Samma plats fast två år senare...
Idag skulle vi egentligen ha träffat "lite äldre" fredsaktivister sällskap, mellan 55 och typ 100 åringar, men han som skulle träffa oss verkade ha glömt det, så vi fick snabbt tänka om, för vi var redan i bilen, på väg. Så vi bestämde oss för att åka till området väster om oss, som varit "stängt" sedan augusti 2006 men som nu är kontrollerat av regeringen och avminerat så gott som.
Skulle bara ha tagit en snabb titt men vi körde på, rakt ut i djupa föredetta djupaste rebellområdena - jag ville se det så gärna igen! Så vi skumpade vidare på vägar som inte blivit repareade på många år och som för två år sen var dåliga men som nu var katastrofala... Vidare mot vattentanken, en uppdämd sjö, vacker som en dag och ootroooligt stor. Jag ville se dammen, det magiska plats som vi stannade till vid en dag i juli 2006 och köpte varm läskeblask! Jag kom så väl ihåg hur det såg ut och det kändes magiskt (igen) att återse vägen efter nästan två år. Men det var för långt insåg vi att åka till dammen så vi stannade och besökte vattentankens pumphus, som jag även besökte då.
Det har ju blivit så där varmt igen, över trettio grader, så där varmt så att det kokar uppe på huvudet om man stannar i solen, om så bara för en minut. Vår AC slutade fungera imorse, passande nog, så vi åkte med nedvevade fönster men rumpan på galonsätet var ordentligt uppvärmd... Så vi klev ur bilen och gick på gången ut till pumphuset. Där inne var det svalt, mörkt och mycket gammalt. Det var britterna som byggde pumphuset någon gång i tiderns begynnelse. Inne i det lilla pumphuset var det full aktivitet, en av pumpmaskinerna hade gått sönder, så det var ett gäng fixare under pumphusets golv och försökte reparera maskinen... Vi erbjöds gå ner och kolla reparationen men avböjde... Ett hål i golvet, en liten järnstege och sex meter vatten under... dock en smal stålgång från stegen bort till maskinerna och killarna som grejjade... Såg framför mig hur jag på väg ner på den lilla stegen i mina flippflopps halkade till och plums... Så vi snackade med gubbsen som var ovan golvet varav en jobbat i pumphust sedan urminnes tider,.. De visade alla gamla maskiner och pumpanordningar och pratade om pappersfabriken som de försåg med vatten och tyckte nog det var himla trevligt med besök. Min kollega, som är sri lankes men aldrig vågat sig hit ut förut, var eld och lågor och var superintresserad av allt de sa.
Jag stog och bara njöt av den svala och fräsha luften, det var en sååå behaglig temperatur där inne. Och rösterna från killarna som var där nere inunder och reparerade lät som i en stor kyrka, då det ekade precis som de gör i stora kyrkor...
Sen var det dags att ta sig tillbaka och vi tog oss ut i hettan igen.
Vi stannade till hos en famlj som vi jobbat med två år tidigare för att se hur de hade det och om deras hus var beboerligt. Det var. för en gångs skull, en glad familj där barn som förut varit i trubbel nu gift sig och kunnat börja leva ett normalt liv. Deras hus var helt och i god kondition. Men de visade på takpannorna vid ingången och de var lite intryckta, och när de sade att de var från en elefant som testat om den kunde gå in i huset men varit för stor, så såg jag ju att intrycket på takpannorna hade formen av en elefantpanna! Pappan i huset berättade sen med dramatiska ord och kroppsrörelser hur han blivit attackerad av en elefant en månad tidigare och hamnat på sjukhus. grannen stod brevid och visade med handen hur liiiten den där elefanten varit... En liten men otroligt arg elefant är inte att leka med helt enkelt.
Nöjda med vår spontana fälttripp åkte vi tillbaka mot stan, stannade till vid en vägkrog som serverar den bästa kycklingen, enligt min lokala kollega, och jag rycktes med i hans entusiasm och köpte med mig en hel grillad kyckling.
Den var väldigt god.
Skulle bara ha tagit en snabb titt men vi körde på, rakt ut i djupa föredetta djupaste rebellområdena - jag ville se det så gärna igen! Så vi skumpade vidare på vägar som inte blivit repareade på många år och som för två år sen var dåliga men som nu var katastrofala... Vidare mot vattentanken, en uppdämd sjö, vacker som en dag och ootroooligt stor. Jag ville se dammen, det magiska plats som vi stannade till vid en dag i juli 2006 och köpte varm läskeblask! Jag kom så väl ihåg hur det såg ut och det kändes magiskt (igen) att återse vägen efter nästan två år. Men det var för långt insåg vi att åka till dammen så vi stannade och besökte vattentankens pumphus, som jag även besökte då.
Det har ju blivit så där varmt igen, över trettio grader, så där varmt så att det kokar uppe på huvudet om man stannar i solen, om så bara för en minut. Vår AC slutade fungera imorse, passande nog, så vi åkte med nedvevade fönster men rumpan på galonsätet var ordentligt uppvärmd... Så vi klev ur bilen och gick på gången ut till pumphuset. Där inne var det svalt, mörkt och mycket gammalt. Det var britterna som byggde pumphuset någon gång i tiderns begynnelse. Inne i det lilla pumphuset var det full aktivitet, en av pumpmaskinerna hade gått sönder, så det var ett gäng fixare under pumphusets golv och försökte reparera maskinen... Vi erbjöds gå ner och kolla reparationen men avböjde... Ett hål i golvet, en liten järnstege och sex meter vatten under... dock en smal stålgång från stegen bort till maskinerna och killarna som grejjade... Såg framför mig hur jag på väg ner på den lilla stegen i mina flippflopps halkade till och plums... Så vi snackade med gubbsen som var ovan golvet varav en jobbat i pumphust sedan urminnes tider,.. De visade alla gamla maskiner och pumpanordningar och pratade om pappersfabriken som de försåg med vatten och tyckte nog det var himla trevligt med besök. Min kollega, som är sri lankes men aldrig vågat sig hit ut förut, var eld och lågor och var superintresserad av allt de sa.
Jag stog och bara njöt av den svala och fräsha luften, det var en sååå behaglig temperatur där inne. Och rösterna från killarna som var där nere inunder och reparerade lät som i en stor kyrka, då det ekade precis som de gör i stora kyrkor...
Sen var det dags att ta sig tillbaka och vi tog oss ut i hettan igen.
Vi stannade till hos en famlj som vi jobbat med två år tidigare för att se hur de hade det och om deras hus var beboerligt. Det var. för en gångs skull, en glad familj där barn som förut varit i trubbel nu gift sig och kunnat börja leva ett normalt liv. Deras hus var helt och i god kondition. Men de visade på takpannorna vid ingången och de var lite intryckta, och när de sade att de var från en elefant som testat om den kunde gå in i huset men varit för stor, så såg jag ju att intrycket på takpannorna hade formen av en elefantpanna! Pappan i huset berättade sen med dramatiska ord och kroppsrörelser hur han blivit attackerad av en elefant en månad tidigare och hamnat på sjukhus. grannen stod brevid och visade med handen hur liiiten den där elefanten varit... En liten men otroligt arg elefant är inte att leka med helt enkelt.
Nöjda med vår spontana fälttripp åkte vi tillbaka mot stan, stannade till vid en vägkrog som serverar den bästa kycklingen, enligt min lokala kollega, och jag rycktes med i hans entusiasm och köpte med mig en hel grillad kyckling.
Den var väldigt god.
Kommentarer
Trackback