Det var overlaggningar tidigt huruvida vi skulle ha tid att sightseea under utflykten. Malet var Blue Mountains och anledningen var att deras farfar bodde dar.
Tom, lillebrorsan, lirkade skickligt med den latt trumpne fadern och slutligen var det bestamt - vi hade tid att aka och kolla pa de tre systrarna och ata lyxlunch.
Nar vi kom fram till berget var det nastan komiskt tjock dimma. Man kunde inte ens ana bergen eller den sagda vidunderlilga utsikten... Men vi gick iallafall den tio minuter langa promenaden for att kolla in systrarna oh precis nar vi kom fram oppnade sig molntacket... De tre systrarna ar tre enorma stenstoder som enligt myten ar alltsa tre dottrar som blev forvandlade till sten av sin far (for att skydda dem fran den onda ormen).
Sa jag har gjort lite turistgrejjer iallafall. Fattar inte men jag tycker verkligen det ar halvkul att turista pa det har sattet. Igar var vi pa stan hela dagen, jag fick folja med och halsa pa en av Aletias trevliga kompisar som fatt barn och flyttat in i ett nytt hus. Var femte minut flog det over en jumbojet pa lag hojd, sa man inte horde vad man sa...
Jag bor i Aletias foraldrahem, i vardagsrummet i en baddsoffa som ar komiskt lik mina foraldrars och som ar allt annat an bekvam men ooh, vad jag tycker om att sova i den baddsoffan...
Ja, av nagon anledning ar jag en oentusiastisk turist i en land som jag ar extremt ointresserad av. Jag kanner mig trott. MEN jag pratade lite med en kvinna som bor i reservaten i norr och jag tror att nasta gang (om det blir en nasta gang) sa ska jag se till att ha mer tid och fyra ganger sa stor resebudget och resa till de norra, ostra och centrala delarna av den har kontinenten.
Imorrn aker jag tillbaka till Melbourne. Pa kvallen ska jag traffa en svensk tjej som jag aldrig traffat forut men det kanns anda bra att ha nagot att gora och nagon att traffa... Sen pa lordag ska jag aka med tre andra tjejjer som jag traffat via Oxfam till ett strandhus over helgen - DET ser jag verkligen fram emot! Maste nog kopa en till bok.
Nu ska jag strax krypa ner i den harligt obekvama baddsoffan!
Pass & Biljett?
Idag kom jag till Sydney.
Imorse glomde jag kvar min biljett och mitt pass i en lada i det rum jag hyrde... Jag insag inte detta forrans jag var ute pa flygplatsen. Men som tur var kunde jag, genom att lagga till en massa pengar, boka om min biljett och aka anda. Men som sagt, det kostade...
Dock sag jag en kandis direkt nar jag kom ut ur planet. Nick Cave - han sag valdigt Cool ut.
Jag vet inte om jag gillar att vara turist - det ar ju jattejobbigt.... och dyrt.
Men nu idag har jag sett operan, sydney beach samt varit hogt uppe i ett torn och kollat utsikten. Nu befinner jag mig i ett australiensiskt hem, sitter uppkopplad vid matbordet och lyssnar pa Svensk radio. Resten av familjen har gatt och lagt sig.
Och jag ska ju tillbaka till Melbourne pa fredag, sa da ska jag plocka upp mitt pass och min biljett tillbaka till Ceylon.
Hmmmm...
Imorse glomde jag kvar min biljett och mitt pass i en lada i det rum jag hyrde... Jag insag inte detta forrans jag var ute pa flygplatsen. Men som tur var kunde jag, genom att lagga till en massa pengar, boka om min biljett och aka anda. Men som sagt, det kostade...
Dock sag jag en kandis direkt nar jag kom ut ur planet. Nick Cave - han sag valdigt Cool ut.
Jag vet inte om jag gillar att vara turist - det ar ju jattejobbigt.... och dyrt.
Men nu idag har jag sett operan, sydney beach samt varit hogt uppe i ett torn och kollat utsikten. Nu befinner jag mig i ett australiensiskt hem, sitter uppkopplad vid matbordet och lyssnar pa Svensk radio. Resten av familjen har gatt och lagt sig.
Och jag ska ju tillbaka till Melbourne pa fredag, sa da ska jag plocka upp mitt pass och min biljett tillbaka till Ceylon.
Hmmmm...
Pollenstinna Melbourne...
Inte hade jag raknat med att jag skulle aka hit och bli ruper allergisk! Det ar ju var har och pollen bara susar runt. Jag har drabvbats av nagot som kanns som en forkylning men tror attt det ar en australiensk version av Hosnuva.
Nu ar konferensen slut och jag med. Men jag ska ju ha semester nu, sa jag har ju inte tid att ligga pa latsidan. Ska lyxa och bo kvar p[ det har hotellet tills imorrn bitti men sen blir det knapert och inga utsvavningar.... men hoppas att kunna kinesa hos bekanta lite!
Nu ska jag saga hejda till mina fins lokala partners fran indien och bangladesh!
Tjing!
Nu ar konferensen slut och jag med. Men jag ska ju ha semester nu, sa jag har ju inte tid att ligga pa latsidan. Ska lyxa och bo kvar p[ det har hotellet tills imorrn bitti men sen blir det knapert och inga utsvavningar.... men hoppas att kunna kinesa hos bekanta lite!
Nu ska jag saga hejda till mina fins lokala partners fran indien och bangladesh!
Tjing!
Fast i singapore!?!!
Har nu rest i en evighet och sovit av och till okontrollerat for jag ar sa himla trott! Nu befinner jag mig i Singapore och det var pa haret att jag kom vidare... Jag visste inte att jag behovde ett visum for att komma in i Autralien! Men som tur var finns det en hemsida som man kan kopa och fixa visum direkt... Pust!
Stod framfor ett svenskt par, i 50-ars aldern. Mannen var oerhort pratglad och talade hogt till sin lilla fru. Han ville dricka sprit, sa han. Hon sa att han inte borde dricka stark sprit for han hade tagit varktabeltter osv... de kom overens o att han fick dricka ol. Kandes oerhort Svensk pa nagot vis. Som tur var forstar inte sa manga svenska...
Men det finns gratis internet, sa jag passar nu pa att dela med mig av min trotthet men ocksa oerhorda lattnad . jag komer til Melbourne inom kort. Dar ska jag sooooova.
Nu ska jag vaxla pengar.
Stod framfor ett svenskt par, i 50-ars aldern. Mannen var oerhort pratglad och talade hogt till sin lilla fru. Han ville dricka sprit, sa han. Hon sa att han inte borde dricka stark sprit for han hade tagit varktabeltter osv... de kom overens o att han fick dricka ol. Kandes oerhort Svensk pa nagot vis. Som tur var forstar inte sa manga svenska...
Men det finns gratis internet, sa jag passar nu pa att dela med mig av min trotthet men ocksa oerhorda lattnad . jag komer til Melbourne inom kort. Dar ska jag sooooova.
Nu ska jag vaxla pengar.
Jag i härliga Söndags!
Ett av de vackrare foton som tagits av mig!
Svart måndag...
Jag undrar om det går i cykler, för jag tror att jag var nära att säga upp mig ungefär vid samma tid förra året... Måndagen, gårdagen, var inte någon rolig dag att vara anställd för den här oranisationen. Gårdagen var inte heller en dag då jag var stolt över mitt eget uppträdande heller. Klassiskt - jag var arg och besviken på min chef i huvudstaden men skällde ut personalchefen istället, han råkade ringa och fråga hur saker och ting var.
Så grej efter grej hände igår, jag talar om organisationen men också kollegor, så i slutet på dagen var jag så arg och frustrerad att jag inte kunde fokusera. Men som tur är har jag en del kloka kollegor som sade åt mig att gå hem, fundera, sova på saken och agera listigt och spela med i reglerna. Så jag åkte hem och planerade, funderade och strategitänkte. OCH fokuserade på att kommunicera med ickevåldsprinciper stenhårt. Så nu idag vaknade jag upp och kände mig på bättre humör och känner att jag har bättre mod.
Vad det handlade om? Många grejjer. MEN bland annat vill högsta chefen att jag flyttar ut ur mitt hus. OK, ingen konstig grej med det, vi bor nära en väpnad grupp. MEN det är sättet, en ojuste (oproffessonell)process och med en otroligt provocerande John Wayne stil för att komma från högsta chefen för en organisation som säger sig jobba enligt ickevålds principer osv,osv. PUST!
Men jag har funnit lugn och hittat strategier som nog kan fixa en bra lösning!
Katten ska föda kattungar vilken minut som helst. Spännande! Jag undrar var hon ska föda, för Lola kommer ju sniffa upp de där kattungarna och sluka dem med hull och hår... Tyvärr är hon ju lite närmare den vilda versionen av hundarten än tex vår lilla gulliga Tilda... Hon är en riktigt duktig jakthund, faktiskt.
OK, nog om detta - Upp Till (ickevålds) Kamp!!!!
Så grej efter grej hände igår, jag talar om organisationen men också kollegor, så i slutet på dagen var jag så arg och frustrerad att jag inte kunde fokusera. Men som tur är har jag en del kloka kollegor som sade åt mig att gå hem, fundera, sova på saken och agera listigt och spela med i reglerna. Så jag åkte hem och planerade, funderade och strategitänkte. OCH fokuserade på att kommunicera med ickevåldsprinciper stenhårt. Så nu idag vaknade jag upp och kände mig på bättre humör och känner att jag har bättre mod.
Vad det handlade om? Många grejjer. MEN bland annat vill högsta chefen att jag flyttar ut ur mitt hus. OK, ingen konstig grej med det, vi bor nära en väpnad grupp. MEN det är sättet, en ojuste (oproffessonell)process och med en otroligt provocerande John Wayne stil för att komma från högsta chefen för en organisation som säger sig jobba enligt ickevålds principer osv,osv. PUST!
Men jag har funnit lugn och hittat strategier som nog kan fixa en bra lösning!
Katten ska föda kattungar vilken minut som helst. Spännande! Jag undrar var hon ska föda, för Lola kommer ju sniffa upp de där kattungarna och sluka dem med hull och hår... Tyvärr är hon ju lite närmare den vilda versionen av hundarten än tex vår lilla gulliga Tilda... Hon är en riktigt duktig jakthund, faktiskt.
OK, nog om detta - Upp Till (ickevålds) Kamp!!!!
Det blev en dag på stranden
Ja, jag sitter nu med en knivskrarp bonnbränna och känner mig skönt urlakad efter en dag på standen. Tillsammans med 50 ungdomar har jag, Lola och några kollegor agerat internationel närvaro på stranden här där jag bor. Det var sannerligen härligt att se glädjen hos ungdomarna när det badat, kastat sand och lekt runt hela dagen. Det var ett bra tag sen dessa ungdomar var ute på vift, kan man väl säga... Men vi var inte de enda på stranden denna soliga söndag, det var fullt av familjer, tuffa killar på motorcykel, lite poliser och en och annan fyllis.
Efter ett par timmar i solen satte vi oss blekskinnade ner i skuggan och betraktade myllret. För mig var det stort för jag har aldrig sett så många människor glida omrking och socialisera förut i det här området. Det var otroligt intressant att se hur en fyllis vackladed runt och druttade på ändan, blev uppdragen av människor omkring och sen druttade i vattnet och såvidare. Det var några ungdomar (inte "våra") som snodde en fiskebåt men kapsesjade ganska snabbt och fick slokörade dra den tllbaka upp och motta bannor från andra... Min kära vovve genomgick ett trauma då ett motorcykelgäng kastade sand och lyckade träffa henne med en sten, så hon kom hoppande på tre ben till mig och lämnade mig inte på resten av dagen... Stackars Lola.
Det spelades volleyoll, strandfotboll samt gjordes sanskulpturer för fullt. Att stå och se dessa ungdomar, och speciellt sådana jag själv träffat innan, rädda, några mörbultade och panikslagna - nu leendes och lite så där coolt strandhängiga - då rör det sig något inom mig. Sen att prata med de ledare som tagit hit dem och deras engagemang är också otroligt inspirerande!
Jag och Lola blev omringade av motorcykelgänget men jag har tagit till en strategi för hur jag ska bemöta dessa machokillar och testade nu om det funkade. De var runt sju stycken, enligt dem själva extremt coola och de liksom attackerade mig med frågor och var lite aggrerssivt nyfikna. Förr skulle jag ropat på en manlig kollega och undvikit dem men nu identifierade jag "ledaren" och svaraded hurtigt på varje fråga, kollade dem i ögonen (mycket effektfullt) när jag pratade, ställde frågor tillbaka och samtidigt använde all min pondus. Det gjorde att de uppträdde helt ok och var respektfulla tillbaka, de klappade Lola och jag berättade att hon kom från samma ställe som dem.
Nu är det lite rapportskrivande och sen en lat söndagskväll. Känns rätt trist men jag är trött.
Sovmorgon...
Sov som en prinsessa imorse men vaknade av att vår lilla chaufför stod i sovrumsdörrsöppningen och tjoade... Klockan var 8.30 och det var dags att köra ut bilen ut ur garaget... Vi bestämde snabbt att jag skulle fixa det själv, när jag så att säga vaknat...
Kom till kontoret strax efter nio och det var fullt av kvinnor och barn båda innanför och utanför... Bådar aldrig gott... Kände att nu har skiten träffat fläkten - igen. Och det kanske den har, för nu är det en ny drive men tvångrekrytering som kört igång. Vi har haft fall de senaste dagarna med allt från 15-åringar upp till gifta män med barn som tagits... Vem som är ansvarig blir allt svårare att säga, för, som sagt, de där grupperna har interna splittringar och omkonstallationer så nu gäller det att veta specifikt vilket av alla små "kontor" man ska gå till och fråga efter familjemedlemmen...
I lördags stack jag ner till staden en timme söderut för jag verkligen bara mäste träffa andra människor! På söndagen åkte vi till stranden och promenerade i över en timme, precis vid strandbrynet med stoora vågor mullranded över benen - härligt! Men jag tror att en av mina kollegor var lite rädd för de massiva vattenmassorna, vilket jag tror han gjorde rätt i för jag fick sedan höra att det drunknat flera männisor på just den här stranden pga de starka undervattenströmmarna... Men hääärligt var det i allafall.
Har precis börjat kolla första säsongen av Spanarna på Hillstreet! Wow, vilken skön serie samtidigt som jag får otroligt starka nostalgivibbar från min egen barndom. Spanarna på hillstreet var en höjdpunkt i TV utbudet för hela familjen, det kommer jag så väl ihåg.
" .. and remember - Be careful out there"...
Min skruttvovve!
Bordskamrat & blivande mor "Brutta" Cleopatra
...av en händelse gick min dators skärmsläckares bildspel igång...
Försök till analys ingen idé...
Sitter som vanligt vid köksbordet och har precis motat bort den höggravda katten bort från min dator, hon vill ligga mellan datorn och mig... Nu är hon tillbaka... så jag har en katt i vägen för datorn... Men jag vet inte riktigt hur man dirigerar katter... De gör ju som de vill ändå... Jahapp, där gick hon iväg av sig själv. Lola ligger under min stol, jag känner mig härligt uppskattad.
Sorg och klagan, i gårmorse somnade lille Rocketino in. Det gick stilla och fridfullt till. Vaknade vid sjusnåret och gick ut för att hämta beachkläderna men hörde Gabriella gråta och förstod att kattungen gått till sällare breddgrader. Så det blev minnestund och begravning på fredagsmorgononen och så jag fick tillfälle att gråta IGEN...
Ja, nu är det månadsslut och jag ska skriva den där rapporten igen. Nu har jag ju också ett programmatiskt ansvar och har därmed även försökt planera och lägga ut lite strategier tillsammans men några kollegor... Och just nu är det skitsvårt att säga hur situationen är! Verkligen!
Är det bra eller är det dåligt, kommer det gå mot ljusare tider eller käpprätt åt skogen - omöjligt att förutse. Det verkar ha bildats sprickor inom de grupper som är aktiva här och samtidigt forsätter folk att bli drabbade av rättslösheten...
Sen är folket här så skadade, eller vad man ska säga, av flera decennier av konflikten och folk har blivit tvungna att fly upprepade gånger under dessa år, det har liksom blivit ett sätt att leva för många samtidigt som folk har förlorat allt, gång på gång. Så vad är det nu som är så pass hoppfullt så att de vågar tro på fred och även vågar tro att rättvisa för alla är möjlig... Att sticka ut hakan och jobba för mänskliga rättigheter eller demokratiska rättigheter har hittils de senaste åren betytt att du hamnar på en lista och sen är ett minne blott...
Ja, så att samtidigt som situationen ser bättre ut än på länge på ett sätt, så känns det som om luften gått ur det hela. Kanske är det just bara idag som jag känner det så här...
Sorg och klagan, i gårmorse somnade lille Rocketino in. Det gick stilla och fridfullt till. Vaknade vid sjusnåret och gick ut för att hämta beachkläderna men hörde Gabriella gråta och förstod att kattungen gått till sällare breddgrader. Så det blev minnestund och begravning på fredagsmorgononen och så jag fick tillfälle att gråta IGEN...
Ja, nu är det månadsslut och jag ska skriva den där rapporten igen. Nu har jag ju också ett programmatiskt ansvar och har därmed även försökt planera och lägga ut lite strategier tillsammans men några kollegor... Och just nu är det skitsvårt att säga hur situationen är! Verkligen!
Är det bra eller är det dåligt, kommer det gå mot ljusare tider eller käpprätt åt skogen - omöjligt att förutse. Det verkar ha bildats sprickor inom de grupper som är aktiva här och samtidigt forsätter folk att bli drabbade av rättslösheten...
Sen är folket här så skadade, eller vad man ska säga, av flera decennier av konflikten och folk har blivit tvungna att fly upprepade gånger under dessa år, det har liksom blivit ett sätt att leva för många samtidigt som folk har förlorat allt, gång på gång. Så vad är det nu som är så pass hoppfullt så att de vågar tro på fred och även vågar tro att rättvisa för alla är möjlig... Att sticka ut hakan och jobba för mänskliga rättigheter eller demokratiska rättigheter har hittils de senaste åren betytt att du hamnar på en lista och sen är ett minne blott...
Ja, så att samtidigt som situationen ser bättre ut än på länge på ett sätt, så känns det som om luften gått ur det hela. Kanske är det just bara idag som jag känner det så här...
En eftermiddag vid stranden...
Lola på eftermiddagshumör!
