Eftertanke
varje gång man kör tillbaka till vårt huvudkontor sitter en man på höger sida uppe på cementbarriären vid sidan om vägen. Överallt annars är det pojkar i olika unga åldrar som säljer allehanda ting längs vägen, gärna mellan bilarna och som passar på att knacka på rutan vid bilköer. Vi får under inga omständigheter "break the seal" som det heter dvs öppna fönster (vilket inte går på bepansrade bilar) eller dörren - av flera goda anledningar men instinkterna säger annat...
Denne gamle man som sitter uppflugen vid sidan av vägen tigger inte, säljer inget och tittar sig inte omkring, utan sitter bara där, stilla, på samma plats, varje dag. Bredvid honom, på andra sidan barriären men synlig från bilen är en slags stor stålkonstruktion dekorerad av färska blommor och ljus och det är begravningsplatsen, eller kanske mer korrekt den plats där hela hans familj gick bort vid en explosion/attack - endast han överlevde... ALLA andra i hans familj, barn, barnbarn och fru är borta. Sen dess sitter han där som en sorglig symbol för landets våldsamma historia som drabbar oskyldiga och lämnar sorg efter sig.
Denne gamle man som sitter uppflugen vid sidan av vägen tigger inte, säljer inget och tittar sig inte omkring, utan sitter bara där, stilla, på samma plats, varje dag. Bredvid honom, på andra sidan barriären men synlig från bilen är en slags stor stålkonstruktion dekorerad av färska blommor och ljus och det är begravningsplatsen, eller kanske mer korrekt den plats där hela hans familj gick bort vid en explosion/attack - endast han överlevde... ALLA andra i hans familj, barn, barnbarn och fru är borta. Sen dess sitter han där som en sorglig symbol för landets våldsamma historia som drabbar oskyldiga och lämnar sorg efter sig.
Kommentarer
Trackback