Monstermygga!?!

Sitter på här på fältkontoret framför min tyska dator och dricker kungskockosnötsmjölk/vatten och bulle till lunch. Det är bara jag och Gabriella här idag, så jag har iPoden inpluggad i ett par högtalre och lyssnar på min bästa reggae spellista. Nu börjar det drabba mig - sorgen över att lämna Vala... Lola gossade in sig riktigt i min kudde och min pyjamas igår och jag insåg att jag bara har fem nätter till med Lola sovandes vid min sida.... Suck. Min granne fick tårar i ögonen när jag överlämnade en liten gåva och sa att jag kommer flyta hem till Sverige... Det är ju otroligt jobbigt att säga hejdå! Jaja, det är bara att härda ut men jag blir ju himla gråtmild.

Iförrgårkväll var vi över hos kollegornas hus och spisade italiensk mastodont middag - fanstastiskt gott! Guidos pappa har varit häri två veckor och var den som lagat till allt detta goda i deras lilla kök. Jag gillar ju som sagt inte att sitta i plaststolar så jag satte mig på en stol som hade ett rutnät som dyna. Jag har sen dess haft otroligt kliiga bett på rumpan - då myggorna kunde festa fritt på min rumpa genom dynan antar jag.  Igårkväll kollade jag på mygg betten och det var de största bett jag sett hittills.... Två centimeter i diameter och en centimeter höga, typ. Idag har de skiftat till mörkröda. Hoppas det inte är något farligt. Man vill inte hamna på sjukhus nu för nästa alla doktorer (60), som nästan alla är sinhalesiska, har lämnat distriktet efter att en sinhalesisk läkare blev mördad förra veckan.


Det är tragikomsikt att se med egna ögon att de väpnade civila killarna nu är tillbaka i vårt grannskap. Jag satt i godan ro i vår patio i Söndagskväll och hickade till när inte mindre än sju väpnade killar släntrade förbi utanför vår port... igår skjutsade vi Guido och hans far till tågstationen och på vägen hem tog vi den "svåra" vägen tillbaka till vårt hus, dvs jag klämmer in landcruisern in direkt på vår gata med 5 centimeters marginal på båda sidor, för att kunna legitimera att åka ner till slutet av vår gata för att vända... varför det kanske du nu undrar, jo för Dan, min andra kollega, satte andan i halsen i förrgår då han såg en kille sitta i slutet av vår gata med ett större maskingevär (på en slags ställning) som var riktat upp för vår gata. Så vi hade redan pratat med polis och militär som "chockerat " ojjade sig och skruvade på sig och pekade sen med hela handen at det här är oacceptabelt osv, så i förrgår fans inget maskingevär där - men skulle det finnas där kväll? Jag brashade ner för gatan med landcruisernoch jojjomän, där satt han, bländad och påkommen. Så nu har vi ringt till lagen långa arm och klagat igen.... Vi får se hur det går. annars har det blivit som det var för två år sen, väpnade killar som checkar folk på ID och var de ska, De har annoserat ingen får röra sig utanför sina hus efter åtta på kvällen och alla fordon blir stoppade - inklusive vår bil... De Större bröderna från Norr är tillbaka här igen och spänningen och nervositeten är hög hos våra väpnade grannar. Det är därför de propsar på att ha maskinsgevär killen i slutet på vår gata - om en attackakerande grupp skulle ta vår gata till deras kontor.... Läskigt. MEN efter att ha analyserat det hela och rådfrågat folk med koll så komer det inte bli någon attack här - än.

Jo, så det är en helt annan verklighet här - helt sjukt.

Slutligen kan jag meddela att Tina är frisk igen och det är roligt att se henne och Lola ihop. Det är dock som sagt svårt att tro att Tina är ett år yngre än Lola...Värsta Hängtuttarna. MEN hon är verkligen en Tina Turner - hon har en röst som hörs milsvida och den är djup och har värsta resonansen - wow!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback