Tillbaka i hetluften
Nu är jag tillbaka och det är så där varmt och svettigt som det aldrig blir i Sverige... Pust. Jag har inhandlat ett paraply som är silverfärgat som jag använder när jag går till kontoret - gör att solen inte blir lika brännande het på mot mitt huvud.
Resan från Sverige gick bra och var väl ganska lång men jag hade brorsans iPod, så jag kunde kolla på hans filmer på vägen... Spenderade en dag med syskonbarnen och for sen österut, hit.
Här är det lugnare än på länge, inga bomber och mobilnätet fungerar igen, så det känns riktigt civiliserat! Huset var kvar och min lilla vovve har växt och blivit en stor tjej. Bara några dagar innan jag kom började hon löpa och det är hela tiden ett gäng hundar utanför grinden som ylar och pinkar och håller på. Lola ylar och gnäller tillbaka och är som en olycklig tonåring som tittar på en med förebrående ögon, precis som att vi är de mest orättvisa människor som finns som inte låter henne springa ut och fortplanta sig med de rufsiga hundarna... Hmm. Hon har rymt en gång sedan jag kom hit men jag jagade ifatt henne, dock har hon lyckats rymma iväg två gånger tidigare och ja, har jag riktigt otur så blir det valpar inom kort... Pust. Inatt hittade jag henne sittande ovanpå vårt vardagsrumsbord, ylandes för full hals...
Vi adopterade ju en katt, Cleopatra, precis innan jag åkte hem och hon är inte längre ett skelett utan ser ut som en helt ok bondkatt nu. MEN det ser ut som om hon väntar små kattungar... Pust. Jag är ju allergisk mot katter så hon får inte vara i mtt rum men gissa var man alltid finner henne om jag inte stänger dörren till mitt rum... I min säng och hon flyttar inte på sig om jag inte med lite våld puttar bort henne...
Jag trodde ju att faran var över när det gäller mitt boende, att jag inte skulle behöva flytta men icke. Fick ett telefonsamtal igår från huvudkontoret i Colombo som sade att de nu hade skickat dokumentet gällande avslut av hyreskontraktet... Jag fattar inte hur det gick till?!! Det visade sig att det är ett beslut från högsta hönset... Men skam den som ger sig - här ska icke flyttas av fel skäl så nu måste jag upp till kamp!
Jag är ju numera lite av en chef här men det känns ganska lugnt, då jag har så stabila kollegor (minus en då förstås men han är just nu på semester...)
Det är så trevligt att vandra genom stan och alla lyser upp och hälsar glatt! Igår fick jag en liten anteckningsbok med en söt dalmatinervalp på omslaget av min muslimska tolk, otippat men väldigt roligt.
Ni ska jag börja beta av mina över 500 olästa mail...
Resan från Sverige gick bra och var väl ganska lång men jag hade brorsans iPod, så jag kunde kolla på hans filmer på vägen... Spenderade en dag med syskonbarnen och for sen österut, hit.
Här är det lugnare än på länge, inga bomber och mobilnätet fungerar igen, så det känns riktigt civiliserat! Huset var kvar och min lilla vovve har växt och blivit en stor tjej. Bara några dagar innan jag kom började hon löpa och det är hela tiden ett gäng hundar utanför grinden som ylar och pinkar och håller på. Lola ylar och gnäller tillbaka och är som en olycklig tonåring som tittar på en med förebrående ögon, precis som att vi är de mest orättvisa människor som finns som inte låter henne springa ut och fortplanta sig med de rufsiga hundarna... Hmm. Hon har rymt en gång sedan jag kom hit men jag jagade ifatt henne, dock har hon lyckats rymma iväg två gånger tidigare och ja, har jag riktigt otur så blir det valpar inom kort... Pust. Inatt hittade jag henne sittande ovanpå vårt vardagsrumsbord, ylandes för full hals...
Vi adopterade ju en katt, Cleopatra, precis innan jag åkte hem och hon är inte längre ett skelett utan ser ut som en helt ok bondkatt nu. MEN det ser ut som om hon väntar små kattungar... Pust. Jag är ju allergisk mot katter så hon får inte vara i mtt rum men gissa var man alltid finner henne om jag inte stänger dörren till mitt rum... I min säng och hon flyttar inte på sig om jag inte med lite våld puttar bort henne...
Jag trodde ju att faran var över när det gäller mitt boende, att jag inte skulle behöva flytta men icke. Fick ett telefonsamtal igår från huvudkontoret i Colombo som sade att de nu hade skickat dokumentet gällande avslut av hyreskontraktet... Jag fattar inte hur det gick till?!! Det visade sig att det är ett beslut från högsta hönset... Men skam den som ger sig - här ska icke flyttas av fel skäl så nu måste jag upp till kamp!
Jag är ju numera lite av en chef här men det känns ganska lugnt, då jag har så stabila kollegor (minus en då förstås men han är just nu på semester...)
Det är så trevligt att vandra genom stan och alla lyser upp och hälsar glatt! Igår fick jag en liten anteckningsbok med en söt dalmatinervalp på omslaget av min muslimska tolk, otippat men väldigt roligt.
Ni ska jag börja beta av mina över 500 olästa mail...
Kommentarer
Postat av: Karin
Halloj dar! Harligt o hora att du ar back in business, precis som jag da! ;) Ta hand om dig ute i den stora varlden, vore kul om vi kan pricka in Sverige samtidigt o traffas nasta gang! Har borjat blogga ja me, sa om du har nan stund over nan gang kan du kolla in o se va som hander har i sodra delarna av Europa.
Ta hand om dig! Manga kramar Karin
Trackback