lalottacontinua

Dock sitter jag här med huvudvärk och håliga ögon efter att ha rest i över elva timmar från Colombo till hit. Planen var att ta morgontåget kl06.15 och komma hit vid 13. Så klockan fem imorse tog jag en trehjuling och begav mig mot fortet, som stationsområdet heter. JAg lyckades köpa en liten 2aklass biljett och även hitta rätt tåg och hitta en plats och sitta på den platsen i lite över en timme utan at tåget kom iväg då det plötsligt ropades ut att tåget var inställt pga en tågolycka som hände igår! Så hela tåget utrmdes och alla begav sig till biljettluckan för att få tillbaka pengarna för biljetten, så även jag. 35 kronor! Närå, men jag börkjade prata med en ung tjej som också satt på tåget och som nästan lika olycklig som jag över att tåget inte skulle gå. Hon frågade genast om jag ville ta bussen med henne istället- toppen tyckte jag, eftersom jag inte hade en susning var bussen gick ifrån men detta innebar att jag hängde på henne för att få biljettåpengarna tillbaks.

Så klockan var nu strax före åtta och vi gick ca 15 minuter genom kvarter som nog är en slags marknad på dagarna och därför kom vågor av olika stanker emot mig när vi passerade igenom dessa kvarter. Vi hittade bussen och fick varsin plats, längst fram! Topp. Dock är jag för lång för att riktigt få plats.

Så jag satt ihopklämd med två snubbar under ca fem timmar men det var väldigt underhållande att på första bänk beskåda hur denna busskoloss slingrade sig fram och körde om i 50 km/h, folk som hoppade av och på i farten och försäljare som balanserade omkring bland männsikokropparna och sålde mat. Jag hade en flaska vatten, lite srilankesiska chips och fyra bananer, så jag klarade mig. Det gäller ju att inte dricka för mycket så att man blir kissnödig, så jag tog en klunk då och då, planen fungerade perfekt. Så fick vi byta buss sista biten, ca en timme kvar av färden. Jag fick en sittplats (en ung kille blev bestämt bortmotad av konduktören) mitt i bussen och med ännu mindre plats för benen. Klockan var nu ett på dagen och innei bussen var det nog 40 grader minst. Alla satt och dröp av svett. KOnduktören klämde in mer och mer folk, det blev kvavare och varmare för varje sekund. Stämningen ibussen var sådär. En äldre herre började prata upprört med konduktören, en man sa på engelska - "they are pushinf tooo hard" och suckade. Jag höll på att DÖ av värmechock. Mitt vatten tog också slut. Efter att ha suttit och blundat och sagt mantrat kör nångång, kör nångång så satte bussen iväg - L U F T.

Började få huvudvärk. åt upp de sista två bananerna.

Schooft PANG! lät det. Däcket längst back till vänster exploderade. Bussen stannade. Och arbetet med att byta däck satte igång. Alla satt kvar. Nu blev det så där varmt igen. Skickade ett SMS till Frank och beskrev den hemska situationen - nu var mitt glada humör helt borta. All ork också. Efter ca tjugo minuter så körde bussen vidare. Började fundera på hur i all världen stora jag skulle kunna ta mig igenom den mur av människor som stod i vägen för att jag skulle kunna gå av. Det gick - jag kände hur jag klämde upp två små kvinnor med min gigantiska bak - men av måste jag ju.

JAg blev upphämtad ac Sanoon som hade bil med AC, han köpte en cola och en flaska vatten åt mig, vi åkte förbi hans hus och plockade upp en lunchlådasom hans fru gjort iordning och sen skjutsade han ut mig hit. Nu har jag ätit, druckit och duschat och känner mig som en ny människa. Dock trött.

Känns vanvettigt fint att äntigen vara här!