lalottacontinua

<

All these dogs reminds me of Lola - I miss her! Anyway, here you can see the classical dog pit - this is something I Lola is very good at - actually she could get swept away and dig little caves in the garden. Basically  the dogs digs them to remove the top layer of sand and then get cooled down a bit. Akka, who sweaps the sand every morning dont like the dog pit habits.

<

Så äntligen är den på plats, precis utanför mitt rum!

Mohamed till höger. Coola grabbar.

Hon längst till höger är mor till de två andra vovvarna. Hon borde vara i Lolas ålder, för jag känner igen henne väl.

Det här är min cykel, den funkar finfint. Kärvar lite i höger pedal men rullar fint framåt.

Om ni någon gång har vägarna förbi så är det här ni svänger in. Lägg märke till elledningen som hänger väldigt lågt från elstolpen - den höll jag på att cykla in i. Tänker att den i och för sig inte var strömförande. De har nu tajtat till den, så den är på samma höjd som de övriga ledningarna.

Mitt rum är det första till höger, eller egentligen det andra men det syns inte på fotot.

Åt Srilankesiskt frukost som inte var roti utan hemmagjord musli med curd - alltså yoghurt. väldigt gott. Otroligt svagt kaffe men men.

Sen rasslade det till i systemet och den tropiska magen gjorde sig påmind. Då blev det tvunget att lägga sig och vila på det.

Jag har fått låna en cykel av Runi, så den tog jag en tur på in till Vala. Det var Hello, Hello och stora leenden och fniss hela vägen in - hade glömt bort den grejjen, lite trevligt ändå. Försökte ta ut pengar i den nyöppnade banken men det gick inte. Cyklade vidare, inte särkilt långt, och blev hejdad av den gamle gode Mohamed, trehjulingsgubben som kört mig hit och dit i flera år. Trevligt. Sen promenerade jag några meter till Muslim Bakery och blev högjutt mottagen av Muslim Bakery Mohamed och blev bjuden in på kaffe... som var otroligt ogott men vaddå, ner går det ju ändå. Jaha, alla anställda kom förbi och hejjade glatt. Alla visste att jag var gift med en tysk polis... iPhonen seglade omkring i allas händer och foton på Lola och Frank skickades runt och tittades och skrockades. "Lycky Dog!" sade de och log. Ja, de tycker nog jag är en övergödd lite galet fruntimmer. Jo, för Mohamed tittade på mig och sade konstaterande att "ja, du har blivit tjock! Varför?" Haha, vad svara man på det? Dock är det ju så det är här - att jag alltid får kommentaren, så det spelar ingen roll, det säger det nog bara för att visa omtanke hehe, eller inte, jag vet inte. Sur blir jag iallafall varje gång.

Sen gick vi över gatan och jag träffade ännu fler Muslim Bakery gubbar och kollade in deras nya Muslim Bakery & Hotel byggnad! De tyckte jag skulle bo på deras hotel istället... 50 spänn natten... Som hittat men vanvettigt ocharmigt och så vidare. Väl nere i nya butiken skickades iPhonen runt igen och det skrockades och fnissades igen. En gammal man tittade på mig när han höll i iPhonen och sade känslosamt allvarligt "Thank you!".  Jag undrar om han såg något men det var en fin stund. Sen blev jag bjuden på juice, det var bara att dricka upp och se glad ut. Inte undra på att mina tänder typ ramlade av efter dessa år i Sri Lanka!

Cyklade hemåt igen och passerade mitt gamla hus, som nu fått en till våning och såg väldigt välskött ut! Stannade inte dock för att hälsa på grannarna - det får bli nästa gång. Mest på grund av att jag inte klarade av mer söta drycker idag.

Nu är Runi iväg och handlar en chill-out stol, typ en sån som Urban & Katrin har, men förhoppningsvis en med två blad som man kan vika ut från handtaget och lägga upp benen på. En present från mig till Runi. En sån vill alla gäster sitta i, så även jag, så varför inte ge en i present. Runi tyckte det var en förnämlig idé på present och stack nu genast för att fixa en.

Johnny, Runis fina hund, har flyttat till Pasakudha stranden. Trist, för han är en sån trevlig och sällskaplig hund. Senast jag var här förra året bytte de dock snabbt hans namn, för de hade en långtidsgäst som hette john och de ville inte förolämpa gästen. Kanske det var då Johnny bestämde sig att det var dags att dra vidare - vamos a la playa.

På tal om playa så har jag inte varit där än för jag sov för länge imorse, så vid tiotiden är det för varmt och ieftermiddagskväll cyklade jag till stan istället. Så imorgon kommer foton från stranden, den berömda Pasakudha beach. Bävar lite lätt efterom de tydligen har smält upp ett "femtjärnigt" hotel bland annat precis vid stranden... plus en helt gäng småhotell. Jag är ju van vid att det är MIN strand, helt öde och ren och fin... Hoppas på att tidig morgon innebär mindre folk, vi får se.

Ja, ikväll blir det fisk till middag, som sagt. Sen en DVD inköpt på Majestic City i Colombo för 15 spänn och jag tror det blir Larry Crowne med Tom Hanks och Julia Roberts.

Runis dotter sa precis att jag inte är lika blek i ansiktet som jag brukade vara... Vet inte om det är bra eller dåligt men ja, så är det.

Jag har det väldigt bra iallafall och blir väldigt fin omhändertagen av hela Runifamiljen.

Runi kom precis förbi och frågade om jag tyckte de såg bra ut samt om de passade som middag ikväll.

Skulle testa om det funkar att lada upp mobilfoton här- och det verkar funka! Mer kommer!

Dock sitter jag här med huvudvärk och håliga ögon efter att ha rest i över elva timmar från Colombo till hit. Planen var att ta morgontåget kl06.15 och komma hit vid 13. Så klockan fem imorse tog jag en trehjuling och begav mig mot fortet, som stationsområdet heter. JAg lyckades köpa en liten 2aklass biljett och även hitta rätt tåg och hitta en plats och sitta på den platsen i lite över en timme utan at tåget kom iväg då det plötsligt ropades ut att tåget var inställt pga en tågolycka som hände igår! Så hela tåget utrmdes och alla begav sig till biljettluckan för att få tillbaka pengarna för biljetten, så även jag. 35 kronor! Närå, men jag börkjade prata med en ung tjej som också satt på tåget och som nästan lika olycklig som jag över att tåget inte skulle gå. Hon frågade genast om jag ville ta bussen med henne istället- toppen tyckte jag, eftersom jag inte hade en susning var bussen gick ifrån men detta innebar att jag hängde på henne för att få biljettåpengarna tillbaks.

Så klockan var nu strax före åtta och vi gick ca 15 minuter genom kvarter som nog är en slags marknad på dagarna och därför kom vågor av olika stanker emot mig när vi passerade igenom dessa kvarter. Vi hittade bussen och fick varsin plats, längst fram! Topp. Dock är jag för lång för att riktigt få plats.

Så jag satt ihopklämd med två snubbar under ca fem timmar men det var väldigt underhållande att på första bänk beskåda hur denna busskoloss slingrade sig fram och körde om i 50 km/h, folk som hoppade av och på i farten och försäljare som balanserade omkring bland männsikokropparna och sålde mat. Jag hade en flaska vatten, lite srilankesiska chips och fyra bananer, så jag klarade mig. Det gäller ju att inte dricka för mycket så att man blir kissnödig, så jag tog en klunk då och då, planen fungerade perfekt. Så fick vi byta buss sista biten, ca en timme kvar av färden. Jag fick en sittplats (en ung kille blev bestämt bortmotad av konduktören) mitt i bussen och med ännu mindre plats för benen. Klockan var nu ett på dagen och innei bussen var det nog 40 grader minst. Alla satt och dröp av svett. KOnduktören klämde in mer och mer folk, det blev kvavare och varmare för varje sekund. Stämningen ibussen var sådär. En äldre herre började prata upprört med konduktören, en man sa på engelska - "they are pushinf tooo hard" och suckade. Jag höll på att DÖ av värmechock. Mitt vatten tog också slut. Efter att ha suttit och blundat och sagt mantrat kör nångång, kör nångång så satte bussen iväg - L U F T.

Började få huvudvärk. åt upp de sista två bananerna.

Schooft PANG! lät det. Däcket längst back till vänster exploderade. Bussen stannade. Och arbetet med att byta däck satte igång. Alla satt kvar. Nu blev det så där varmt igen. Skickade ett SMS till Frank och beskrev den hemska situationen - nu var mitt glada humör helt borta. All ork också. Efter ca tjugo minuter så körde bussen vidare. Började fundera på hur i all världen stora jag skulle kunna ta mig igenom den mur av människor som stod i vägen för att jag skulle kunna gå av. Det gick - jag kände hur jag klämde upp två små kvinnor med min gigantiska bak - men av måste jag ju.

JAg blev upphämtad ac Sanoon som hade bil med AC, han köpte en cola och en flaska vatten åt mig, vi åkte förbi hans hus och plockade upp en lunchlådasom hans fru gjort iordning och sen skjutsade han ut mig hit. Nu har jag ätit, druckit och duschat och känner mig som en ny människa. Dock trött.

Känns vanvettigt fint att äntigen vara här!