Min skruttvovve!
Bordskamrat & blivande mor "Brutta" Cleopatra
...av en händelse gick min dators skärmsläckares bildspel igång...
Försök till analys ingen idé...
Sitter som vanligt vid köksbordet och har precis motat bort den höggravda katten bort från min dator, hon vill ligga mellan datorn och mig... Nu är hon tillbaka... så jag har en katt i vägen för datorn... Men jag vet inte riktigt hur man dirigerar katter... De gör ju som de vill ändå... Jahapp, där gick hon iväg av sig själv. Lola ligger under min stol, jag känner mig härligt uppskattad.
Sorg och klagan, i gårmorse somnade lille Rocketino in. Det gick stilla och fridfullt till. Vaknade vid sjusnåret och gick ut för att hämta beachkläderna men hörde Gabriella gråta och förstod att kattungen gått till sällare breddgrader. Så det blev minnestund och begravning på fredagsmorgononen och så jag fick tillfälle att gråta IGEN...
Ja, nu är det månadsslut och jag ska skriva den där rapporten igen. Nu har jag ju också ett programmatiskt ansvar och har därmed även försökt planera och lägga ut lite strategier tillsammans men några kollegor... Och just nu är det skitsvårt att säga hur situationen är! Verkligen!
Är det bra eller är det dåligt, kommer det gå mot ljusare tider eller käpprätt åt skogen - omöjligt att förutse. Det verkar ha bildats sprickor inom de grupper som är aktiva här och samtidigt forsätter folk att bli drabbade av rättslösheten...
Sen är folket här så skadade, eller vad man ska säga, av flera decennier av konflikten och folk har blivit tvungna att fly upprepade gånger under dessa år, det har liksom blivit ett sätt att leva för många samtidigt som folk har förlorat allt, gång på gång. Så vad är det nu som är så pass hoppfullt så att de vågar tro på fred och även vågar tro att rättvisa för alla är möjlig... Att sticka ut hakan och jobba för mänskliga rättigheter eller demokratiska rättigheter har hittils de senaste åren betytt att du hamnar på en lista och sen är ett minne blott...
Ja, så att samtidigt som situationen ser bättre ut än på länge på ett sätt, så känns det som om luften gått ur det hela. Kanske är det just bara idag som jag känner det så här...
Sorg och klagan, i gårmorse somnade lille Rocketino in. Det gick stilla och fridfullt till. Vaknade vid sjusnåret och gick ut för att hämta beachkläderna men hörde Gabriella gråta och förstod att kattungen gått till sällare breddgrader. Så det blev minnestund och begravning på fredagsmorgononen och så jag fick tillfälle att gråta IGEN...
Ja, nu är det månadsslut och jag ska skriva den där rapporten igen. Nu har jag ju också ett programmatiskt ansvar och har därmed även försökt planera och lägga ut lite strategier tillsammans men några kollegor... Och just nu är det skitsvårt att säga hur situationen är! Verkligen!
Är det bra eller är det dåligt, kommer det gå mot ljusare tider eller käpprätt åt skogen - omöjligt att förutse. Det verkar ha bildats sprickor inom de grupper som är aktiva här och samtidigt forsätter folk att bli drabbade av rättslösheten...
Sen är folket här så skadade, eller vad man ska säga, av flera decennier av konflikten och folk har blivit tvungna att fly upprepade gånger under dessa år, det har liksom blivit ett sätt att leva för många samtidigt som folk har förlorat allt, gång på gång. Så vad är det nu som är så pass hoppfullt så att de vågar tro på fred och även vågar tro att rättvisa för alla är möjlig... Att sticka ut hakan och jobba för mänskliga rättigheter eller demokratiska rättigheter har hittils de senaste åren betytt att du hamnar på en lista och sen är ett minne blott...
Ja, så att samtidigt som situationen ser bättre ut än på länge på ett sätt, så känns det som om luften gått ur det hela. Kanske är det just bara idag som jag känner det så här...
En eftermiddag vid stranden...
Lola på eftermiddagshumör!
Sjölejon!
Idag är det suuupervarmt och fuktigt så jag håller på att gå av på mitten! Wow! Och jag fattar inte hur en av våra lokalanställda som är muslim klarar av att jobba hela dagen utan att äta eller dricka!!!!
Dock har jag spenderat lejonparten av dagen i hemmet med organisationens program manager och diskuterat och planerat samt styrt upp saker och ting. vi har även druckit enorma mängder kaffe, undersökt Cleopatra (Brutta) och konstaterat att on har åtminstone tre ungar i magen samt en förödande dålig andedräkt.( nu på morgonen satt jag och jobbade vid datorn hör vid köksbordet och råkade se att Brutta bajsade tio meter bort och jag höll på att svimma av lukten från hennes diarré... som tur är gräver ju katter ner och över sina tarmstömningar)... Vi har konstaterat att Lola är en bortskämd men otroligt gullig hund samt att lilla kattungen är fortfarande väldigt liten men kämpar verkligen för att överleva. Kattungen har fått ett namn - Rocco men vi kallar honom Roccetino, för han är så liten. Han är svart med vita tassar och vitt bröst. Supergullig. Jo, vi håller på och bygger upp ett mindre zoo här, men vad göra?
Igårmorse gick jag som vanligt på stranden och filosoferade och hade det allmänt toppen... Jag kände en stank komma virvlande när jag rundade ett krön (eller vad säger man när stranden liksom böjjer sig) och såg att det 50 meter bort låg ett enormt kadaver! Jag stannade, mest för stanken, och konstaterade att det var ett svullet men identifierbart dött Sjölejon som låg i strandbrynet! Sjölejon - finns dom här???? Jag berättade det för en av mina lokal anställda (en fd fiskare) och han sade att det antagligen färdats från långt bort ifrån... Hmmm. Det hade det nog, det hade liksom imploderat och var sprucket i två halvor, så att säga...
Jag har nu skrivit rapporten och vi i teamet har nu bestämt att jag och min kolleaga ska stanna i huset! Känns mycket bra. Framtiden ser osäker ut för det är skitsvårt att förutsäga hur konflikten kommer utveckla sig, etniskt eller politiskt.... Men idag har jag diskuterat prioriteringar med program managern och det ser otroligt spännande ut, jag är glad över att få vara med på resan. MEN idag har min favorit lokalanställda sagt upp sig.... Jag började näst intill på att gråta (IGEN) men sade att jag förstod honom för han har fått erbjudande om ett toppenjobb... Kommer sakna honom oerhört främst för att han är en briljant medarbetare. Suck.
Nu ska jag återigen få äta min huskompis otroligt hälsosamma men också goda italienska kok konst! Halleluja för det!
Dock har jag spenderat lejonparten av dagen i hemmet med organisationens program manager och diskuterat och planerat samt styrt upp saker och ting. vi har även druckit enorma mängder kaffe, undersökt Cleopatra (Brutta) och konstaterat att on har åtminstone tre ungar i magen samt en förödande dålig andedräkt.( nu på morgonen satt jag och jobbade vid datorn hör vid köksbordet och råkade se att Brutta bajsade tio meter bort och jag höll på att svimma av lukten från hennes diarré... som tur är gräver ju katter ner och över sina tarmstömningar)... Vi har konstaterat att Lola är en bortskämd men otroligt gullig hund samt att lilla kattungen är fortfarande väldigt liten men kämpar verkligen för att överleva. Kattungen har fått ett namn - Rocco men vi kallar honom Roccetino, för han är så liten. Han är svart med vita tassar och vitt bröst. Supergullig. Jo, vi håller på och bygger upp ett mindre zoo här, men vad göra?
Igårmorse gick jag som vanligt på stranden och filosoferade och hade det allmänt toppen... Jag kände en stank komma virvlande när jag rundade ett krön (eller vad säger man när stranden liksom böjjer sig) och såg att det 50 meter bort låg ett enormt kadaver! Jag stannade, mest för stanken, och konstaterade att det var ett svullet men identifierbart dött Sjölejon som låg i strandbrynet! Sjölejon - finns dom här???? Jag berättade det för en av mina lokal anställda (en fd fiskare) och han sade att det antagligen färdats från långt bort ifrån... Hmmm. Det hade det nog, det hade liksom imploderat och var sprucket i två halvor, så att säga...
Jag har nu skrivit rapporten och vi i teamet har nu bestämt att jag och min kolleaga ska stanna i huset! Känns mycket bra. Framtiden ser osäker ut för det är skitsvårt att förutsäga hur konflikten kommer utveckla sig, etniskt eller politiskt.... Men idag har jag diskuterat prioriteringar med program managern och det ser otroligt spännande ut, jag är glad över att få vara med på resan. MEN idag har min favorit lokalanställda sagt upp sig.... Jag började näst intill på att gråta (IGEN) men sade att jag förstod honom för han har fått erbjudande om ett toppenjobb... Kommer sakna honom oerhört främst för att han är en briljant medarbetare. Suck.
Nu ska jag återigen få äta min huskompis otroligt hälsosamma men också goda italienska kok konst! Halleluja för det!
Fullt ställ, hjärtesnurp och så vidare
I fredags var det fred för hela slanten... Eller mer en tyst, rörande & känslosam samling människor som höll varsin skylt ståendes på en gata märkt av konflikten nu och då.
Det var nervöst och osäkert in i det sista huruvida föräldrarna skulle våga gå ut på gatan. Det var föräldrar som var försenade, förhindrade att komma men tillslut var det en grupp på omkring 30 som samlades. Jag och mina kollegor stod tysta brevid och såg hur de först bara stod tysta och sen tog mod till sig och började dela ut de flygblad de skrivit och kopierat med korta uppmaningar om ökade mänskliga och demokratiska rättigheter. Bussar som rullade förbi hade händer som sträcktes ut för att ivrigt ta en bunt och dela ut bland passagerarna. en chaufför stannade bussen lite nonchalant framför oss så att vi kunde fota honom på en fördelaktigt sätt. Förvirrade soldater som kom gående och tog emot flybladen men förstod inte vad det stod och sen var det andra aktörer som misstänksamt betraktade oss och föräldrarna. Trehjulings chaufförerna som alltid står parkerade utanför vårt kontor tog en mycket aktiv roll i förberedande aktiviteter samt att dela ut flygblad. Det var en märklig upplevelse som var förvånandsvärt lugn men otroligt gripande. Jo, jag blev återigen lite gråtmild...
Sen var det fullt ös på kontoret med uppföljningsfall och rapportskrivande. Sen slängde vi (jag & min italienska kollega) oss in i vår hyrda van och drog en timme söderut till grannstaden. Där var det vi som hade fredsbar och serverade för allt var tyget höll! Supertrevligt! MEN, Jag hamnade i en beef med personalen från Unicef, som dissade min spellista och ville plugga in en egen iPod. De sa att jag spelade tant/gubbmusik från typ 50-talet! Jag blev skitsned. Men eftersom jag ville försöka vara tillmötesgående så sa jag att visst plugga in er iPod om ni har så himla bra musik. Icke. De spelade jättedålig musik, så jag var tvungen att styra upp det hela och plugga in min iPod igen. Min kontruktiva respons till detta var att om de så gärna ville spela sin musik, så kunde de fixa en egen barkväll och allt vad det innebär. Sen skålade vi för fred... Hmmm. Känner mig fortfarande lite sur på deras påhopp!
Har sovit superdåligt inatt pga av att en katt (inte vår) "fastnat" jättehögt uppe i trädet utanför mitt fönster... men det visste jag inte då, utan trodde det var en döende katt någonstans precis utanför...Katten började avgrundsvråla runt 1.30 och fortsatte så fram till 3... Det var då jag fick nog och gick ut och hämtade en ficklampa och upptäckte katten uppe i trädet. Det braiga i att jag hittade den med ficklampan var att den då kunde se hur det skulle klättre ner. Så sen var den tyst. Även Lola.
Imorse när jag vaknade märkte jag att jag inte var ensam i rummet. När jag kollade hade jag den höggravida katten sovandes under min säng och Lola sovandes som en boll brevid sängen - mysigt.
Det var nervöst och osäkert in i det sista huruvida föräldrarna skulle våga gå ut på gatan. Det var föräldrar som var försenade, förhindrade att komma men tillslut var det en grupp på omkring 30 som samlades. Jag och mina kollegor stod tysta brevid och såg hur de först bara stod tysta och sen tog mod till sig och började dela ut de flygblad de skrivit och kopierat med korta uppmaningar om ökade mänskliga och demokratiska rättigheter. Bussar som rullade förbi hade händer som sträcktes ut för att ivrigt ta en bunt och dela ut bland passagerarna. en chaufför stannade bussen lite nonchalant framför oss så att vi kunde fota honom på en fördelaktigt sätt. Förvirrade soldater som kom gående och tog emot flybladen men förstod inte vad det stod och sen var det andra aktörer som misstänksamt betraktade oss och föräldrarna. Trehjulings chaufförerna som alltid står parkerade utanför vårt kontor tog en mycket aktiv roll i förberedande aktiviteter samt att dela ut flygblad. Det var en märklig upplevelse som var förvånandsvärt lugn men otroligt gripande. Jo, jag blev återigen lite gråtmild...
Sen var det fullt ös på kontoret med uppföljningsfall och rapportskrivande. Sen slängde vi (jag & min italienska kollega) oss in i vår hyrda van och drog en timme söderut till grannstaden. Där var det vi som hade fredsbar och serverade för allt var tyget höll! Supertrevligt! MEN, Jag hamnade i en beef med personalen från Unicef, som dissade min spellista och ville plugga in en egen iPod. De sa att jag spelade tant/gubbmusik från typ 50-talet! Jag blev skitsned. Men eftersom jag ville försöka vara tillmötesgående så sa jag att visst plugga in er iPod om ni har så himla bra musik. Icke. De spelade jättedålig musik, så jag var tvungen att styra upp det hela och plugga in min iPod igen. Min kontruktiva respons till detta var att om de så gärna ville spela sin musik, så kunde de fixa en egen barkväll och allt vad det innebär. Sen skålade vi för fred... Hmmm. Känner mig fortfarande lite sur på deras påhopp!
Har sovit superdåligt inatt pga av att en katt (inte vår) "fastnat" jättehögt uppe i trädet utanför mitt fönster... men det visste jag inte då, utan trodde det var en döende katt någonstans precis utanför...Katten började avgrundsvråla runt 1.30 och fortsatte så fram till 3... Det var då jag fick nog och gick ut och hämtade en ficklampa och upptäckte katten uppe i trädet. Det braiga i att jag hittade den med ficklampan var att den då kunde se hur det skulle klättre ner. Så sen var den tyst. Även Lola.
Imorse när jag vaknade märkte jag att jag inte var ensam i rummet. När jag kollade hade jag den höggravida katten sovandes under min säng och Lola sovandes som en boll brevid sängen - mysigt.
Just idag är jag glad!
Har ägnat de senaste dagarna till att intervjua folk i stan om hur säkerhetsläget ser ut. Himla trevlig sysselsättning! Nu gäller det bara att skriva ihop rapporten. Har redan bestämt mig för att den ska bli kort och konsis...
Imorrn är det internationella fredsdagen och vi ska vara med och stödja en grupp kvinnor att genomföra en tyst protest här utanför kontoret ( de vill ha tillbaka sina barn). Jag har inte varit med i planeringen men vet att kvinnorna är relativt nervösa men taggade.
Jag har idag fått mina nya visitkort där det står att jag är program coordinator! Tjusigt.
Idag sa en av mina lokala kollegor att jag har kommit till min rätt nu när jag är "ledare" i teamet, att jag känns mer cool nu. Det kändes som en så himla fin komplimang, jag blev genuint glad. Har även blivit utnämnd till bästa biförare/parkerare av min kollega - jag kan parkera vår stora Landcruiser i i vårt garage på en minut - vår chaufför tar 15 minuter på sig... Jag pyser av stolthet - vilket är lite töntigt känt av mig kan man ju tycka men så är det iallafall..
Varje morgon går jag längst stranden precis i brynet så att vågorna ibland rullar upp över benen. Kan inte tänka mig en skönare start på dagen. Under en timme får tankarna får fritt spelrum och kroppen får en utmaning. Det hela avrundas med ett dopp ihavet men obligatoriskt ryggflyt, så jag blir gungad varsamt av vågorna... hmmm.
Imorrn är det internationella fredsdagen och vi ska vara med och stödja en grupp kvinnor att genomföra en tyst protest här utanför kontoret ( de vill ha tillbaka sina barn). Jag har inte varit med i planeringen men vet att kvinnorna är relativt nervösa men taggade.
Jag har idag fått mina nya visitkort där det står att jag är program coordinator! Tjusigt.
Idag sa en av mina lokala kollegor att jag har kommit till min rätt nu när jag är "ledare" i teamet, att jag känns mer cool nu. Det kändes som en så himla fin komplimang, jag blev genuint glad. Har även blivit utnämnd till bästa biförare/parkerare av min kollega - jag kan parkera vår stora Landcruiser i i vårt garage på en minut - vår chaufför tar 15 minuter på sig... Jag pyser av stolthet - vilket är lite töntigt känt av mig kan man ju tycka men så är det iallafall..
Varje morgon går jag längst stranden precis i brynet så att vågorna ibland rullar upp över benen. Kan inte tänka mig en skönare start på dagen. Under en timme får tankarna får fritt spelrum och kroppen får en utmaning. Det hela avrundas med ett dopp ihavet men obligatoriskt ryggflyt, så jag blir gungad varsamt av vågorna... hmmm.
en lek med döden...
Jag är egentligen supertrött men känner att jag måste dela med mig medan det ännu är färskt i minnet,
I helgen var jag i grannstaden och hade ett distriktmöte med de två teamen - jag höll en kort workshop i Do No Harm teorin, gick väl framsådär... Sen blev ag framröstad att representera min organisation och åka till australien i slutet på oktober - kul OCH spännade!
Jag hade tagit med mig Lola för att min kollega Eva skulle ha avskeds middag och detta var sista chansen för henne att träffa min gulliga hund. När vi kom fram till deras hus släppte jag lös Lola så att hon kunde göra sig hemmastadd i deras trädgård... Genast började hon skälla och morra upphetsat så jag gick dit för att kolla vad som stod på (tidigare på dagen hade hon blivit attackerad av en manlig apa). Jag såg två små mörka grejjer som såg ut som ingenting men upptäckte vid närmare gransking att det var två pyttesmå kattungar... Jag meddelade detta till min kollegor och kopplade Lola ( kände på mig att hon lätt skule kunna leka sönder dem). Efter mycket om och men bestämde sig min italienska kollega för att ta sig ann dessa lite mer än en vecka gamla kattugar så att de skulle överleva...
Ikväll har vi lagat mat och druckit öl och haft det trevligt värre. vår kollega som fokuserar på säkerhet kom hit idag. Lola åt enorma mängder fisk medan hon lärde sig att sitta på kommando. Vi satt och pratade när jag började undra var vovven höll hus.
Jag gick till framsidan av huset och såg henne där, lekandes med något. Stolt ruskade hon runt med ett litet bylte och jag kände rysningen komma längst ryggraden.... Hon lät stolt mig inspektera vad hon lekte med och jag insåg att det var en död pytteliten kattunge... Alla tre ägnade sig åt i goda tio minuter att försöka fånga Lola med sitt byte...
Sen satt min kollega med den pyttelilla döda kattungen och grät. Då kom grannarna och undrade om vi hade problem... Jag förklarade läget... De gick och hämtade en skyffel och grävde en grav. Min itaienska kollega grät och när hon lade ner kattungen i graven började jag med att gråta... Jag vet inte riktigt vad mina grannar tyckte om situationen men vi tackade dem och sen gick de...
Min kollega sade att kanske var det så att hon helt enkelt behövde gråta, för vi har haft några riktigt tuffa och onda familjefall den senaste tiden.... Jag har nu gråtit två gånger på två dagar - vilket borde vara rekord för min del. Igår var det därför att en man som förskt göra gott plötsligt fann sig i en ond fälla - och vi kan inte hjälpa... När denne 50 årige man började gråta så kände jag att jag gick sönder på något sätt... och fick gå ut och gråta en skvätt...
Träffade brorsan igårkväll som var på besök ute på fält, det var trevligt. Jag sov i grannstadens bostad men drömde något vanvettigt intensivt, så jag vaknade upp helt slutkörd. Så idag har jag varit lojj.
Nu ligger Lola i min säng och sover sött...
I helgen var jag i grannstaden och hade ett distriktmöte med de två teamen - jag höll en kort workshop i Do No Harm teorin, gick väl framsådär... Sen blev ag framröstad att representera min organisation och åka till australien i slutet på oktober - kul OCH spännade!
Jag hade tagit med mig Lola för att min kollega Eva skulle ha avskeds middag och detta var sista chansen för henne att träffa min gulliga hund. När vi kom fram till deras hus släppte jag lös Lola så att hon kunde göra sig hemmastadd i deras trädgård... Genast började hon skälla och morra upphetsat så jag gick dit för att kolla vad som stod på (tidigare på dagen hade hon blivit attackerad av en manlig apa). Jag såg två små mörka grejjer som såg ut som ingenting men upptäckte vid närmare gransking att det var två pyttesmå kattungar... Jag meddelade detta till min kollegor och kopplade Lola ( kände på mig att hon lätt skule kunna leka sönder dem). Efter mycket om och men bestämde sig min italienska kollega för att ta sig ann dessa lite mer än en vecka gamla kattugar så att de skulle överleva...
Ikväll har vi lagat mat och druckit öl och haft det trevligt värre. vår kollega som fokuserar på säkerhet kom hit idag. Lola åt enorma mängder fisk medan hon lärde sig att sitta på kommando. Vi satt och pratade när jag började undra var vovven höll hus.
Jag gick till framsidan av huset och såg henne där, lekandes med något. Stolt ruskade hon runt med ett litet bylte och jag kände rysningen komma längst ryggraden.... Hon lät stolt mig inspektera vad hon lekte med och jag insåg att det var en död pytteliten kattunge... Alla tre ägnade sig åt i goda tio minuter att försöka fånga Lola med sitt byte...
Sen satt min kollega med den pyttelilla döda kattungen och grät. Då kom grannarna och undrade om vi hade problem... Jag förklarade läget... De gick och hämtade en skyffel och grävde en grav. Min itaienska kollega grät och när hon lade ner kattungen i graven började jag med att gråta... Jag vet inte riktigt vad mina grannar tyckte om situationen men vi tackade dem och sen gick de...
Min kollega sade att kanske var det så att hon helt enkelt behövde gråta, för vi har haft några riktigt tuffa och onda familjefall den senaste tiden.... Jag har nu gråtit två gånger på två dagar - vilket borde vara rekord för min del. Igår var det därför att en man som förskt göra gott plötsligt fann sig i en ond fälla - och vi kan inte hjälpa... När denne 50 årige man började gråta så kände jag att jag gick sönder på något sätt... och fick gå ut och gråta en skvätt...
Träffade brorsan igårkväll som var på besök ute på fält, det var trevligt. Jag sov i grannstadens bostad men drömde något vanvettigt intensivt, så jag vaknade upp helt slutkörd. Så idag har jag varit lojj.
Nu ligger Lola i min säng och sover sött...
60 cm tsunami
Det har varit tsunamipanik det senaste dygnet... Med fog. Men på nått sätt är det för overligt för att riktigt ta på allvar... Så igår, efter en lång dag i olika möten, i bilen ,så hörde vi på radion att det varit ett skalv utanför Sumatra och att det nu var röd flagg för tsunami... OOhhh. Vi åkte förbi kontoret och hookade upp med ett par journalister som var istan och bestämde oss för att åka hem till oss och ta en öl... eftersom de var journalister så var de ju extremt välinformerade, de plingade in meddelande med jämna mellanrum - fara över - fara INTE över och sen fara över... Vaknade imorse av att jag fick ett meddelande om att det varit ett nytt skalv... ingen tur till beachen... sovmorgon...
Men det har lett till att den planerade turen till Surfers paradice är inställd (efter mycket om och men). Har varit i luven med vår program chef av och till i två dagar... men jag försöker stenhårt vara konstruktiv, vilket funkar ganska bra... Men inte hela tiden.
Idag har jag varit på lysning. Vår chaufför kom överlycklig till vårt hus imorse och berättade att hans lillasyster hade fått igenom en deal och att familjerna kommit överens om giftemål. Så vi åt lyxlunch. Blev fotograferade med det blivande brudparet och det var seriöst värre. Sen åkte vi på ett sportevenemang som arrangerats av en organisation som jobbar med de två etniska grupperna i området. Jag var med i " Hela havet stormar" och eftersom jag numera är lite av ett proffs på denna lek, så vann jag! Jag vann en fotboll som jag sedan ofrivilligt donerade till grabbarna i byn... Hmm. De tog den men kom senare (jag tror de blev tillsagda) och tackade så mycket för att de fick den...
Tidigare idag lyckades vi sy ihop en lycklig och v a c k e r återträff mellan en son och hans familj. De hade inte hört ifrån honom på över ett år, sen han kidnappades. Nu hade en fåraherde (kossor kanske) hittat honom mitt ute i ingestans och kommit till oss med förfrågan att leta upp hans familj. Vilket vi med lite list nu gjort! Så det var sannerligen en härlig morgon.
Jo, angående tsunami så sägs det att det kom en 60 cm hög tsunami igår - jag vet inte hur det kunde mätas för det är ju en medelstor våg i dessa trakter!?!
Det regnade igår och jag glömde att det innebär att Lola inte går ut. Så hon kissade en flod i min säng. Sen, medan jag ursinningt bytte lakan och madrass, så gick hon in i linneskåpet och bajsade. Man kan säga att hon sket i det blå skåpet och jag tror att hon fattade det för hon sov inte i mitt rum utan på stolen i våra utemöbler...
Magen är bättre så jag känner mig inte fullt så urlakad ikväll - skönt!
Men det har lett till att den planerade turen till Surfers paradice är inställd (efter mycket om och men). Har varit i luven med vår program chef av och till i två dagar... men jag försöker stenhårt vara konstruktiv, vilket funkar ganska bra... Men inte hela tiden.
Idag har jag varit på lysning. Vår chaufför kom överlycklig till vårt hus imorse och berättade att hans lillasyster hade fått igenom en deal och att familjerna kommit överens om giftemål. Så vi åt lyxlunch. Blev fotograferade med det blivande brudparet och det var seriöst värre. Sen åkte vi på ett sportevenemang som arrangerats av en organisation som jobbar med de två etniska grupperna i området. Jag var med i " Hela havet stormar" och eftersom jag numera är lite av ett proffs på denna lek, så vann jag! Jag vann en fotboll som jag sedan ofrivilligt donerade till grabbarna i byn... Hmm. De tog den men kom senare (jag tror de blev tillsagda) och tackade så mycket för att de fick den...
Tidigare idag lyckades vi sy ihop en lycklig och v a c k e r återträff mellan en son och hans familj. De hade inte hört ifrån honom på över ett år, sen han kidnappades. Nu hade en fåraherde (kossor kanske) hittat honom mitt ute i ingestans och kommit till oss med förfrågan att leta upp hans familj. Vilket vi med lite list nu gjort! Så det var sannerligen en härlig morgon.
Jo, angående tsunami så sägs det att det kom en 60 cm hög tsunami igår - jag vet inte hur det kunde mätas för det är ju en medelstor våg i dessa trakter!?!
Det regnade igår och jag glömde att det innebär att Lola inte går ut. Så hon kissade en flod i min säng. Sen, medan jag ursinningt bytte lakan och madrass, så gick hon in i linneskåpet och bajsade. Man kan säga att hon sket i det blå skåpet och jag tror att hon fattade det för hon sov inte i mitt rum utan på stolen i våra utemöbler...
Magen är bättre så jag känner mig inte fullt så urlakad ikväll - skönt!
Söndag i hemmet
Sitter i min soffa och har det ganska bra. Är lite sur på mig själv för jag sov som en stock i morse och missade vår planerade tur ut till beachen... Så nu kom min kollega hem brunbränd, nybadad och fräsch... Hmm. Men jag tror jag tar vovven och drar ut i eftermiddag istället ( vi båda sov tydligen som stockar i morse). Det går inte att vara på beachen under dagen, då det helt enkelt är för varmt.
Var på ICRCs intenrationella bar i fredags och insåg att jag numera är en "gammal i gården"- person, då alla som jag umgåtts med under året avslutat sina kontrakt och nu har ersatts av nya personer... Så jag kände igen mindre än hälften av folket men hade himla trevligt ändå, både med gamla och nya bekantskaper.
Nästa helg ska vi ner till Surfers Paradice och ha en distrikt retreat med hela konkarongen, alla ska med plus familjemedlemmar. Så en skön skara på 24 personer ska umgås och planera under fyra dagar i världens skönaste surfers hangout! Har ingen som helst lust att planera allt för mycket, då det måste finnas tid för bad, siesta, goda och långa måltider osv...
Det här jag sade att min nya position skulle bli en klackspark var så förhastat! Men trots att det inte är en dans på rosor så tror jag att detta kommer att utveckla mig och göra mig till en mycket bättre och kompetent människa... Det är iallfall så jag tänker nu - för att kunna se det hela som konstruktivt.
Lola är min ständige kompanjon och sover nu vid mina fötter. Hoppas att min far kan komma och hälsa på och ha lite hunduppfostran med mig och Lola, då det är stort behov av det... När vi var på beachen för några dagar sen spenderade vi en kvart med att försöka fånga in henne - hon är inte speciellt lydig. Så nu försöker jag säga KOM och när hon kommer får hon en liten godisbit... kanske funkar...
Ett dött kadaver i mitt hår och hela min kropp!
Jag har ju påpekat det redan för några dagar sen, att vattnet har luktat surt... Och det har likssom stegrats för varje dag. Denna morgon utbrast jag att SHIT vad det stinker i badrummet. Min combos sade att det var avloppet, jag sa nej, sen gick vi alla tre till vattenbrunnen, jag hivade ner hinken och konstaterade att det inte var brunnen heller... Så det måste allstå vara vattentanken på taken (vi har en pump som fyller på vattnet från brunnen med jämna emllanrum).
Så att när vi kom till kontoret så fixades det en kille som kunde rensa och göra rent vår tank. Han åkte tillsammans med vår hushålleska (manlig) till vårt hus och var borta i ca en timme. Sen kom de tillbaka och jag insåg att de hade varit med om en nära döden upplevelse...
En ekorre hade fastat och dött däruppe ivår tank och transformerats till oigenkännlighet samt utvecklad en stank som inte var av denna värld. Så killen som gjorde rent tanken begärde extra arvode för att han lidit så vanvettigt under en timme... av stanken. Så det fick han.
Jag kände att jag ville hem och duscha, då mitt hår och hela min kropp hade en svag doft av kadaver (nu visste jag ju vad det var för doft). Man börjar ju också undra vad för bakterikulturer jag nu har på min kropp och i mig, då jag ju borstar tändera i detta vatten... Hmm. Har ju kollat på Dr House, så jag får sånna där bakteriekultursbilder framför mig....
Jobbet är krävande och dramatiken och dynamiken med och mellan kollegorna tar jättemycket tid... och kraft. Ska gå och lägga mig tidigt... Imorse klev jag upp halvsju och spenderade över en timme på stranden och ivattnet - härligt!
Så att när vi kom till kontoret så fixades det en kille som kunde rensa och göra rent vår tank. Han åkte tillsammans med vår hushålleska (manlig) till vårt hus och var borta i ca en timme. Sen kom de tillbaka och jag insåg att de hade varit med om en nära döden upplevelse...
En ekorre hade fastat och dött däruppe ivår tank och transformerats till oigenkännlighet samt utvecklad en stank som inte var av denna värld. Så killen som gjorde rent tanken begärde extra arvode för att han lidit så vanvettigt under en timme... av stanken. Så det fick han.
Jag kände att jag ville hem och duscha, då mitt hår och hela min kropp hade en svag doft av kadaver (nu visste jag ju vad det var för doft). Man börjar ju också undra vad för bakterikulturer jag nu har på min kropp och i mig, då jag ju borstar tändera i detta vatten... Hmm. Har ju kollat på Dr House, så jag får sånna där bakteriekultursbilder framför mig....
Jobbet är krävande och dramatiken och dynamiken med och mellan kollegorna tar jättemycket tid... och kraft. Ska gå och lägga mig tidigt... Imorse klev jag upp halvsju och spenderade över en timme på stranden och ivattnet - härligt!
I form!
Jorå, mår väldigt mycket bättre idag! skönt.
Jag har precis varit ute och cyklat med Lola, det gick väldigt bra men vi fick ganska mycket uppmärksamhet! Cyklade till kontoret och fixade lite, pratade med min lokala kollega och kollade reparationen av kontorstaket... Det byggdes nytt för bara tre månader sen och redan har halva blåst bort...Så det är pinsam hemläxa för byggaren som gjorde det...
Igårkväll kollade jag på X antal avsnitt av Dr House och det var bilder som utspelade sig i höstvinter och kyla. Jag längtade något oerhört efter en sån där krispig höstmorgon i september då man får ta på sig halsduken för första gången.
Här är det ju som vanligt hett och så vidare... tror min brunn har surnat för det luktar superilla om vattnet i duschen... Får gå till grannen och låta honom ta en luktprov, då han vet på råd. Han kan ingen engelska, jag kan inte tamil men känner han lukten kommer han förstå... Alltså han, min granne, är en askön typ. Han är ganska mullig (vilket, om ni läst mitt föregående inlägg, betyder att han är stadd vid kassa) och går iklädd endast sarong när han är hemma. Dock knyter han sarongen ungefär mitt på magen, kanske lite ovanför, så det blir liksom inte helt barbröstat. Men om han har ett ärende över till mitt hus, så går han alltid och tar på sig en skjorta först. Och han har pondus och en sån där skön problemlösnings samt serviceinriktat sätt - helt enkelt en toppengranne! Han har en glad fru som älskar Lola samt en mullig son som har samma kvalitéer som sin far men som pratar lite engelska också, med betoning på lite. I min vanliga ordning vet jag inte vad de heter... De går under namnet the good neighbours/ de goda grannarna, både av mig, mina kollegor och av min hyresvärd.
Jag har precis varit ute och cyklat med Lola, det gick väldigt bra men vi fick ganska mycket uppmärksamhet! Cyklade till kontoret och fixade lite, pratade med min lokala kollega och kollade reparationen av kontorstaket... Det byggdes nytt för bara tre månader sen och redan har halva blåst bort...Så det är pinsam hemläxa för byggaren som gjorde det...
Igårkväll kollade jag på X antal avsnitt av Dr House och det var bilder som utspelade sig i höstvinter och kyla. Jag längtade något oerhört efter en sån där krispig höstmorgon i september då man får ta på sig halsduken för första gången.
Här är det ju som vanligt hett och så vidare... tror min brunn har surnat för det luktar superilla om vattnet i duschen... Får gå till grannen och låta honom ta en luktprov, då han vet på råd. Han kan ingen engelska, jag kan inte tamil men känner han lukten kommer han förstå... Alltså han, min granne, är en askön typ. Han är ganska mullig (vilket, om ni läst mitt föregående inlägg, betyder att han är stadd vid kassa) och går iklädd endast sarong när han är hemma. Dock knyter han sarongen ungefär mitt på magen, kanske lite ovanför, så det blir liksom inte helt barbröstat. Men om han har ett ärende över till mitt hus, så går han alltid och tar på sig en skjorta först. Och han har pondus och en sån där skön problemlösnings samt serviceinriktat sätt - helt enkelt en toppengranne! Han har en glad fru som älskar Lola samt en mullig son som har samma kvalitéer som sin far men som pratar lite engelska också, med betoning på lite. I min vanliga ordning vet jag inte vad de heter... De går under namnet the good neighbours/ de goda grannarna, både av mig, mina kollegor och av min hyresvärd.
Ur form
Min hårddisk funkar - prisa Gud! Jag regjorde den och kabeln från sand och sen snurrade den gång snällt.
Jag åt en god hemlagad middag i torsdags men troligtvis var det kycklingen som innehöll något olämpligt då min mage sen dess har varit och är fortfarande helt ur lag. Så jag är rejält trött och svag... Ska egentligen jobba med diverse rapporter idag men skjuter nog upp det hela till imorrn då jag har alltför stort behov av att ligga ner idag.
Läser en bok om tre FN fredsarbetare och deras äventyr istället. Den heter "Emergency sex and other desperate measures" men handlar inte så mycket om sex utan mer om fredsmissionsliv i olika konfliktområden som kanske inte är så uppbyggligt i längden.
Katten och hunden är lika lojja som jag, det kan nog bero på det faktum att det är väldigt hett, trots att det är en skön vind. Jag känner att jag nu ska dra mig tillbaka till soffan och läsa min bok och lyssna på min inroots reggaemix med takfläkten på högsta snurr!
Jag åt en god hemlagad middag i torsdags men troligtvis var det kycklingen som innehöll något olämpligt då min mage sen dess har varit och är fortfarande helt ur lag. Så jag är rejält trött och svag... Ska egentligen jobba med diverse rapporter idag men skjuter nog upp det hela till imorrn då jag har alltför stort behov av att ligga ner idag.
Läser en bok om tre FN fredsarbetare och deras äventyr istället. Den heter "Emergency sex and other desperate measures" men handlar inte så mycket om sex utan mer om fredsmissionsliv i olika konfliktområden som kanske inte är så uppbyggligt i längden.
Katten och hunden är lika lojja som jag, det kan nog bero på det faktum att det är väldigt hett, trots att det är en skön vind. Jag känner att jag nu ska dra mig tillbaka till soffan och läsa min bok och lyssna på min inroots reggaemix med takfläkten på högsta snurr!