en lek med döden...
Jag är egentligen supertrött men känner att jag måste dela med mig medan det ännu är färskt i minnet,
I helgen var jag i grannstaden och hade ett distriktmöte med de två teamen - jag höll en kort workshop i Do No Harm teorin, gick väl framsådär... Sen blev ag framröstad att representera min organisation och åka till australien i slutet på oktober - kul OCH spännade!
Jag hade tagit med mig Lola för att min kollega Eva skulle ha avskeds middag och detta var sista chansen för henne att träffa min gulliga hund. När vi kom fram till deras hus släppte jag lös Lola så att hon kunde göra sig hemmastadd i deras trädgård... Genast började hon skälla och morra upphetsat så jag gick dit för att kolla vad som stod på (tidigare på dagen hade hon blivit attackerad av en manlig apa). Jag såg två små mörka grejjer som såg ut som ingenting men upptäckte vid närmare gransking att det var två pyttesmå kattungar... Jag meddelade detta till min kollegor och kopplade Lola ( kände på mig att hon lätt skule kunna leka sönder dem). Efter mycket om och men bestämde sig min italienska kollega för att ta sig ann dessa lite mer än en vecka gamla kattugar så att de skulle överleva...
Ikväll har vi lagat mat och druckit öl och haft det trevligt värre. vår kollega som fokuserar på säkerhet kom hit idag. Lola åt enorma mängder fisk medan hon lärde sig att sitta på kommando. Vi satt och pratade när jag började undra var vovven höll hus.
Jag gick till framsidan av huset och såg henne där, lekandes med något. Stolt ruskade hon runt med ett litet bylte och jag kände rysningen komma längst ryggraden.... Hon lät stolt mig inspektera vad hon lekte med och jag insåg att det var en död pytteliten kattunge... Alla tre ägnade sig åt i goda tio minuter att försöka fånga Lola med sitt byte...
Sen satt min kollega med den pyttelilla döda kattungen och grät. Då kom grannarna och undrade om vi hade problem... Jag förklarade läget... De gick och hämtade en skyffel och grävde en grav. Min itaienska kollega grät och när hon lade ner kattungen i graven började jag med att gråta... Jag vet inte riktigt vad mina grannar tyckte om situationen men vi tackade dem och sen gick de...
Min kollega sade att kanske var det så att hon helt enkelt behövde gråta, för vi har haft några riktigt tuffa och onda familjefall den senaste tiden.... Jag har nu gråtit två gånger på två dagar - vilket borde vara rekord för min del. Igår var det därför att en man som förskt göra gott plötsligt fann sig i en ond fälla - och vi kan inte hjälpa... När denne 50 årige man började gråta så kände jag att jag gick sönder på något sätt... och fick gå ut och gråta en skvätt...
Träffade brorsan igårkväll som var på besök ute på fält, det var trevligt. Jag sov i grannstadens bostad men drömde något vanvettigt intensivt, så jag vaknade upp helt slutkörd. Så idag har jag varit lojj.
Nu ligger Lola i min säng och sover sött...
I helgen var jag i grannstaden och hade ett distriktmöte med de två teamen - jag höll en kort workshop i Do No Harm teorin, gick väl framsådär... Sen blev ag framröstad att representera min organisation och åka till australien i slutet på oktober - kul OCH spännade!
Jag hade tagit med mig Lola för att min kollega Eva skulle ha avskeds middag och detta var sista chansen för henne att träffa min gulliga hund. När vi kom fram till deras hus släppte jag lös Lola så att hon kunde göra sig hemmastadd i deras trädgård... Genast började hon skälla och morra upphetsat så jag gick dit för att kolla vad som stod på (tidigare på dagen hade hon blivit attackerad av en manlig apa). Jag såg två små mörka grejjer som såg ut som ingenting men upptäckte vid närmare gransking att det var två pyttesmå kattungar... Jag meddelade detta till min kollegor och kopplade Lola ( kände på mig att hon lätt skule kunna leka sönder dem). Efter mycket om och men bestämde sig min italienska kollega för att ta sig ann dessa lite mer än en vecka gamla kattugar så att de skulle överleva...
Ikväll har vi lagat mat och druckit öl och haft det trevligt värre. vår kollega som fokuserar på säkerhet kom hit idag. Lola åt enorma mängder fisk medan hon lärde sig att sitta på kommando. Vi satt och pratade när jag började undra var vovven höll hus.
Jag gick till framsidan av huset och såg henne där, lekandes med något. Stolt ruskade hon runt med ett litet bylte och jag kände rysningen komma längst ryggraden.... Hon lät stolt mig inspektera vad hon lekte med och jag insåg att det var en död pytteliten kattunge... Alla tre ägnade sig åt i goda tio minuter att försöka fånga Lola med sitt byte...
Sen satt min kollega med den pyttelilla döda kattungen och grät. Då kom grannarna och undrade om vi hade problem... Jag förklarade läget... De gick och hämtade en skyffel och grävde en grav. Min itaienska kollega grät och när hon lade ner kattungen i graven började jag med att gråta... Jag vet inte riktigt vad mina grannar tyckte om situationen men vi tackade dem och sen gick de...
Min kollega sade att kanske var det så att hon helt enkelt behövde gråta, för vi har haft några riktigt tuffa och onda familjefall den senaste tiden.... Jag har nu gråtit två gånger på två dagar - vilket borde vara rekord för min del. Igår var det därför att en man som förskt göra gott plötsligt fann sig i en ond fälla - och vi kan inte hjälpa... När denne 50 årige man började gråta så kände jag att jag gick sönder på något sätt... och fick gå ut och gråta en skvätt...
Träffade brorsan igårkväll som var på besök ute på fält, det var trevligt. Jag sov i grannstadens bostad men drömde något vanvettigt intensivt, så jag vaknade upp helt slutkörd. Så idag har jag varit lojj.
Nu ligger Lola i min säng och sover sött...
Kommentarer
Trackback