Back to Black...
Idag väcktes jag av att Surangani, tjejjen som bor hos oss tillfälligt, av att hon stod i köket och grät förtvivlat. På knapp engelska mumlade hon att hennes bror hade dött. Och efter ett tag förstod jag att hon precis fått reda på att hennes bror blev skjuten till döds igårkväll... Vi beställde en 3hjuling och såg till att hon fick med sig lite packning och sen åkte hon iväg till sin familj...
Blev ju intervuad i radion idag och gjorde väl inte en alltför imponerande insats... Det går inte att uttala sig när jag jobbar här för en organisation som jobbar med fred och MR... och vi har stora problem att få regeringens gillande och tillstånd att stanna kvar.
Vapenvilan är över och valen kommer snart, det som verkar öka här (och som jag hävdar har mer med valet att göra än det abrutna vapenvilan) är elimineringar av lokala politiker och oppositionsaktörer... Vi får dagligen rapporter om kroppar som hittats, lokala profiler om mördats, lokala väpnade ledare som dödats osv, osv...
Idag ska vi dock försöka oss på ett litet firande av min vovve Lola - hon fyller 1 år idag! Hon ska få sin favvomat, vilket är Kotu Rooti, en otroligt kryddig wok med kycklingbitar i. Sen kommer hon nog ligga däst resten av kvällen.
I Colombo fick jag problem med ryggen och nacken var som en fiolsträng och jag ångrade på vägen tilbaka hit att jag inte investerade i en rejäl massage på nått av lyxspaerna... Döm om min förvåning när Gabriella berättade att grannarna hade en nyazeelänsk volontär på besök som var massös! Följande morgon kom hon förbi och frågade mig och jag ville ha en omgång massage - jag var stum av lycka. Så igårkväll fick jag indisk huvudmassage och även nacke och rygg. Under tiden passade Lola på att både bajsa OCH kissa i min säng...
Men summa summarum är det en sorgens dag. Surangani har nu mistat inte bara sin far och en bror utan nu också sin äldste bror pga den här konflikten.
Blev ju intervuad i radion idag och gjorde väl inte en alltför imponerande insats... Det går inte att uttala sig när jag jobbar här för en organisation som jobbar med fred och MR... och vi har stora problem att få regeringens gillande och tillstånd att stanna kvar.
Vapenvilan är över och valen kommer snart, det som verkar öka här (och som jag hävdar har mer med valet att göra än det abrutna vapenvilan) är elimineringar av lokala politiker och oppositionsaktörer... Vi får dagligen rapporter om kroppar som hittats, lokala profiler om mördats, lokala väpnade ledare som dödats osv, osv...
Idag ska vi dock försöka oss på ett litet firande av min vovve Lola - hon fyller 1 år idag! Hon ska få sin favvomat, vilket är Kotu Rooti, en otroligt kryddig wok med kycklingbitar i. Sen kommer hon nog ligga däst resten av kvällen.
I Colombo fick jag problem med ryggen och nacken var som en fiolsträng och jag ångrade på vägen tilbaka hit att jag inte investerade i en rejäl massage på nått av lyxspaerna... Döm om min förvåning när Gabriella berättade att grannarna hade en nyazeelänsk volontär på besök som var massös! Följande morgon kom hon förbi och frågade mig och jag ville ha en omgång massage - jag var stum av lycka. Så igårkväll fick jag indisk huvudmassage och även nacke och rygg. Under tiden passade Lola på att både bajsa OCH kissa i min säng...
Men summa summarum är det en sorgens dag. Surangani har nu mistat inte bara sin far och en bror utan nu också sin äldste bror pga den här konflikten.
Kommentarer
Trackback