Roligt på jobbet!

Vet ni att idag har jag haft det riktigt roligt på jobbet! Otroligt välkommet faktiskt. Imorgon ska vi anordna ett seminarium så det har varit och är fortfarande en massa att fixa med. OCH det KÄNNS att det är söndag idag så det känns också som om jag borde ligga i sängen och kolla på, ja, the UNit eller Downton Abbey liksom. TROTS denna känsla har jag trivts och faktiskt jobbat på hela dagen och lite till.
Men annars har jag beställt rödbetor så jag kan göra sillsallad tills på fredag - det tog en stund för grönsaks/frukt/sjal/möss - försäljaren att förstå vilken rotfrukt jag menade. Mest därför att jag inte visste att dem referear till den som en söt grönsak... i Pakistan och Indien gör de socker av rödbetor! Får se om det verkligen ÄR ett kilo rödbetor som jag får imorrn eller på tisdag.

Nu strax lite riktig mat i kantinen och sen repa med bandet! Idag inte som trummis utan som basist och sångerska! Wohoo!

Myslördag

har kollat på fyra episoder av Downton Abbey idag - otroligt trevligt och vanvettigt svårt att inte titta vidare. Är nu återställd i magen och tror att den dyra whiskyn som jag inmundigade igår gjorde sitt till för att döda baskeluskerna.

Jag har fått ett nytt förtroendeuppdrag! Blev tillfrågad av den irländska bilmecken (jo vi har ju eget verkstadsgarage här där alla mercor lagas och underhålls) i vilket fall som helst så är det han som är ansvarig för "lilla baren"och han undrade om jag kunde stå i baren en stund igårkväll - och det gjorde jag gärna då jag därmed får spela precis den musik jag vill och tycka vad man vill om barer - med rätt publik är det vanvettigt trevligt att stå bakom disken och servera, snacka och DJa. Det är ju en hobbyverksamhet så de behöver frivilliga, så det blir nog fler kvällar bakom disk.

Nu lyssnar jag på julmusik och myser lite. Strax är det rep med bandet. Schysst lördag.

Grill & whiskey

sista avsnittet som jag såg av The Unit igårkväll var riktigt ruggigt och berörde mig, vilket ju hör till ovanligheterna med just den serien... Ja, och för övrigt tror jag att det får bli några dagars paus från serien ändå. Av någon anledning så har jag inte börjat titta på Downton Abbey än - väntar på rätt ögonblick, suger på karamellen, liksom.

Magbesvären är kvar men jag känner mig rätt ok, är ändock väldigt glad att vi är lediga imorgon också. Att få sova så länge natten till idag har varit helt himmelskt - jag sov bra också. Tydligen är avbruten sömn vardagsmat här, då det sägs vara relaterat till den höga altituden. Tur att vi får åka hem och vila upp oss så ofta och mycket - 30% av kontraktstiden är vi hemma på leave. Nu är det "bara" fyra veckor kvar tills jag får åka hem och fira nyår i Sverige!

Vi övade julsånger så det stod härliga till igår - stundtals lät det riktigt bra! Själv använde jag lite väl frekvent min Sissel Kyrkebö stämma men i julsammanhang funkar ju det... Vi gick förbi cocktailpartyt på vägen från bunkern och när jag meddelade sällskapet att jag skulle lämna dem gå till rummet och vila så drog Fredrik till med skämtet " well, now you really can say that Lotta is a real Party pooper".  ;-)


Äntligen torsdag

OK, det tog drygt en månad men sen slog det till - har sprungit på toa hela dagen då magen, eller dess förvaltningssystem, är ur led och intensivt försöker få ur dåliga bakterier ut ur kroppen. Trots detta har jag jobbat då jag inte har haft någon feber och sprungit på en massa möten. Men nu på eftermiddagen har jag bara suttit och längtat till att få vila. Nu har jag kollat på the Unit i två timmar och är relativt redo för att öva lite julsånger - vi ska ha svenskt julbord nästa fredag. Tydligen ska jag laga både Jansson och sillsallad - måste hitta en ugn och en kokplatta bara.

Idag fick vi veta att det är ledig dag på lördag så det blir en riktig helg och två dagar att återhämta sig på. Alltså kommer jag ligga och kolla på Downton Abbey i dagarna två, eller så långt det räcker. Jag kommer inte lämna området då det är tionde dagen och därmed slutet av Aashura (I månaden muharram) på lördag och eftersom det är den största högtiden för shiiterna så kan det bli oroligheter. 
 
 
 

Trist med bra dag

Självmordsbombare i centrum och ett gäng som blev hängda någonstans i detta lands fängelser, visserligen för vidriga brott men ändå, under dagen gör att det känns motigt rent själsligt. Men annars en bra dag rent arbetsmässigt och som grädde på moset har jag dessutom blivit kallad vacker två gånger idag, dels av min lokala (kvinnliga) kollega och dels av en finne, inte så tokigt. Tror det är för att jag har nytvättat hår plus att jag haft på mig min nya stickade ullväst som är urskön och fin.

Strax bär det av på middag med lite folk som jag bjudit ihop och förhoppningsvis blir det en intressant kväll. Ska även få torrshampo av en kollega samt shoppa i en större affär innan middagen - trevligt!

Ingen stenkastning!

Iklädd keps, flätat hår, sjal runt halsen och solglasögon på har jag kört genom Kabuls gator och knappt fått någon uppmärksamhet alls! Den enda respons jag fick var en liten pojke som log som en sol och gjorde tummen upp tecknet! Jo, några pösmunkar som satt vid en övergiven busstation plirade lite surt men väldigt fridfullt annars. Min körlektion varade i ca 1 timme och 45 minuter och jag var nervös som bara den innan, eller spänd snarare men så fort jag satte mig bakom ratten kände jag mig lugn - jag gillar ju att köra bil och gärna under lite kluriga förhållanden. Så det gick finfint. Har ju fått rätt duktig träning på Sri Lanka och i Georgien så det kaos som råder på Kabuls gator var inte så farligt som ryktet säger... Jag gjorde en u-sväng istället för att åka in i en rondell - sånt kan man bara göra här. VI åkte upp på ett litet berg mitt i stan för att jag skulle få visa mina färdigheter att köra brant uppför och svänga - men det kan jag ju redan från Georgien... Även nedför...
 
Väl däruppe hoppade vi ur bilen i ca 30 sekunder och tog lite av de foton som jag visar här nedan. Inom tio sekunder kom barn lubbande och frågade andfådda efter lite dollars/pengar. Vi hoppade in i bilen och körde över till andra sidan berget, barnen kom springande efter och ställde samma frågor under min 30 sekunder korta fotosession. Fruktansvärt jobbigt att ignorera dem. Samma sak i stan där två flickor stod på cementbarriären mellan vägarna och gluttande in i bilen, typ tre centimeter från mig i baksätet med bara glaset emellan. Hörde deras röster. otroligt jobbig känsla som man bara trycker bort för att inte gå sönder. Jag ska ge mer pengar till Rädda Barnen framöver... huvva. För ja, dessa barn är så skruttiga, smutsiga och undernärda.
 
I min egen lilla bubbla har dagen höjdpunkt varit att hämta ut det paket som Frank har skickat till mig! Det innehöll bland annat en svart kavaj som satt perfekt, två koftor och en ullväst - samtliga som täcker min rumpa OCH är varma - perfekt kombo i det här landet just nu. Har även fått godis och Damernas Värld - lyxigt.

Britternas kyrkogård

Till vänster i bild kan man ana den kyrkogård där Bitterna begravdes Once upon a time efter något slag mot afganerna.
 
 
 
Här en vy över lite bostäder.
 
 

De vitklädda topparna kommer närmare för var dag


En annan sida av berget vi var uppe på idag!


Vy över Kabul


Bakom en vit Toyota Corolla


Teckningar mot Talibanerna


Kasta sten mot mig!?!

imorgoneftemiddag när jag ska visa att jag kan köra bepansrad bil mitt i stan så har jag blivit varnad av instruktören att förbereda mig på att det kommer att kastas sten mot mig och bilen - för att jag kör den och är kvinna... Det känns ju väldigt olustigt och jag har svårt att tro att det kommer att hända... Som tur är åker vi ju i bepansrade fordon som stenar inte biter på, alltid något.

Idag har jar kört svinfort offroad med en mercedes som är bepansrad och således väger mer än fem ton... när jag tryckt bromsen i botten har det tagit evigheter för bilen att stanna - bra att veta. Sen har vi vinschat bil - jag fick vara ledare för det hela. Sen har vi bogserat varandra, jag var typ bäst på att bogsera (förutom att jag startade lite för kvickt - då 5.5 ton är lite svårflyttat).

Nu ska jag träna, eller iallfall powergå på bandet. Sen ska jag käka middag . SEN ska jag börja titta på tredje säsongen av DOWNTOWN ABBEY - HURRA! Den stora utmaningen blir att inte se alla åtta episoder ikväll... Det är min gulliga kollega som lånat serien till mig.


Granatäpple - som grädde på moset

Har stått och balanserat tre stora bitar granatäpple mellan två papperstallrikar i flera timmar... Låter kanske enkelt men nä, det krävde mycket uppmärksamhet. Hade tänkt gå hem direkt efter bandövningen men följde med upp till baren för att säga hej men blev kvar i över två timmar. Jag har snackat med en kvinna från Bryssel och en gubbe som har någon slags mellanchefposition och vi har löst alla problem här och i världen, typ. Faktiskt riktigt härligt storslaget. Detta medans jag har balanserat mina granatäppelsbitar...

Imorrn ska jag börja min två dagarskurs i att köra bil här... Ska bli ett skönt avbrott med lite fart och fläkt! morgondagen är teori och lite vinschning på området och sen följande dag ska jag ut och köra i den härliga stadstrafiken som består av olika årgångar och olika färger men 99% av bilarna är Toyota Corolla.

Nu är jag så trött så jag håller på och trillar av stolen! Vaknade till tidigt imorse av ett konstigt ljud och kunde sen inte somna om... Hmm. OCH jag har en djup dubbelfinne på vänstra kinden... dessutom så är luften så torr här att jag verkligen ser ut som mina 38 år då alla rynkor framträder vanvettigt tydligt i mitt arma ansikte... Det blir intressant och se om hyn spänstar till sig igen när jag kommer hem... Näe, nu lite skönhetsömn....

Lördagstrött

Naturligtvis kunde jag inte somna igår eftersom jag tog en lång tupplur på eftermiddagen - är därför trött idag och lite missmodig. Har försökt plugga lagarna här och läst hemska exempel på vad kvinnor sitter fängslade för... Alla hemska brott mot kvinnor du kan tänka dig resulterar att kvinnan blir fängslad och inte förövaren i majoriteten av fallen...

Halvdag idag och spatserade målmedvetet till gymet och insåg ganska snabbt att jag inte hade något kräm i kroppen idag... Konstigt för jag känner mig inte sjuk men väldigt svag... Jag är väl helt enkel lat hehe...

Ikväll ska bandet repa... bävar lite då det är så varierande kvalitet på vår prestanda och igår var det helt bedrövligt med hur det lät... Jag ska lägga mig och kolla på ett avsnitt av den superkonservativa och USApatriotiska TV serien The Unit - Det får mig nog på strålande humör!

Eftertanke

varje gång man kör tillbaka till vårt huvudkontor sitter en man på höger sida uppe på cementbarriären vid sidan om vägen. Överallt annars är det pojkar i olika unga åldrar som säljer allehanda ting längs vägen, gärna mellan bilarna och som passar på att knacka på rutan vid bilköer. Vi får under inga omständigheter "break the seal" som det heter dvs öppna fönster (vilket inte går på bepansrade bilar) eller dörren - av flera goda anledningar men instinkterna säger annat...

Denne gamle man som sitter uppflugen vid sidan av vägen tigger inte, säljer inget och tittar sig inte omkring, utan sitter bara där, stilla, på samma plats, varje dag. Bredvid honom, på andra sidan barriären men synlig från bilen är en slags stor stålkonstruktion dekorerad av färska blommor och ljus och det är begravningsplatsen, eller kanske mer korrekt den plats där hela hans familj gick bort vid en explosion/attack - endast han överlevde... ALLA andra i hans familj, barn, barnbarn och fru är borta. Sen dess sitter han där som en sorglig symbol för landets våldsamma historia som drabbar oskyldiga och lämnar sorg efter sig.

Dart

Spelade dart igårkväll och mot alla odds så vann mitt team när jag avslutade med en bullseye! Känner mig fortfarande stolt.

Lite spontant hängde jag med på shoppingtur idag men köpte ingenting, då absolut ingen försäljare går att lita på när man frågar om det är riktig ull i sjalen eller varifrån sakerna kommer från....

Nu känner jag att efter att ha inmundigat en enorm brunch att det som gäller nu är vila och eventuellt TV-serietittande resten av eftermiddagen för att samla kraft till att t r ä n a ikväll. Hårt liv jag lever...

Nu går det utför...

allt såg ju så lovande och spikrakt ut mot mitt nya liv som sportig och vig varelse... Nu har det gått x-antal dagar som jag inte har HUNNIT träna på kvällen pga viktiga saker som öva med bandet och käka middag utanför campen... ajaj. Ikväll är det samma visa då jag strax ska åka på avskedspartaj för de svenska poliserna... Dessutom har jag upptäckt att en call coca-cola vid 14-snåret är rätt gott och uppfriskande!? Var kommer det ifrån?! - har aldrig i mitt liv varit förtjust i den drycken förut... Det är väl den höga höjden...

Imorrn är det ledigt - skönt. DÅ ska jag träna iallafall...!


Upptagen!

Idag har jag för första gången varit upptaget praktiskt taget hela dagen i olika möten och uppdrag. Känns väldigt ovant men lovande.

Ikväll har vi repat med bandet och det låter inte bra om oss... Nu kan jag förstå föräldrar som skriker åt sina barn att sänka ljudet - vi har en finne som är fruktansvärt dålig på gitarr och som satt och malde på hög volym... Vidrigt.

Men som tur är har vi ju vår bandledare från värmland som lugnt och fint säger att nu har vi repat klart och nu går vi och sätter oss och gör en spellista. Så det gjorde vi och vi har tio låtar plus julsånger. En idé är att köra Rudolf med röda mulen på alla språk som finns i missionen - typ alla länder sjunger ju den sången, det skulle innebära att vi spelade den typ tio gånger - lite kul, eller hur.

Inte har jag tränat idag heller... förutom att jag spelat trummor i flera timmar samt tidigare idag varit på en FN bas och gått kilometervis i denna enorma camp iklädd skottsäker väst, som ju väger några kilo...

Hoppas att jag kommer sova bra inatt och vakna upp någorlunda utvilad till skillnad från tidigare mornar där jag känt mig som sju svåra år fram till lunch typ...


Första fyra veckorna

Har nu hört från flera källor att de första fyra veckorna är de tuffaste då kroppen måste vänja sig vid den höga höjden och den dåliga luften... Till viss del spelar det ingen roll hur mycket jag tvättar händerna då det är så höga halter av fekalier i luften... Det är helt enkelt inte en fråga OM jag blir sjuk utan NÄR jag blir sjuk... Föga uppmuntrande.

Har fått konstaterat att jag har fått en rätt så stadig ganglion på vänster handled och att jag måste ta bort det när jag kommer hem på semester. Det är ju min gamla filofaxskada som spökar och som gör att ledvätska samlas och skapar en ballong inne och runtom handleden vilket i sig inte gör ont eller är farligt men trycket från den gör att det smärtar... Men jag ska försöka trycka på det här framöver och se om det minskar - som det är nu är det svårt att göra mina övningar...

Spelade trummor idag och det gick sådär... Imorrnkväll repar bandet igen - KUL!

Tidigare inlägg Nyare inlägg