Back to Life, Back to Reality...
Kom tillbaka till Vala idag, runt klockan fem... Vilket ju inte är så sent men jag började resa klockan sex imorse... Så jag känner mig lite mör. OCH jag är ensam i stan - endast min lilla Lola som sällskap. Känns lite konstigt för jag lämnade mitt hus och fältkontor fyllt av kollegor och under veckan som gått har de alla lämnat av olika anledningar typ dengue, semester eller tillbaks till sina egna fältkontor... Nu är ju lokalvalen över, så nu ska ju allt återgå till det normala... Vad det nu är...
Men för att råda bot på ensamheten planerar jag att låna en kollega från grannstaden...
Har spenderat en vecka i huvudstaden! Har gått på en veckas säkerhets utbildning för chefer. Riktigt bra och trevligt, måste jag säga. Vi avslutade träningen med att ha en övning, ett rollpel, där vi var en organisation som hamnade i en krissituation - anställda som blev kidnappade och annat otrevligt. Det hela var otroligt rörigt och komplicerat och våran "country director", en skön italiensk arkitekt i 55-årsåldern, blev avskedad under övningen...
Vår organisations gästhus är ju en fasansfullt traumatisk degradering mot vad jag är van vid - brorsans lyxvilla i förorten med full pension och service och toppensällskap osv... Usch, nu måste jag bo mitt i stan och den här gången fick jag ett rum på bottenvåningen som inte blivit städat ordentligt på 50 år... Speciellt badrummet. Varje kväll hade jag fyra stora kackerlackor som sällskap medan jag snabbt som ögat borstade tänderna... De övriga som bodde i huset var fyra kollegor från olika delar av den afrikanska kontinenten - mycket trevligt sällskap, så åtminstone lite skön kvällshäng med dom innan tandborstningen...
Sen har jag gått på diverse möten och försökt etablera mig som organisationens säkerhetsrådgivare. Typ alla andra säkerhetspersoner har ju militärbakgrund... Men jag har hittat EN person som är toppen (inte heller militärbakgrund) och som har supermycket erfarenhet av "mitt" arbetssätt, så jag känner att jag skulle vilja bli som han...
Igår träffade ja en svensk!!!! Jag fick prata svenska för första gången på skitlänge - åh, vad skönt det var men lite konstigt ändå. Var på Gallery café och tog några drinkar med några kompisar från förr, trevligt värre var det!
Men nu är jag tillbaka här och det känns inte alls speciellt kul, jag är trött och som sagt i behov av lite sällskap. Men det är bara att bita i det sura äpplet, gå och sova tidigt (ety jag är trött därav mitt missmod tror jag) och sen köra 100% imorrn!