frisk som en mört!
tvivlar på att det var dengue jag hade för jag mår på tok för bra föratt ha varit nära döden bara några dagar tidigare... Känns som om jag skjutits ut ur en kanon, den senaste veckan är som ett mörkt töcken men jag känner mig så otroligt glad över att vara frisk igen! Men efter tio timmar bilen var jag ganska darrig i benen när jag väl kom fram till Vala nu i eftermiddags.
Jag hade ett mål och det var att skynda mig hem! Ett minne har svävat framför mina ögen den senaste veckan, en 7 Eleven påse... En påse fylld av smågodisets godaste bitar. Jag såg den en nanosekund innan den stoppades in i kylen för en vecka sedan, mitt i bland feber och yrsel vattnades det i munnen och jag knde att jag ville ha en suris på en gång men så komj ag på att jag inte kunde äta, satte mig i bilen och for iväg till colombo... Nu harj ag haft den där godispåsen i bakhuvudet under hela sjukhusvistelsen och jag vile inte spilla någon extra tid mer - jag ville ha godiset NU.
Men först var jag ju tvungen att prata och gossa med Lola som var överlycklig men samtidigt var tvungen att berätta, ellee vad man ska kalla det, en bra stund men så fort hon lugnat ner sig var jag helt fokuserad. Ett glas med vatten, högen med svenska tidingar och såöppna kylen och hämta ut den där påsen....
Jag var helt i sjunde himlen och bara smaskade, sög och slurpade i över en timme. Tills min kollega kom hem med en hundvalp i cyklekorgen och min andra kollega lucklig lommade efter. Dan hittade en liten smutsig övergiven hundvalp idag som han kände att han behövde ta hand om. Jag insåg att jag ätit typ ett halvt kilo godis på ovan mage och stoppade tillbaka godispåsen in i kylen och hämtade det nyinköpta hundshampot. Hade en kort introduktion i hur man tar hand om en valp medan min kollega lyssnade lycksaligt för att sedan lomma iväg med sin nya lilla valp.
Lolas pojkvän kom ju och hälsade på naturligtvis. Jag vet nu att han heter Lucky, eller som jag kallar honom Lucky Luke! Passar perfect, han käkade upp resterna av min lunch (ett kycklingbröst) med en frenesi och glupskhet som jag inte sett sedan den gamle gode Tim- tiden. Jag fick stoppa plast påsen högt uppe vid taket, för annars skulle han lätt äta upp den också - den luktade kyckling. Lucky Luke stod länge och kollade längtasfullt upp på plastpåsen...
Min laptop är tillbaka, jag skriver på den nu! Har hittat en gammal plattskärm, som jag kopplat in, men jag vet inte, jag tror jag måste köpa ett tangentbord, för jag vet inte vad jag ska göra med laptoppens skärm, den är ju i vägen för skärmen, så att säga...
Skönt att va hemma igen.
Jag hade ett mål och det var att skynda mig hem! Ett minne har svävat framför mina ögen den senaste veckan, en 7 Eleven påse... En påse fylld av smågodisets godaste bitar. Jag såg den en nanosekund innan den stoppades in i kylen för en vecka sedan, mitt i bland feber och yrsel vattnades det i munnen och jag knde att jag ville ha en suris på en gång men så komj ag på att jag inte kunde äta, satte mig i bilen och for iväg till colombo... Nu harj ag haft den där godispåsen i bakhuvudet under hela sjukhusvistelsen och jag vile inte spilla någon extra tid mer - jag ville ha godiset NU.
Men först var jag ju tvungen att prata och gossa med Lola som var överlycklig men samtidigt var tvungen att berätta, ellee vad man ska kalla det, en bra stund men så fort hon lugnat ner sig var jag helt fokuserad. Ett glas med vatten, högen med svenska tidingar och såöppna kylen och hämta ut den där påsen....
Jag var helt i sjunde himlen och bara smaskade, sög och slurpade i över en timme. Tills min kollega kom hem med en hundvalp i cyklekorgen och min andra kollega lucklig lommade efter. Dan hittade en liten smutsig övergiven hundvalp idag som han kände att han behövde ta hand om. Jag insåg att jag ätit typ ett halvt kilo godis på ovan mage och stoppade tillbaka godispåsen in i kylen och hämtade det nyinköpta hundshampot. Hade en kort introduktion i hur man tar hand om en valp medan min kollega lyssnade lycksaligt för att sedan lomma iväg med sin nya lilla valp.
Lolas pojkvän kom ju och hälsade på naturligtvis. Jag vet nu att han heter Lucky, eller som jag kallar honom Lucky Luke! Passar perfect, han käkade upp resterna av min lunch (ett kycklingbröst) med en frenesi och glupskhet som jag inte sett sedan den gamle gode Tim- tiden. Jag fick stoppa plast påsen högt uppe vid taket, för annars skulle han lätt äta upp den också - den luktade kyckling. Lucky Luke stod länge och kollade längtasfullt upp på plastpåsen...
Min laptop är tillbaka, jag skriver på den nu! Har hittat en gammal plattskärm, som jag kopplat in, men jag vet inte, jag tror jag måste köpa ett tangentbord, för jag vet inte vad jag ska göra med laptoppens skärm, den är ju i vägen för skärmen, så att säga...
Skönt att va hemma igen.
Kommentarer
Trackback