Lugnt och fint
Gjorde ett tappert försök att gå till jobbet idag, kom dit iochförsig men gick hem igen direkt efter morgonmötet. Jag har varit förkyld med feber sen i fredags och tänkte att jag borde vara återställd nu men det verkar som om jag inte riktigt är feberfri än. Fick byta kläder då jag svettats sådana mängder av promenaden fram och tillbaka till kontoret på hela 12 minuter....
Vären tvekar här men det har blivit några grader mildare men solen visar sig ungefär en gång i veckan, resten av dagarna regnar det... De som vet säger att det här kommer ändras inom några veckors, då vååååååren kommer. Sen kommer sommaren och där kommer det bli döhhett. Topp!
Jag får ju inte köra bil här än. De kom två snubbar som skulle certifiera oss för några helger sen och hann väl med trettio personer innan lokalbefolkningens irritation stoppade uppkörningarna. JA, då kanske jag ska berätta varför och det kommer jag göra för jag är verkligen förvånad över att så pass många hann köra upp och sen är jag förskräckt hur korttänkt dem var som planerade den här uppkörningen... Vi har ju stora fyrhjulsdrivna gigantbilar och meingen med den här uppkörningen var att försäkra sig om att vi alla kan köra med fyrhjulsdrift i lerig terräng i upp och nedförbacke. Så trettio personer (alltså trettio turer) åkte upp och ner för en kulle på en redan dålig väg och sprutade lera och gröpte upp vägen med våra monsterbilar medan lokalbefolkningen som bor på den här gatan fick sina små ladabilar och sig själva nerskitade... Naturligtvis var det några som spann upp för hela backen på tvåhjulsdrift bara för att visa att de kunde göra det.... Så. efter trettionde turen var det över, de boende vid den här vägen sa att nu var det nog... Ja, jag förstår dem, jag fattar inte riktigt hur man hade tänkt att sjuttio pers skulle åka lika många gången på en och samma lerväg mitt innne i stan... Så, min uppkörning blev inställd. Nu får jag antagligen ¨åka till huvudstan för att köra upp. Men det sved imorse då jag såg mina kollegor ta emot sina körbevis (som man måste ha utöver eu körkoret).
Nu sitter jag här i mitt rum och har värmefläkten på full spätta och i mina superhögtalare kommer det ut fina lugna bitar från 80-90 talet. Idag ska jag skriva ihope ett draft på en genderrapport som jag har fått det fina uppdraget att skriva ihop den.
Vären tvekar här men det har blivit några grader mildare men solen visar sig ungefär en gång i veckan, resten av dagarna regnar det... De som vet säger att det här kommer ändras inom några veckors, då vååååååren kommer. Sen kommer sommaren och där kommer det bli döhhett. Topp!
Jag får ju inte köra bil här än. De kom två snubbar som skulle certifiera oss för några helger sen och hann väl med trettio personer innan lokalbefolkningens irritation stoppade uppkörningarna. JA, då kanske jag ska berätta varför och det kommer jag göra för jag är verkligen förvånad över att så pass många hann köra upp och sen är jag förskräckt hur korttänkt dem var som planerade den här uppkörningen... Vi har ju stora fyrhjulsdrivna gigantbilar och meingen med den här uppkörningen var att försäkra sig om att vi alla kan köra med fyrhjulsdrift i lerig terräng i upp och nedförbacke. Så trettio personer (alltså trettio turer) åkte upp och ner för en kulle på en redan dålig väg och sprutade lera och gröpte upp vägen med våra monsterbilar medan lokalbefolkningen som bor på den här gatan fick sina små ladabilar och sig själva nerskitade... Naturligtvis var det några som spann upp för hela backen på tvåhjulsdrift bara för att visa att de kunde göra det.... Så. efter trettionde turen var det över, de boende vid den här vägen sa att nu var det nog... Ja, jag förstår dem, jag fattar inte riktigt hur man hade tänkt att sjuttio pers skulle åka lika många gången på en och samma lerväg mitt innne i stan... Så, min uppkörning blev inställd. Nu får jag antagligen ¨åka till huvudstan för att köra upp. Men det sved imorse då jag såg mina kollegor ta emot sina körbevis (som man måste ha utöver eu körkoret).
Nu sitter jag här i mitt rum och har värmefläkten på full spätta och i mina superhögtalare kommer det ut fina lugna bitar från 80-90 talet. Idag ska jag skriva ihope ett draft på en genderrapport som jag har fått det fina uppdraget att skriva ihop den.
cha cha land
Inte kunde jag tro att detta eviga drickande skulle vara det som skulle slita ut mig under min vistelse här! Jo, i söndags var det dags igen... Våran hyresvärds son har föreslagit att vi ska ge oss ut på en utflykt ända sen vi flyttade in i det här huset och i söndags var det äntligen dags! Vi klämde in oss sex personer i en liten Lada Niva (för er som inte vet är det en jätteliten rysk bil som är fyhjulsdriven och är ascool) och gav oss iväg. Vi kom ca 50 meter sen fick vi bensinstopp... Men som tur var fanns storasyrran där och hon åkte och fixade lite bensin, så vi knde fortsätta vår färd. Det bar iväg mot bergen! Och det är branta berg, vårflod och för dagen strålande sol. Jag satt i baksätet och blev ganska snabbt hög av bensinångor från någonstans... Vägarna blev smalare, lerigare och gropigare ju längre upp vi kom och Lada Nivans fyrhjulsdrift var en måste för att bestiga dessa bergsvägar... Jag hade flera nära döden ögonblick när jag inte såg vägen till höger om mig utan bara en flod hundra meter längre ner... Dessa områden är otroligt vackra men risken för ras är stor och vägarna är inte helt nyfixade och blir smalare för varje år... Men som tur är åkte vi i en liten bil och vi stannade vid flera otroligt vackra vattenfall och klättrade glatt omrking utan tanke på vad som skulle hända om någon föll (ok, jag tänkte på det och klättrade inte lika glatt som de andra...) Vår utflyktsmål var en liten oas vid ett vattenfall och där dukades picknicken fram. Bröd. Suliguniost, korv och sen det mes viktiga öl och cha cha. OK, vi i sverige har kanske en tradition av starka drycker men det är ingeting mot denna cha cha (en slags vodka) som är upp mot 80%, men jag vet itne säkert för det säger 80 grader, då den flyser först nere i minus 80 grader... Ja, som vid alla sociala sammankomster så ska det skålas och hållas fina tal och deta började så fort vi började äta. Vi var alla ganska omotiverade till en början men eftersom så kom vi igång ordentligt och snart satt vi alla och sjöng och hade det allmänt glatt. Vi hade klättrade längs med en brant, lövbeklädd lite avsats för att komma till den här oasen och i nyktert tillständ kan det ju vara ok men på vägen tillbaka tänkte jag att det vore ju nesligt att falla ner i en brusande flod och mista livet en så solig dag som denna.... MEN jag klarade mig tillbaka, pust.
På vägen hem var det allsång och den ende som inte inmundigat cha cha, vår chaufför, fick ont i öronen. Tillbaka i huset blev vi sen inbjudna på middag hos värdfamiljen och där fortsatte skålandet. Vi med någon slags överlevnadsinstinkt övergick till det lokala vinet vid skålandet men min unga kollega Tobbe fortsatte med cha chan hela kvällen... Han var helt förstörd dagen efter...
Jag kan säga att måndagsmorgonen var mycket tung. Sen kan man ju fråga sig om det var nödvändigt att dricka hela dagen men jag måste säga att det är mycket svårt att inte bli berusad om man ska följa traditionerna här... Då var och en av oss håller tal om något ärbart, alla dricker för att visa samförstånd och sen tar någon annan över och skålar för att det var så fint det som nyss skålades om osv...
Annars regnar det som bara den idag, det är i stort omöjligt att gå ut. Jag har en rapport att skriva, så jag sitter här hemma och lyssna på musik samtidigt. Jag insåg idag att jag ser ut som en svensk polis idag då jag har på mig mina blåa jobman byxor och blåa underställströja - det är precis så poliserna är klädda här. Så när de fick syn på mig i morse undrade de hur fasiken jag hade fått tag på poliskläder och om jag verkligen fick vara klädd så... Ja, vad vet jag, det var inget jag planerade, om man säger så. Sen har jag börjat stoppa in byxorna innanför kängorna när det regnar, vilket ju kanske förhöjer den polisiära looken.
Nu ska jag skriva rapport!
På vägen hem var det allsång och den ende som inte inmundigat cha cha, vår chaufför, fick ont i öronen. Tillbaka i huset blev vi sen inbjudna på middag hos värdfamiljen och där fortsatte skålandet. Vi med någon slags överlevnadsinstinkt övergick till det lokala vinet vid skålandet men min unga kollega Tobbe fortsatte med cha chan hela kvällen... Han var helt förstörd dagen efter...
Jag kan säga att måndagsmorgonen var mycket tung. Sen kan man ju fråga sig om det var nödvändigt att dricka hela dagen men jag måste säga att det är mycket svårt att inte bli berusad om man ska följa traditionerna här... Då var och en av oss håller tal om något ärbart, alla dricker för att visa samförstånd och sen tar någon annan över och skålar för att det var så fint det som nyss skålades om osv...
Annars regnar det som bara den idag, det är i stort omöjligt att gå ut. Jag har en rapport att skriva, så jag sitter här hemma och lyssna på musik samtidigt. Jag insåg idag att jag ser ut som en svensk polis idag då jag har på mig mina blåa jobman byxor och blåa underställströja - det är precis så poliserna är klädda här. Så när de fick syn på mig i morse undrade de hur fasiken jag hade fått tag på poliskläder och om jag verkligen fick vara klädd så... Ja, vad vet jag, det var inget jag planerade, om man säger så. Sen har jag börjat stoppa in byxorna innanför kängorna när det regnar, vilket ju kanske förhöjer den polisiära looken.
Nu ska jag skriva rapport!
Köttbullar och potatismos!
Jag är värsta matmamman! I torsdagskväll bestämde jag och min kollega Ida att fixa middag för våra favvoritkollegor på fredagen. Sagt och gjort, det gjorde vi. Jag fick den ambitiösa idén att göra köttbullar med potatismos till elva personer, varav majoriteten stora poliser i sin bästa ålder... Så det blev att gå till den lokala kötthandlaren och kolla om de hade köttfärs... Det hade de, eller de malde något som såg ut som kött medan jag såg på... En liten kvarn som de pressade ner köttslamsor i och som sen hamnade i en plastbunke som de sen slevade ner i en svart plastpåse... hmmmm. Jag gick hem med ett och ett halvt kilo ljummen köttfärs och tänkte att nu kommer jag göra elva personer sjuka men... Jag stod hela eftermiddagen och stekte dessa köttbullar och naturligtvis åt alla som om det inte fanns någon morgondag och ingen blev sjuk... jag stekte dem läääänge, vilket väl var tur. Dock kan jag inte rekommendera köttfärsen här för det kommer med små brosk och benbitar och iallafall jag uppskattar inte det alls i mina köttbullar... Min kollega Kim friade dock spontant till mig när han åt av potatismoset och köttbullarna. HA ha. Lingonsylt fanns inte att få tag i, annars hade det ju varit himmelskt...
Idag har jag stekt trettio pannkakor och anordnat stor söndagsbrunsh - trevligt. Det tog två timmar att steka pannkakorna och fem personer ca tio minuter att äta upp dem... Dock var det suuupergott. Vi har ju inhandlat en superduper bra kaffebryggare så numera vallfärdar kollegor hit för att få sig en ordentlig kopp kaffe, så idag har vi haft bjudningar i två omångar.
Det har regnat mer eller mindre hela helgen, idag haglade det till och med. Och när jag säger regnar så är det konstant regn, rakt ner utan uppehåll... Lätt deprimerande. Men jag har ju införskafffat en stort paraprly, så det är fortfarande möjligt att ta sig utanför dörren.
Matso, vår katt, är nu här för jämnan och han är såååå fin. Han har ingen botten utan kan äta hur mycket som helst.
Det har hittats en skorpion i en av de svenska kollegornas rum, den var en hand stor... Dock är de inte så giftiga här som tur är. Även kackerlackor och spindlar har börjat visa sig så det gäller att införskaffa en lämplig "fast kill" sprej snarast...
Imorrn ska jag göra min första dag som "stand by" quick response team. Vi ska vara beredda att åka ut på fält fort som bara den och det gäller från imorrn bitti till tisdag morgon... får se om det blir någon utryckling imorrnkväll men troligen inte...
Idag har jag stekt trettio pannkakor och anordnat stor söndagsbrunsh - trevligt. Det tog två timmar att steka pannkakorna och fem personer ca tio minuter att äta upp dem... Dock var det suuupergott. Vi har ju inhandlat en superduper bra kaffebryggare så numera vallfärdar kollegor hit för att få sig en ordentlig kopp kaffe, så idag har vi haft bjudningar i två omångar.
Det har regnat mer eller mindre hela helgen, idag haglade det till och med. Och när jag säger regnar så är det konstant regn, rakt ner utan uppehåll... Lätt deprimerande. Men jag har ju införskafffat en stort paraprly, så det är fortfarande möjligt att ta sig utanför dörren.
Matso, vår katt, är nu här för jämnan och han är såååå fin. Han har ingen botten utan kan äta hur mycket som helst.
Det har hittats en skorpion i en av de svenska kollegornas rum, den var en hand stor... Dock är de inte så giftiga här som tur är. Även kackerlackor och spindlar har börjat visa sig så det gäller att införskaffa en lämplig "fast kill" sprej snarast...
Imorrn ska jag göra min första dag som "stand by" quick response team. Vi ska vara beredda att åka ut på fält fort som bara den och det gäller från imorrn bitti till tisdag morgon... får se om det blir någon utryckling imorrnkväll men troligen inte...
Kvinnodagens berusning!
I söndags var det ju som bekant internationella kvinnodagen och jag och en till kollega var exklusivt inbjudna på en workshop med lokala kvinnoorganisationer och prominenta kvinnor i stan. Jag förstod inte mycket under workshopen, som mer var en diskussion utan fick lite summeringar av min kollega som kan ryska som fick summeringar från en av de lokala deltagarna. Efter mötet var det lunchbuffé på ett ställe bredvid och direkt där började skålandet. Det bjöds på vitt vin till lunchen och här läppjar man ju inte på vinet utan vid en skål ska hela glaset svepas. Och som god gäst måste man ju följa traditionerna, skålandet sker slag i slag så att säga, trots detta försökte jag bara dricka ett halvt glas åt gången men de fyllde hela tiden på mer... Så när lunchen var över klockan tre på söndagseftermiddagen var jag allt annat än nykter... Jättekonstigt att snubbla ut i solen och föröka ta sig hem... Men jag var på jättebra humör och informerade glatt de kollegor jag mötte om min våta lunch... Sen gick jag hem och försökte nyktra till för på kvällen skulle vi representera missionen på en tillställning. Det gick ganska bra men jag var otroligt trött både på kvällen och sen på måndagen... Pust. Fast jag måste säga att det var en mycket rolig upplevelse.
Iidag och imorrn har vi alla körkortstest och det är intressant hur nervösa folk är för detta... Jag är inte nervös men jag ska å andra sidan inte köra upp förräns imorrn...
Iidag och imorrn har vi alla körkortstest och det är intressant hur nervösa folk är för detta... Jag är inte nervös men jag ska å andra sidan inte köra upp förräns imorrn...
Svarta havet...
Internet har funkat skitdåligt de senaste veckorna, så jag har knappt kunnat kolla mina mail.
Men nu verkar det fungera igen.
I helgen som var åkte jag och en tysk kollega, Ena, till ett lyxhotell som ligger en timme söderut vi svarta havet. Det är nybyggd, femstjärningt och ligger precis vid kanten av svarta havet - toppenläge så att säga. Eftersom våren inte är här ännu så får vi bo där till mycket förmånligt pris... JAg och Ena var de enda gästerna, typ. MEN jag kan ju säga att hotellets ledning och chefer är från södra italien och att de nog sköter annan verksamhet via det här hotellet osv... Det är som på film, de är sååååå stereotypa i sitt sätt, hur de klär sig och hela grejjen. Den italienska kocken lagade kulinariska drömmar som vi åt med stora leenden - sååååå god mat, super italiensk förståss. Svarta havets strand är ju förståss svart och liknar inte alls Sri Lankas vita stränder. Men jag gick en lång stund längs vattenlinjen och det är verkligen vackert med alla dessa stenar som slipats runda och jag kunde inte motstå att plocka några med mig hem.
Här är det fortfarande grått, kallt och fuktigt och det regnar mest hela tiden. Inte så kul. Men huset vi bor i trivs jag väldigt bra i och med mina tre svenska kollegor också. Jobbet är ok och jag har liksom lutat mig tillbaka lite och väntar och ser hur det hela kan utveckla sig, det är ju en stor organisation och föråndringar tar tid, så jag går leende till bankomaten så länge... Vi får se hur långe det håller som motaivation.
Nu måste jag råplugga ryska för jag har lektion om en timme och jag har inte pluggat en sekund sen senaste lektionen... Jag är verkligen inte en bra student...
Men nu verkar det fungera igen.
I helgen som var åkte jag och en tysk kollega, Ena, till ett lyxhotell som ligger en timme söderut vi svarta havet. Det är nybyggd, femstjärningt och ligger precis vid kanten av svarta havet - toppenläge så att säga. Eftersom våren inte är här ännu så får vi bo där till mycket förmånligt pris... JAg och Ena var de enda gästerna, typ. MEN jag kan ju säga att hotellets ledning och chefer är från södra italien och att de nog sköter annan verksamhet via det här hotellet osv... Det är som på film, de är sååååå stereotypa i sitt sätt, hur de klär sig och hela grejjen. Den italienska kocken lagade kulinariska drömmar som vi åt med stora leenden - sååååå god mat, super italiensk förståss. Svarta havets strand är ju förståss svart och liknar inte alls Sri Lankas vita stränder. Men jag gick en lång stund längs vattenlinjen och det är verkligen vackert med alla dessa stenar som slipats runda och jag kunde inte motstå att plocka några med mig hem.
Här är det fortfarande grått, kallt och fuktigt och det regnar mest hela tiden. Inte så kul. Men huset vi bor i trivs jag väldigt bra i och med mina tre svenska kollegor också. Jobbet är ok och jag har liksom lutat mig tillbaka lite och väntar och ser hur det hela kan utveckla sig, det är ju en stor organisation och föråndringar tar tid, så jag går leende till bankomaten så länge... Vi får se hur långe det håller som motaivation.
Nu måste jag råplugga ryska för jag har lektion om en timme och jag har inte pluggat en sekund sen senaste lektionen... Jag är verkligen inte en bra student...
Hackad mage...
Internet fungerar inte alls som det ska i mitt hem, så jag har knappt surfat på en vecka. Men för första gången hittills spenderar jag en heldag på vårt kontor och har således full tillgång till internet - yippie! Dessutom är jag den enda här just nu så jag sitter och lyssnar på musik och har det ganska bra.
Annars så är det alldeles jättebra med mig och jag trivs väldigt bra här! I helgen ska jag och min nyfunna vän Ena åka till kusten och bo på ett fint hotell och lyxa i två dagar. Sen ska jag gå på ett jätteintressant möte på söndag, internationella kvinnodagen.
Det har varit riktigt rysligt väder sen i fredags. Först fyra dagar av konstant regn och sen som grädde på moset så vaknade jag upp i måndags och fick en chock för att för det första var det minusgrader i mitt rum (typ) och sen när jag tittade ut så var det helt vitt - en decimeter blötsnö! Och eftersom det inte finns någon snöröjning i det här landet och ja, det var blötsnö PLUS att folk kör som dårar här, så blev jag dyngsur på väg till jobbet när bilarna sprutade upp blötsnö när det körde förbi.... Men idag, äntligen, så har solen tittat fram och i helgen ska det bli över tjugo grader varmt - härligt.
Jobbet börjar arta sig och jag har lovat mig själv att se, lyssna och lära några månader innan jag tar ton men idag kunde jag inte hålla mig eftersom jag hade lunch med min närmaste teamchef, så jag delade med mig av mina funderingar. Dock mycket konstruktivt och bara lite grann... Jag känner fortfarande att när jag träffar folk ute på fält så ser jag mig själv fortfarande som den där fredsarbetaren och det känns ovant att presentera sig som representant för en så stort organ.
Förra veckan var det mycket socialt och sena kvällar men den här veckan är det precis tvärtom, jag har gått i ide och sover som en stock. Mer kanske för att det är så kallt både ute och inne och att det är så varmt under mitt dubbla täcke. Sen går det ett virus som slår ut magen på mina kollegor och jag känner mig inte helt på topp men tror att jag kommer lindrigt undan, inte blir det bättre av att de stängt av vattnet idag av någon anledning och det inte går att spola osv... jaja, lite för mycket info där kanske, förlåt.
Häromdagen fick jag lära mig lite självförsvar av en gigantisk tysk polis och nästa vecka ska jag få lära mig att "säkra" en byggnad enligt polisens alla regler... närå, men ändå få leka lite mission impossible.
Annars så är det alldeles jättebra med mig och jag trivs väldigt bra här! I helgen ska jag och min nyfunna vän Ena åka till kusten och bo på ett fint hotell och lyxa i två dagar. Sen ska jag gå på ett jätteintressant möte på söndag, internationella kvinnodagen.
Det har varit riktigt rysligt väder sen i fredags. Först fyra dagar av konstant regn och sen som grädde på moset så vaknade jag upp i måndags och fick en chock för att för det första var det minusgrader i mitt rum (typ) och sen när jag tittade ut så var det helt vitt - en decimeter blötsnö! Och eftersom det inte finns någon snöröjning i det här landet och ja, det var blötsnö PLUS att folk kör som dårar här, så blev jag dyngsur på väg till jobbet när bilarna sprutade upp blötsnö när det körde förbi.... Men idag, äntligen, så har solen tittat fram och i helgen ska det bli över tjugo grader varmt - härligt.
Jobbet börjar arta sig och jag har lovat mig själv att se, lyssna och lära några månader innan jag tar ton men idag kunde jag inte hålla mig eftersom jag hade lunch med min närmaste teamchef, så jag delade med mig av mina funderingar. Dock mycket konstruktivt och bara lite grann... Jag känner fortfarande att när jag träffar folk ute på fält så ser jag mig själv fortfarande som den där fredsarbetaren och det känns ovant att presentera sig som representant för en så stort organ.
Förra veckan var det mycket socialt och sena kvällar men den här veckan är det precis tvärtom, jag har gått i ide och sover som en stock. Mer kanske för att det är så kallt både ute och inne och att det är så varmt under mitt dubbla täcke. Sen går det ett virus som slår ut magen på mina kollegor och jag känner mig inte helt på topp men tror att jag kommer lindrigt undan, inte blir det bättre av att de stängt av vattnet idag av någon anledning och det inte går att spola osv... jaja, lite för mycket info där kanske, förlåt.
Häromdagen fick jag lära mig lite självförsvar av en gigantisk tysk polis och nästa vecka ska jag få lära mig att "säkra" en byggnad enligt polisens alla regler... närå, men ändå få leka lite mission impossible.