Så kan det vara...
Vaknade av att jag fick ett SMS kvart i nio imorse, där en kollega ifrån huvudstan meddelade att en minister blivit dödad I ett bombattentat på en plats jag aldrig hört talats om (vilket på ett sätt var lugnande då vi inte har något kontor där) men att många civila blivit drabbade och många skadade. Det hände vid öppningen av ett stort marathon event, så här i nyårstider... Vem som gjorde det är inte självklart...
Så jag fick masa mig upp och kolla internet och maila ut meddelande till alla i organisationen... Medan jag satt där sömndrucken vid min kollegas dator fick jag en Twix choklad av honom - härlig söndagsfrukost... Sen hoppade vi in I Landcruisern och susade tillbaka hem de 32 km till vår stad där vi har fältkontor och våra respective hus.
Det kommer med stor sanorlikhet vara provinsval här i maj och om lokala distriktvalen gick relativt lugnt till här så kommer det proviniciella valet med stor sannorlikhet att koka... och med stor sannorlikhet koka över på flera ställen på olika sätt. Det som mitt i allt är betryggande för mig är att mitt distrikt troligen kommer vara den minst våldsdrabbade pga de nyligen lokala valen och den grupp som tog en rungande seger här... MEN man vet aldrig...
Lola var idag glad som en fisk över att matte var tillbaks och jag släppte ut henne så att hon kunde hälsa på sin hundkompis längre ner på gatan. Hon var ute en bra stund och plötsligt stod en vovve vid grinden, Lolas kompis, en glad kille i sin bästa ålder och charmig och fin som bara den. Han ville komma in och fick så också och kissade genast på dörren, gick in pation och kissade på Lola sängben. Sen lommade han runt och försökte kissa lite till men då föste jag bestämt men kärleksfull ut honom igen. När man har en tik så glömmer man lätt bort hanhundarnas revirpinkande... Senare kom Lola tillbaka, glad och nöjd... Hon har som sagt gått upp i vikt, blivit bredare om höfterna och skulle ha löpt i slutet av februari och än så länge har hon inte gjort det... Mina grannar sager att hon inte är dräktig men jag tror att hon är det... MEN förhoppningsvis har hon, liksom sin matte, bara varit lat och ätit för mycket och helt enkelt bara lagt på sig lite extra runt maggen...
Jag ser fram emot att min kollega kommer tillbaka från sin semester så att vi kan börja åka ut till stranden varje morgon... Saknar det...