Vad är det jag gör egentligen?
Ja, lite kött på benen. Igår var hjältarnas dag och det innebär att tamilska tigrarna hedrar alla som dött i frihetskampen, det är den mest spända dagen på året och man kan säga att de flesta rör sig så lite som möjligt under denna dag - säkerhetspådraget är gigansiskt. Deras ledare håller ett tal klockan åtta minuter över 18 - och hela nationen lyssnar - enda gången man får höra hans röst... Men i år blev det inget radiotal sänt fråm den tamilska radiostationen då det tio minuter innan de skulle sända talet bombades av regeringens styrkor och alla på radiostationen omkom... Snacka om att regeringen muckar med tigrarna och att eldupphörsavtalet är stendött...
Här i öst är det spännande på ett helt annat sätt. Nu har ju kriget, med bombningar och truppverksmahet, det har ju flyttat till norra delen av ön. Här är det avhopparnas grupp från tigrarna som försöker etablera sig som ett seriöst och folkkärt politiskt parti efter att föregående år fungerat som värsta gerilla armén och damsugit byarna på unga starka pojkar...
Sen är det spänningar inom muslimska (ska ses som enskild etnisk grupp) gruppen och tendenser av väpnade grupper där... Det är dynamiken mellan tamiler och muslimer som mitt team fokuserar på. Där jag bor är halva stan tamilsk och andra halvan muslimsk med en huvudgata som delar stan. Vårt kontor ligger på huvudatan och bär fortfarande spår av den etniska "riot" som utbröt 2002 - bara gatuplanet är återuppbyggt...
Vi, min organisation, försöker skapa utrymme för lokala aktörer att idga fredsbyggande. Låter ju flummigt som bara den... Men eftersom det historiskt har inneburit för fredsaktivister/folk som sticker ut hakan att de hamnat på en lista och sedan försvunnit eller blvit eliminerade, så har vi olika strategier för att följeslå eller utåt facilitera initativ och processer vilket gör det möjligt för lokala initativ... Vi stödjer tex en lokal grupp att bryta enskilda familjers isolering och rädsla som förljer av att någon av deras familjemedlemmar har blivit kidnappade av en av de väpnade grupperna att komma samman och träffas och prata men också stödja dear initaitv att adressera övergreppen. en långsam och svår process som kräver fingetoppskänsla från samtliga...
Intressant som bara den!
Och jag är program ansvarig för mitt team och har fullt upp med att balansera så att alla parter accepterar vår närvaro och att se till att vi inte "do no harm" samt förblir opartiska i vår verksamhet.
Som grädde på moset är regeringen nu extremt kritiska till vår verksamhet och vi riskerar nu att bli utslängda från landet - mitt visum går ut på fredag och det vet ej sjutton om det blir förnyat...
Japp, det blev en liten uppsats så här på morgonkvisten...