lalottacontinua

Ja, jag sitter nu med en knivskrarp bonnbränna och känner mig skönt urlakad efter en dag på standen. Tillsammans med 50 ungdomar har jag, Lola och några kollegor agerat internationel närvaro på stranden här där jag bor. Det var sannerligen härligt att se glädjen hos ungdomarna när det badat, kastat sand och lekt runt hela dagen. Det var ett bra tag sen dessa ungdomar var ute på vift, kan man väl säga... Men vi var inte de enda på stranden denna soliga söndag, det var fullt av familjer, tuffa killar på motorcykel, lite poliser och en och annan fyllis.
Efter ett par timmar i solen satte vi oss blekskinnade ner i skuggan och betraktade myllret. För mig var det stort för jag har aldrig sett så många människor glida omrking och socialisera förut i det här området. Det var otroligt intressant att se hur en fyllis vackladed runt och druttade på ändan, blev uppdragen av människor omkring och sen druttade i vattnet och såvidare. Det var några ungdomar (inte "våra") som snodde en fiskebåt men kapsesjade ganska snabbt och fick slokörade dra den tllbaka upp och motta bannor från andra... Min kära vovve genomgick ett trauma då ett motorcykelgäng kastade sand och lyckade träffa henne med en sten, så hon kom hoppande på tre ben till mig och lämnade mig inte på resten av dagen... Stackars Lola.

Det spelades volleyoll, strandfotboll samt gjordes sanskulpturer för fullt. Att stå och se dessa ungdomar, och speciellt sådana jag själv träffat innan, rädda, några mörbultade och panikslagna - nu leendes och lite så där coolt strandhängiga - då rör det sig något inom mig. Sen att prata med de ledare som tagit hit dem och deras engagemang är också otroligt inspirerande!

Jag och Lola blev omringade av motorcykelgänget men jag har tagit till en strategi för hur jag ska bemöta dessa machokillar och testade nu om det funkade. De var runt sju stycken, enligt dem själva extremt coola och de liksom attackerade mig med frågor och var lite aggrerssivt nyfikna. Förr skulle jag ropat på en manlig kollega och undvikit dem men nu identifierade jag "ledaren" och svaraded hurtigt på varje fråga, kollade dem i ögonen (mycket effektfullt) när jag pratade, ställde frågor tillbaka och samtidigt använde all min pondus. Det gjorde att de uppträdde helt ok och var respektfulla  tillbaka, de klappade Lola och jag berättade att hon kom från samma ställe som dem.

Nu är det lite rapportskrivande och sen en lat söndagskväll. Känns rätt trist men jag är trött.