Nu måste det värsta vara över...
Nu är det stora slaget vunnet om man ska tro media – regeringen har tagit ett av rebellernas nyckel områden! Vårt mobilnät här har ju släckts inför varje stor invation och den senaste veckan har det ju varit massiv bombning utåt bort mot rebellområdena. Därav ingen som helst mobiltäckning precis från och med vårat kontor och norrut...typ...
I och med att slaget är vunnet så har vi från och med 8.30 imorse mobilnät igen.
Min kollega som jag bor med har ledigt idag och verkar spendera större delen av dagen med att laga italiensk kulinarisk lunch åt sin favorit kollega – moi! Jag ska befinna mig hemma på lunch 13.30. Anledningen till det aningen dramatiska arrangemanget runt lunchen är att hon åker på sex veckors semester om några dagar och kanske eventuellt inte kommer tillbaka hit...
Idag ägnar jag tid och fokus på att styra upp vår säkerhets analys och försöker förbereda det möte distriktet ska ha på måndag (eftersom ingen annan verkar förbereda det).
Det var attacker på rebellrealterade politiska kontoren här i stan förra veckan. Det var den äldre rebellgruppen som attackerade. Av kontoren återstår nu ingenting, mest för att armén kom och mejjade ner allt som stack upp/ut. Nu har den nya rebellgruppen bestämt sig för att öppna nytt politiskt kontor på våran bakgård, eller ett par hus bort...
Efter lunch ska jag köra den stora landcruisern för första gången, eller rättare sagt, jag ska köra en längre sträcka och mitt på dagen = väldigt mycket kossor, hundar, cyklister, moppedister och stora lastbilar på en mycket smal och dalig väg där ingen kollar hur de andra kör utan enbart orienterar sig efter tutningar och tur...Typ.
Spenderade förra natten i grannstaden pga av att jag hade ett sent möte. Det andra fältkontoret hade ingen frukost hemma, inte ens kaffe... Så jag fick inte kaffe förräns jag kom tillbaka hit, vilket var vid tvåtiden på eftermiddagen - jag kände mig helt pajj och slut som människa. Drack lite pulverkaffe och kände mig lite mer ok, huvudvärken försvann nästan. Sen när jag kom hem bryggde jag mockakaffe och gick igenom en snabb förandring som var näst intill skrämmande – jag växlade från helt slut till att bli helt på topp.
Om jag var tvungen att välja nu mellan cigaretter och kaffe (riktigt kaffe, inte pulver) så skulle jag välja kaffe.
I och med att slaget är vunnet så har vi från och med 8.30 imorse mobilnät igen.
Min kollega som jag bor med har ledigt idag och verkar spendera större delen av dagen med att laga italiensk kulinarisk lunch åt sin favorit kollega – moi! Jag ska befinna mig hemma på lunch 13.30. Anledningen till det aningen dramatiska arrangemanget runt lunchen är att hon åker på sex veckors semester om några dagar och kanske eventuellt inte kommer tillbaka hit...
Idag ägnar jag tid och fokus på att styra upp vår säkerhets analys och försöker förbereda det möte distriktet ska ha på måndag (eftersom ingen annan verkar förbereda det).
Det var attacker på rebellrealterade politiska kontoren här i stan förra veckan. Det var den äldre rebellgruppen som attackerade. Av kontoren återstår nu ingenting, mest för att armén kom och mejjade ner allt som stack upp/ut. Nu har den nya rebellgruppen bestämt sig för att öppna nytt politiskt kontor på våran bakgård, eller ett par hus bort...
Efter lunch ska jag köra den stora landcruisern för första gången, eller rättare sagt, jag ska köra en längre sträcka och mitt på dagen = väldigt mycket kossor, hundar, cyklister, moppedister och stora lastbilar på en mycket smal och dalig väg där ingen kollar hur de andra kör utan enbart orienterar sig efter tutningar och tur...Typ.
Spenderade förra natten i grannstaden pga av att jag hade ett sent möte. Det andra fältkontoret hade ingen frukost hemma, inte ens kaffe... Så jag fick inte kaffe förräns jag kom tillbaka hit, vilket var vid tvåtiden på eftermiddagen - jag kände mig helt pajj och slut som människa. Drack lite pulverkaffe och kände mig lite mer ok, huvudvärken försvann nästan. Sen när jag kom hem bryggde jag mockakaffe och gick igenom en snabb förandring som var näst intill skrämmande – jag växlade från helt slut till att bli helt på topp.
Om jag var tvungen att välja nu mellan cigaretter och kaffe (riktigt kaffe, inte pulver) så skulle jag välja kaffe.
Kommentarer
Trackback