lalottacontinua

Ja, jag är ju här för att göra nytta men än så länge har det varit skralt med det. Dock ser det ut som det kan bli lite bättre med det från nästa veckan, vi har nämligen fått en bil att åka ut på fält - äntligen! I mitt team är det jag och en annan svensk tjej Anna, en tysk lite äldre man Roland som pratar väldigt mycket och somnar lätt (som tex under en intervju) samt en tysk polis i sin bästa ålder, Frank. Det kommer nog bli trevligt värre, om Roland slutar prata så mycket om ingenting...

Ja, annars så var jag på modevisning här i söndags med kläder av den fjärde mest kända desinger av detta land, enligt Girogi som bjöd dit oss. Det var stickade kläder och vissa huvudbonader var riktigt piffiga men annars satt jag mest och förundrades över hur publiken såg ut. Uppklädda till tänderna med höööööööga klackar och pälsar samt män som såg ut att komma direkt från Gomorran, typ. Modellerna var väl i 15-årsåldern och gick med darrande men ändå rätt piffiga steg runt i galleriet. DOCK gick de på skor som hade 10 centimetersklackar OCH som var allt annat än moderiktiga... Hmmm. Den mest kända modellen kom fyra i miss georgia för sju år sen... ja. 

I lördags var det galej och dansuppvisning av lokala dansare i någon form av latinsk dans, det gick väldigt snabbt och såg väldigt teckniskt svårt ut, mycket snurr och sväng samt bensprattel. Efteråt var det allmän dans och döm om min förvåning men jag blev uppbjuden hela tiden och fick inte sitta på hela kvällen! Jag hann även motta inte mindre än fyra frierier från lokala män, vilka jag tyvärr var tvungen att avböja på stående fot... Det var ändå lite tur att jag hade två stora svenska poliser som backade upp samt lite andra poliser från missionen, då det tydligen är så att kombinationen av att vara blond (nåja), lång samt ha stor bakdel är helt oemotståndligt för de georgiska männen här... Så jag är lite skönhetsmiss mitt i mitt toppvikt of my life, så att säga. K o m i s k t!

Annars så är det riktigt trevligt och bra här, det finns ju så mycket trevligt folk att umgås med.

Imorrn åker jag ut på första riktiga fältutflykten och det kommer gå så långt söderut man kan komma i detta land och jag kommer se Svarta Havets Pärla - Batumi.

Ha ha, igår hände en neslig grej. En ädre tysk kollega sade tydligen under dagen att tjejjer kan då verkligen inte köra bil, hmmmm. Sen skulle samma person  tanka och vi blev alla på introduktionsdagen tillsagda att aldrig tanka bilarna med något annat än den dyrare dieseln  - så det gjorde han. Efter 200 meter stannade den gigantiska armerade gigant toyotan med en suck... Två av de tyska bilarna går på bensin - det här var en av dem... Till råga på allt öppnade de en dörr samtidigt som två killar på en moped tog en genväg och skrapade upp bildörren... oj oj. 

Ja, annars så pluggar jag ryska, börjar kunna läsa utan att förstå iallafall.
Igår jobabde jag faktiskt större delen av dagen och var med och skrev min första specialrapport och det var ju kul. Men vi skriver ju om områden vi inte får komma in i, så det är ju omöjligt att verifiera det som folk och andra aktörer säger, vilket gör det mycket frustrerande då man ju vill SE själv vad som pågår.

Idag är det runt tjugo grader ute och i solen ännu varmare - härligt. Inomhus är fortfarande vinter dock... Igår när jag öppnade skåpsdörren till sopnedkasten hoppade en förskräckt och minimal mus ut! Naturligtvis skrek jag... Sen satt jag på trappan och pluggade ryska och observerade en gigantisk och välmående råtta vandra omkring nedanför trappen. Fräscht. När vi ändå är inne på djur kan jag berätta att vi har ca sju höns på gården som också är extremt stora och ser alldeles förträffligt välmående ut. Sen finns det en katt som heter Matso och är askgrå och otroligt söt. På gatan släntrar grisar omrking och bökar, ofta i par och de ser också stora och välmående ut. Kossor finns det också men de ser förskräckligt skraltiga och slitna ut, de har liksom dragit nitlotten verkar det som.

Till min egen förvåning kom jag ut på joggingtur igårkväll även om min löparkompis bangade ur och jag inte kunde springa själv eftersom det började skymma. En slovensk polis hängde på efter att först förklarat att han vet hur tjejer springer, "de" pratar hela tiden och påpekade att jag inte kunde förvänta mig något samtal under vår springtur då han föredrar att vara tyst. Gissa vem som babbalde oabrutet under hela turen... Jag fick flåsa tillbaka lite svar emellanåt...

Varje dag klockan 8.30 är det morgonmöte, vilket betyder att Manfred ståller sig i sin blåa basker och går igenom de nyheter som skrivits ner på white boarden/vita tavlan. Alla står (70 pers)och lyssnar i kontorets stora hall, trappa och övervånging, det är envägskommunikation och det finns ofta inget speciellt att rapportera om och när det finns det tar Manfred jättelång tid på sig att förklara alla vinklar och vrår om saken...  ibland har biträdande chefen något att tillägga, som idag och tar några extra minuter att informera oss om tex att vi inte får räkna resedagar som arbetstid...

Vi kallar biträdande chefen för stäppvargen, då han knappt öppnar eller rör munnen när han pratar samt har en så djup röst med en karaktäristisk brytning som gör att han måste ha det smeknamnet.

Efter detta morgonmäöte brukar det var en halvtimmes paus medan team ledarna har morgonmöte och sen har vi team möte. Men idag hade vi ingen team möte utan vi gick hem igen och fär att sitta och läsa in material. Ja, vi har ju inga bilar, så vi kan inte åka ut på fält än...

Så vi bjöd över en tjej som varit här redan ifyra månader på kaffe och fick reda på att det här är värsta softa missionen... lite intervjuer, lite fält besök men ingen övertid och ingen jäkt - vi är ju för många... Hmmm. Så jag har idag bestämt mig för att jag ska ta tag i min andra kandidat och få klart den medans jag är här. Sen kommer jag kunna ägna ganska mycket tid till att lära mig ryskan. Och motionera.

Jag tycker allmänt det verkar som de flesta är överkvalifiserade som monitorer och att de arbetsuppgifter ochj program som planerats är alldeles för simpelt... Undrar hur jag kommer stå ut här... Det ser iallfall ut som jag kommer ha mitt ansvarsområde i södra delen, så det kommer bli mycket sol och bad - det gillar vi!

Jag hade ju tänkt mig att jag skulle börja träna intensivt här och samtidigt gå ner i vikt, bli lite i bättre form. Men nu har det regnat konstant i över ett dygn så vi sköt upp joggingturen igår... Hoppas vi kan komma ut ikväll en sväng... För maten här är supermastig OCH god, så det krävs att jag rör på mig himla mycket för att förbränna all ost och frityr.

Regnperioden började samma natt som jag kom till Vala, dvs inatt. Klockan ett dundrade det till och sen var det hällregn hela natten. Lola sov troget sked med mig hela natten vilket var otroligt trevligt! Hon är som klistrad vid min sida och jag hade glömt hur gossig hon är - och charmig. Jaja, jag är helt fokuserad pa Lola förstass men andra saker kan ju vara värt att berättas... Allt är sig likt men ända inte... Känns konstigt att vara tillbaks samtidigt som det känns otroligt skönt och roligt att fa avsluta ordentligt.

Jag körde pa Ronis moppe imorse när jag backade in till kontoret - ärligt talat sag jag inte ens moppen... fönstret var igenimmat och det brukar inte sta moppar pa infarten... hmmmm. Men den gick inte sönder utan att jag bara välte omkull den... Men Roni var rätt upprörd, sa jag far kolla med honom hur moppen mar, vi ska dit ut till hans restaurang och ha middag ikväll.

Annars sa känns det skönt att jag redan har bestämt mig för att ga vidare efter den här manaden, det skulle vara svart att ta det beslutet här.

Annars sa har min mobil blivit dränkt sa jag har köpt en ny mobil som jag är väldigt nöjd med men som jag vet är typ dubbelt sa dyr har som hemmai sverige men den har en rätt bra kamera vilket är bra da min digitalkamera ocksa har blivit dränkt men nog kan fixas sen i sverige...

Efter att ha tillbringat en hel vecka, sju dagar, utan tillgång till dator på kvällarna, sitter jag nu glad som en lärka vid köksbordet och internettar!  Den här laptoppen slutade att fungera förra fredagen och vi trodde att skärmen pajjat (som på alla andra laptoppar i detta fuktiga land) men så tog mina kollegor med den till Batti tidigare idag och där fixade de den på två minuter - hurra! Så nu kan jag strax sjunka ner i soffan och kolla en film - trevligt fredagsnöjje.

Eftersom de fixar fest i Batti imornnkväll har jag och min kollega bestämt oss för att softa ikväll och istället satsa på morgondagens partajj, annars brukar vi ju skynda ner till Fredagsbaren.

Det har varit två tunga veckor för mig. Vet inte riktigt varför men jag har varit helt ur lag och känt mig extremt trött och energilös. Igår hade jag en huvudvärk som gjorde att jag knappt kunde fullfölja arbetsdagen och så fort jag kom hem gled jag ner i soffan... Åt lite popcorn och sen bums i säng... Sov i tio timmar och vaknade av att Lola satte sig upp i sängen och gav ett högt skall som inte var av denna värden.... Hon tittade intensivt mot köket, vet inte vad hon såg... Men huvudvärken var borta! Har skrivit rapporer så det svänger om det de senaste dagarna och genast känns livet lite tristare, sitta framför datorn är trist, det är ju ute på fält man vill vara!

Annars så har Lola börjat löpa, vilket borde betyda att hon inte är gravid... Men innan jag upptäckte det så spenderade hon en god timme med sin pojkvän... OCh smet ut genom grinden i går och spenderade TVÅ timmar med sin pojkvän... Han var charmig nog att följa med henne hem... Så vi får väl se nu om det blir valpar eller ej...

Annars så är det som vanligt med allt häromkring i övrigt. Vi får se om vi får en liten surprise här i distriktet inom kort, så här i valtider och allt... Ett litet återtagande av område som precis förlorats... eller riktigt aldrig förlorades men som sades vara "liberaliserat". 

Ikväll när jag tog bilen hem, såg jag sju valpar ligga utspridda bakom ris & curry restaurangen.... Det är liksom ett allmänt skräpområde... Fick stålsätta mig för att inte stanna och gulla med dem men jag tror att folk dumpar valpar där som de inte vet vad de ska göra med. De såg alldeles för friska och välfödda ut för att höra hemma på en skräphög... Usch, vad jobbigt men jag ska INTE förbarna mig över dem... Har dock tipsat min kollega, vars gårdshund har försvunnit.

Lolas pojkvän kom precis och hälsade på, jag tänker att om de är här kan jag ha koll på dem, så vi får se. Han revirkissar dock överallt... Men gullig och fin är han.

eeh, hunden var här i tio minuter... om jag tvivlat på om Lola kommer bli dräktig så gör jag det inte längre, eftersom jag hade fullt sjå att hindra älskog att ske mitt framför mina ögon... Min syn på Lola har drastiskt förändrats... hon betér sig ju som en hynda... Nu står hon i köket och ylar som en varg...